...blogga i mobilen igår kväll när jag var på väg hem men guess what? Blogg.se ville minsann inte att jag skulle kunna skriva i textfältet i min mobil.

Jag var och såg underbara Melissa Horn på scen igår. Åj, jo... det var en stor scen till lilla flickan. Cirkus kändes för stort för hennes musik och jag hade nog velat ha en mindre konsertsal för att det skulle bli mer intimt.
Helt igenom en bra konsert skulle jag vilja säga. Inte mindre än skivan och inte mycket större heller men det duger fullgott när det kommer till henne. Det var kul och få höra lite varianter av vissa låtar. En hel del nya låtar spelades men också en del gamla. Jag togs tillbaka till 2010 och det är inte mycket mer med det. Vid slutet av konserten var jag ganska nöjd med att hon inte hade spelat den jobbigaste låten av dem alla. Tji fick jag! Den låg bland hennes extranummer och fick vara med och avsluta hela konserten.

Nå. Jag åkte iaf därifrån med inspiration till vad min nästa låt kommer handla om. Än så länge är refrängen klar textmässigt men så ska det till komp och verser också. Det kommer. Ikväll ska jag njuta av min pojkväns sällskap. Imorgon kanske jag har tid för att dra fram grovfilen till den.

Året var 2009 när jag gav mig fan på att jag skulle lära mig spela gitarr. Med Google till hjälp så gick det framåt och vintern 2009 började jag skriva min egen musik. Det har liksom rullat på lite. Låtarna finns och inte mer med det. Tanken har slagit mig att spela in dem, jag har ju trots allt en studio som står och väntar på mig... nå, någon gång ska jag väl finna tid till det också.

Jag räknade mina låtar och insåg att jag har 18 stycken som bara ligger.
Scheisse!

Det var en utekväll för mig och Marie igår på Kolingsborg där också Nachtmahr skulle spela. Behöver jag berätta hur exalterad jag var över det?

Vi började mysa (nej, inte direkt mysa då) hemma hos Marie. Dricka lite, platta hår, dricka lite till, röka, prova kläder, sminka sig och faktiskt fixa håret också och dricka lite till. Och så slänger vi in en massa kackel också. ^^
Ja, de flesta vet väl hur en förfest med ett par tjejer går till. Till slut när jag var på väg att sätta in mina linser så sa Marie:

"Vi kanske ska gå och köpa mat innan vi blir lite för mycket?"

Ja, jo. Det hade hon ju faktiskt en poäng i. Vi hämtade upp sallad och en cola. Malibu+cola! Sen åt vi alldeles för länge också. Vi hade massor att prata om. När vi till slut fick för oss att titta på klockan så satt vi i myskläder och det var bara 50 minuter tills dörrarna skulle öppnas på Kolingsborg. Vi fick lite, men bara lite, eld i baken.

Väl på väg till Slussen blev jag inte bara lite utstirrad. Pga mina linser så klart men har människor inte vett nog till att inte stirra? Det är ganska jobbigt. Jag vet inte vad som är värst... de människor som stirrar och sen vänder sig till sin kompis eller whatever och sen stirrar båda två... eller de som "inte stirrar". De tittar då och då och tror att de inte syns.

Nåja. Jag fick äran att genomgå min första kö i Sthlm igår. Wiho! :|
Väl inne på stället så kände jag att jag ade hittat hem. Det var hård synth, så mycket människor med så mycket alternativa stilar och så mycket sidecuts (dregelvarning). Hela stället var bara så coolt.

Nachtmahr var galet sena och klev på scenen 45 minuter för sent. Men ack vilken spelning de gjorde. Alla mina favoritlåtar spelades. På varsin sida av scenen stod det två livs levande kvinnor med värsta synthlooken. Håhåjaja. Det gav en enorm känsla. Det värmde mitt synthhjärta att se så många synthare på ett och samma ställe igår. <3



En halvtimme eller så efter att Nachtmahr slutat spela så bestämde jag och Marie oss för att dra hem. Då var klockan halv tre. Jösses, ja. Den underbara t-banan till Farsta gick ju alldeles för sällan och jag behövde bara (!) vänta i 20 minuter. Det ska bli skönt att slippa åka så mycket till Farsta!

Förra veckan reserverade jag en biljett till Anna Ternheims, av mig, efterlängtade konsert på rad 3. Vad gjorde jag? Jo, jag glömde hämta ut den. Dagen efter jag skulle hämtat ut den reserverade jag en ny och fick plats på 2:a raden. Woho! Vad gjorde jag? Jo, jag glömde hämta ut den. Förhoppningsvis blir det mer än en konsert i Sthlm.

Här kan man iaf lyssna på en av hennes låtar som finns på den nya plattan som släpps 28:e oktober.
Jag längtar ihjäl mig!

