Otillräckligt?!
Dat: 2009-09-30 | Tid: 23:21:34
Kategori:
Jag har hela tiden varit så säker på att jag handlat rätt. Har inte sett några konstigheter. Men faktum är att; jag måste sluta anta att folk vet vart de har mig.
Sanna Ehdin skriver:
"Det är genom små handlingar som du visar att du bryr dig. Våga uttrycka att andra betyder något och att du tycker om dem. Visa din uppskattning i ord och vänliga blickar. Det är de små, små orden och gesterna som betyder så mycket".
Well, för mig låter det här helt självklart, men tack vare en god vän fick jag ikväll en insikt om att jag kanske inte är så duktig på detta som jag faktiskt trodde. Det räcker inte med ord, handlingar talar mer, jag måste handla mer!!! Jag berättade för min goda vän om något, och hon sa "men vadå? varför gör du inte såhär istället?". Jaaa.... Varför gör jag inte sådär istället? Som tur är så är det dock aldrig försent att ändra på sig och därmed bestämde jag mig för att jag ska göra precis sådär. Det är inget snack i backen, klart jag ska!
Det är jobbigt att ha lättare för att uttrycka sig till någon som inte berör en så mycket som till någon som faktiskt gör det. Det borde vara tvärtom. Och det är inget snack om saken, jag ska börja nu, det blir inte enklare ju längre jag väntar med att börja uttrycka mig till min omgivning.
Jag är så jävla cool!! =D
Och vad tycker vi om det nya håret by the way???
I just love it! =D
Min tillfälliga vardag och (smått störande moment).
Dat: 2009-09-18 | Tid: 12:18:04 Kategori:
Har precis kollat klart på Wallanders nya film Cellisten, det tog mig bara 16 timmar att se klart den, faktiskt! Ja, som du säkert då listat ut vid det här laget så kom det lite saker emellan. Men den var okej, den får typ 4 av 5 bananer. De flesta Wallander brukar ändå få full pott, men nja, den här filmen var inte en riktigt fivepointare. Eller kanske det är mitt eget fel som väntade typ 10 timmar med att se klart den? Vad vet jag, jag är ju bara en meter och en smurf. *Petar mig själv i ögat*. <.------------------------ om man skriver sådär på facebooks chatt, visste ni att texten blir fet då? Om du har en stjärna på varje sida? Jag upptäckte det igår och så fantastiskt snäll som jag givetvis är så delar jag med mig av denna nylagda kunskap till er. Så, seså, hoppa och lek!
Det har varit skönt och vara ledig lite, samtidigt jobbigt. Jag menar att akta sig för liggsår tillhör inte min vanliga gren kanske. Jag vill härmed hävda att jag blivit expert på att hitta en massa olika liggställningar, fått ganska ont i ryggen, samt ---------------- jag vet inte?! Så här mycket har jag lärt mig på tre dagar. Jaa, och så givetvis också hur man kan få fet text på facebooks chatt. Men det rullar på, jag kommer sakta men säkert tillbaka efter operationen. Asså, chilla. Tisdagen var riktigt flum. Det började med att jag knallade iväg mot t-banan för att bege mig mot S:t Görans, glad i hågen som jag var. Eller inte. Jag betalar glatt min biljett och blir glad över att jag för en gångs skull stöter på en spärrvakt som skämtar med mig. Sedan traskar jag upp på perrongen oh som i vanlig ordning börjar jag trassla ur mina hörlurar för att få lyssna på någon underbar electropop. Jag trycker på play och VAD ser jag?? "Anslut till en strömkälla", asså, SKÄMTA med mig???!!! Det där, är en mardröm!!!
Väl på S:t Görans fick jag något så kopiöst sexiga kläder så jag skulle ha kunnat ställa upp i Fröken Sverige och kamma hem hela skiten, ENDAST pga mina kläder. Strumporna gick och dra upp till ljumskarna, någon form av vit klänning med knyte i nacken, en morgonrock (som iofs var ganska skön), ett par knallblå tossor och sist men inte minst, som gräddet på moset, fick jag en sån där fin mössa!!! Jag får omtalat för mig att det är en operation innan mig och att jag kommer få vänta lite, inga problem, jag somnade där jag låg på sängen! Fick också omtalat för mig att detta skulle minsann ta max en timme och jag skulle inte ha ont alls eferåt.
VÄl inne i operationssalen inser jag att sköterskorna jag råkat ut för är väldigt skojfriska, skönt! Sen, kör dom in något i nålen och med ens börjar det typ, krampa, bränna och svida i hela underarmen, vad fan gör ni??? Liksom. "Nu blir du förhoppningsvis snart tröttare", det är det sista jag minns.
Senare vaknar jag upp i sängen igen full som en kastrull och som om man befann sig på Arvikas ondagskväll igen, med en miljon slangar som omringar mig och något stort uppkört i näsborren?!?! WHAT?? Nåja. Jag somnade om. För att vakna igen av en sådan smärta som inte finns i denna värld ska jag få be och tala om. En ilande smärta reser sig sakta men säkert och vandra genom hela buken på mig, och tro mig, jag är beredd att skrika!!! Fick mer smärtstillande, och efter en stund gav det med sig. Jösses amalia!! Och jag är ämnad att föda barn? Asså, det vettifan!!
Efter en bra stund kände jag dock att jag bara ville hem och sova. Jag sa åt dem att jag ville ha mina kläder och prata med doktorn. Under tiden jag väntade på doktorn försökte jag sätta mig och läsa en tidning, tjo betty! Jag höll på och somna sittandes för varje mening jag läste. Så jag lutade mig tillbaka, och tro det eller ej, men typ två timmar senare kom läkaren, är vi inte alltid lika imponerade av den svenska sjukvårdens väntetider? Och så ska de skära ner ännu mer?? Jaa, jag säger då det! Till slut fick jag åka hem i varje fall, och jag tog mig hem, trött som en get och öm som en - jag vet inte vad i magen och UTAN musik!!!