Jag har precis tittat på en timme lång dokumentär om barnhemmen i Sverige som för 40-50 år sedan skulle ha hjälpt barn i misär men som istället gjorde barnens liv till en mardröm. Orealistiskt arbete och arbete som man inte kan finna en poäng i förekom varje dag på barnhemmen. De fick gå i skola mellan 8-12 om dagarna och hade aldrig läxor. Då är det inte så konstigt att en rapport säger att barnen på Skärsbo inte lärde sig något i skolan. Det fick inte heller sitt höstlov utan föreståndaren införde då höststädning i en vecka istället. Trädgården skulle vara näst intill kliniskt ren. Om arbetet i trädgården tog slut kunde de få gå och plocka grenar i skogen bara för att de skulle plocka något. Trots att barnen utförde trädgårdsarbetet så kunde de rent sadistiska vårdarna gå förbi och slå dem i magen med en kratta eller för den delen nypa tag om deras bröstvårtor och vrida allt vad de kunde. Vanliga bestraffningar var klart fysiskt våld men också att få ligga på en säng i ett rum fastspänd med ett bälte som gjorde att de bara kunde stirra upp i taket. Där kunde de få ligga upp till 14 dagar. Inlåsning var väldigt vanligt.

Klockan 9 på kvällen var det läggdags och då skulle det vara släckt och helt tyst. Om barnen fortsatte tissla och tassla fick de ett par varningar. Om de inte tystnade då kunde de dras ur sin säng och få stå i 3-4 timmar i ett hörn innan de fick gå och lägga sig igen. Där skulle de stå helt stilla. Även om de kliade sig eller hostade fick de stryk.

En man på Skärsbo råkade ut för sexuella övergrepp av en vårdare som följde med pojkarna till duschen. Vårdaren visade där på pojkarna hur de skulle tvätta sitt kön och när han hade visat det tvingades pojkarna till att visa på honom.

Mina egna tankar går till Hitlers koncentrationsläger och min egen uppväxt hos min tyska far när jag ser dokumentären. Men för min del bortsett från sexuella övergrepp - VIKTIGT! Sexuella övergrepp har min far inte gjort sig skyldig till.

Många av barnen som levde på barnhemmen hamnade i droger och kriminalitet i vuxet liv och många har tagit sitt liv. En av männen som var med i dokumentären har i vuxet liv startat en förening för de människor som levde på barnhemmen som barn. En förening för att skapa stöd. 3 veckor efter intervjun till dokumentären tog han dock, tragiskt nog, sitt liv.

Anledningen till omhändertagande av svenska myndigheter på den tiden kunde vara att en familj var en så kallad "resande familj" också kallade "tattare". De barnen omhändertogs nästan som en regel. En annan man omhändertogs för att han hade läs och skrivsvårigheter (idag benämnt dyslexi) och därför skolkade. Andra barn omhändertogs för att deras föräldrar var alkoholiserade och misshandlade sina barn. Är det det som kallas för ödets ironi?

Det är så mycket mer man får veta i dokumentären, bl.a. vårdarnas syn idag på vad de gjorde för 40-50 år sedan. Jag tycker absolut att alla borde se den. Den är hjärtskärande och helt klart sevärd. Jag har lagt in en länk till den nedan.

Igår släppte Melissa Horn ännu en nyt låt från sitt nya album som släpps nästa vecka (längtar som fan). Så fort man har chansen och tiden borde man lysselilyssna på den. Jag gillar den skarpt och kan verkligen relatera till den.

Jag har tokfastnat för Melissa Horns nya låt Innan jag kände dig och jag har en biljett till hennes konsert i november.
Texten finns nedanför.

Här blev jag den jag är
Här kommer jag förbli
Här har jag längtat bort
Här har jag känt mig fri
Här har jag blickat framåt
Men ofta tittat ner
Jag är nog inte det du drömmer om
Men jag är det du ser

Jag har blivit vald av andra
Det är min hemlighet
Den ena saknar känsla
Den andra ödmjukhet
Dom hade något gemensamt
Jag blundade för det
Jag har alltid hållit hårt
om dom jag inte orkat med

Jag har skrivit mina regler
Ingen fick ändra på dom
Jag tog första bästa vägen ut
När någon bad mig tänka om
Det kanske kommer kännas
Det ror jag inte för
Jag skulle inte ens vara hälften
utan det jag gör

Du har ditt eget facit
för rätt och för fel
Du kanske bär på en massa saker
Jag förstår en liten del
Hade du någon innan
Vill du ha någon sen
Ja, jag vill säga att jag älskar dig
men det är för tidigt än

Jag hade slutat prata
Jag var så van och stänga av
Du frågade vem som förstört mig
Och jag gav dig inget svar

Jag tog allting för givet
Det var något fel på mig
Jag måste varit någon annan
Innan jag kände dig

Har Melissa Horn släppt något från hennes nya platta!
Låten är fantastisk!

Jag upptäckte något nytt och fantastiskt i musikväg idag.
Klicka på länken för att lyssna:

Austra – Beat And The Pulse

Jag kickade hans ass och idag får jag priset för det. Jag slog Vincent i stegräknartävlingen med(om jag inte minns fel)runt 100 0000 steg, på en höft. Plus, minus lite liksom. Men ytterst lite då. Idag får jag i alla fall priset för det och det är inte alls för att Vincent är så seg som jag har fått vänta så länge. Nej, man måste ju vänta på premiärer av saker.

Jag inledde kvällen igår med att ta några öl med Vincent och Johan. Efter det åkte jag och mötte upp Henrik på Hötorget som också hade segat med att komma iväg. Vi kände oss inte alls hemma i Stureplans-kvarteren, men så hade vi ju gått fel också. Till slut hittade vi till KGB där Sofia och Karin satt och drack lite innan konserten. När vi lämnade KGB var jag uppe i fem öl. Väl på Nalen visade sig att de hade en bar inne i salen där IAMX skulle uppträda. Okej, sjätte ölen, dårå. Jag vet inte hur många öl jag hamnade på, men minst sju. Det visade sig att IAMX skulle gå på scenen först vid 22, så vi hann stå och prata och umgås en hel del. Plötsligt uppenbarade sig Joel och hans syster framför mig också och de gjorde oss sällskap. Japp, under tiden jag var på toa så missade jag IAMX´s entre. Nåja, han var ju fortfarande kvar när jag kom. Konstigt vore det väl annars. Så, uppriktigt: jag kan inte pricka av låtar från gårdagens lista, för jag minns inte alla låtar han spelade. Jag var måttligt berusad om man säger och hade mina tankar åt ett helt annat håll. Jag vet att han spelade Fire and whispers och några andra godingar i alla fall. Jag är dock besviken över att han inte spelade Running. Jag var på toa återigen när han avslutade konserten. Japp. Bra av mig. Berusad som jag var så var det bara att bege mig mot Kungsgatan för mat och sen till tunnelbanan. Det visade sig dock vara svårare för mig i onyktert tillstånd att hitta till Kungsgatan än vad jag trodde. Ja, jösses. Men väl där så fick jag mat i mig och sen begav jag mig mot tunnelbanan. Jag missade ju så klart tåget jag skulle tagit dock, så det blev en väntan på 25 minuter och jag somnade där jag satt. Lämpligt nog så vaknade jag dock när tåget rullade in. Mindre tur hade jag när jag satt på tåget och somnade igen och vaknade i Farsta strand!!! Wtf! Det var till att vänta i tio minter för att åka tillbaka till Farsta. Suck. Väl hemma borstade jag tänderna illa kvickt och stupade i säng.

Fy helvete(!!!)vad jag mådde när jag vaknade idag och jag mår fortfarande inte helt okej. Att knalla till systemet tog all min energi. Nu är jag i fart med att göra mig i ordning igen inför den stundande drinkaftonen som äger rum hos Vincent ikväll. Ja, vi får se hur det går.

Är fredagen kommen då IAMX kommer att kliva upp på en scen framför mig.
Jag har väntat toklänge känns det som. Konserten skulle ha varit i mars, men så gick han och blev sjuk. Med ett ändrat datum på(bara)över en månad så är dagen äntligen här och det är första gången jag får se honom live.
Det finns många låtar jag hoppas att han spelar, men framförallt:

• Lulled by numbers.*

• Song of imaginary beings.

• My secret friend.

• Running.*

• Fire and whispers.

• Cold red light.

• Oh beautiful town.*

Jag bytte låt till IAMX´s underbara Beautiful town!
Texten är fantastisk!

I grew up blind,
just like everyone's child,
in the warmth and the milk and deceit,
smothered by love and the chemical dust,
there was never enough to believe.

They chewed me up,
they spat me out,
of their system and onto their street,
and the rest of my life was spent to forget all the greatness that could never be.

Oh beautiful town,
I remember you blacker than the night,
the poised and the sick mouth, the bad taste and the neon lights,
oh beautiful town,
where are you now with your binge insecurities?
I shot you down beautiful town because you tear your children into pieces.

Absence twisted with fondness is the heart I couldn't forget,
programmed into great heart of family, lies and death,
too much expectation followed by hope and then hate and the rest,
and the rest of my life was a glorious test of my will and my selfish regret.

Oh beautiful town,
I remember you blacker than the night,
the poised and the sick mouth of the bad taste and the neon lights,
oh beautiful town,
where are you now with your binge insecurities?
I shot you down beautiful town because you tear your children into pieces.

In the floorboards under insolent feet,
I left the hopscotch to my parents retreat
with words of goodnight in back the back of my head, words of desperation on my tongue:
goodnight father, goodnight mother
I used to awake.

Arvika har återigen en grym upline som passar mig alldeles utmärkt.
Fyra stora favoritartister gör att jag gärna lägger 600:- på biljetten!




IAMX, Kite, Röyksopp och Aphex Twin!

Nu släpps såpan som sändes mellan 1996 och 2002 i 500 avsnitt på DVD.
Serien som fängslade mig.
Jag undrar vad jag kommer tycka om den nutid.

Inatt fick jag ner en släng av Tre kronor och idag playade jag första avsnittet.
Jösses, vad det var längesen!
Jag minns att jag var riktigt liten och bodde i vår andra lägenhet i Falkvik med mamma.
Det måste ha varit tidigt 90-tal.

Det är fult, gammalt och roligt.
Introt ör hur _långt_ som helst och inte nog med det, det är _stillbilder_.
Man ba "Va?"
Men... Ni som växte upp med serien som gått i över 120 avsnitt - om ni får chansen så titta för fulla muggar!