Jag ägnade halva förmiddagen åt att åka tåg, men det var okej. Jag hade kaffe och en bok av Mons Kallentoft med mig. Men tack vare rusningstrafiken kom jag försent till min läkartid och fick besket att läkaren inte längre kunde ta emot mig. Kul att åka till Jakobsberg för att få det beskedet. Nåja. Det resulterade i att jag hade gott om tid till nästa möte i stan. Det mötet var dessutom väldigt bra. Jag fick hjälp med att se vad det är jag behöver göra, och jag har redan börjat rodda i det idag. Det kommer hända grejer, om man säger, på ett eller annat sätt.

Efter det åkte jag hem och hämtade min bil och sen åkte jag till jobbet och fick börja rodda i saker på en gång. Jag insåg att jag var tvungen att pussla om våra arbetstider lite till imorgon. Det är studiedag och fritids hela dagen imorgon, vilket innebär att vi jobbar in våra raster. Jag tror jag fick till arbetstiderna väldigt bra.
Efter att skoldagen var slut och jag vistades i närheten av gos-gos klassrum, vilket innebar att hon hörde mig prata, så kom hon ut och mötte mig med en kram och sa:

"Anki, du är min gos-gos!"

Och sen gjorde hon en massa pussar i luften. Ni ska bara höra henne när hon säger att jag är hennes gos-gos, hennes tonfall låter ungefär som: "Mmm, det ordnar sig, gumman."*Klapp klapp*

Jag fick idag en uppenbarelse om att det är fredag imorgon, var tog veckan vägen?

Det är torsdag.
Seriöst, var tog min V.39 vägen?
Imorgon är det helg.

Börjar jobba 12.30 idag. Nu under förmiddagen har jag två möten.
Ett av dom ser jag verkligen fram emot.
Först ska jag till norra sidan av stan och sen ska jag in till stan.
Detta betyder att jag kommer åka en massa tåg nu på morgonen, jag tycker det är en extrem mysfaktor på det!
Jag ska nog äta lunch med mig själv i stan också, fint det.

Det har varit en soft dag på jobbet, vi har haft fritids hela dagen och gjort en heldagsutflykt till Alby gård. Snacka om att jag kände mig hemma där på landet. Vi hälsade runt på en massa djur och mös med matsäck. Min pestolax var förjävla god. Det var full show där, det märkte jag och Adde när vi försökte prata om en grej flera gånger och det varje gång kom något emellan.

Väl tillbaka på fritids så hängde jag med gos-gos hela eftermiddagen. Vi åt mellanmål och pratade en massa. Till slut sa hon:

"Anki, jag kommer längta i en hel vecka efter din födelsedag!"

Jag undrar _vem_ det är som pratar för mycket och inte låter mig glömma. Men hon gissade i alla fall på att jag bli 22, så glädje i det, dårå. Slutklämmen på hela samtalet lät:

"Anki, jag tycker att du ser frisk ut."

Haha! Tack för det.

Halv sex var jag på gymmet för att träna med min personliga tränare. Rumpa och axlar, han har tagit in lite nya övningar och några få är kvar från förra programmet, men han har minskat mina repetitioner från 15 till 10, med tyngre vikter då, klart. Där stod vi som vanligt och smågnabbade om en övning och som vanligt höll en groda på att hoppa ur min mun och fråga honom om vi varit gifta i 20 år men jag lyckades ändra mig i sista stund.

Anki - Har vi tränat ihop i 20 år eller?
Magnus - Något sånt.

Sen var det dags för kampsporten, oh herregud. Det var det också nytt! Och innan man får till det har hela passet gått. Så jag var inte så trött, det är ju känt att det är först när man kan tekniken som man kan ta ut sig. Karaten var cool, men jag tyckte nog om det gamla mer. Lite MMA blev det också, så tro att jag har smärta i mina skinkor nu!

Jag ser fram emot morgondagen, av flera skäl.

Jag har haft en riktigt skön dag. Semester från jobbet för att jobba med min ungdom hela dagen. Vid elva hämtade jag upp henne och sen har vi spenderat större delen av dagen på Tom tits, och så käkade vi lunch och fikade också.

Efter allt det så åkte jag i godan ro och handlade och konstaterade att jag alltid har en förmåga att välja den sämsta kön i mataffären. Nåja, inte grävde jag ner mig för det. Efter Willys åkte jag förbi gymmet för att betala mina PT-timmar, imorgon är det dags för honom att döda mig igen. Jag möttes av en enormt retfull Pelle när jag kom in.

- Varför ser du så jävla glad ut för?
Anki - Jo, får jag inte det?
Pelle - Inte på en torsdag!
Anki - Så bra då, med tanke på att det är tisdag idag.
Pelle - :o! Inte i Göteborg.

När han väl hade skrivit ut mitt PT-avtal och jag stod och fyllde i det så sa jag:

- Alltså, det här med adress, jag har aldrig behövt fylla i det.(?)
Pelle - Nä men då gör du det nu.
Anki - Jaha!
Pelle - Det är min nya taktik mot dig. Stenhård.

(WHAT?)

Pelle - 1195?
Anki - 1195?
Pelle - 1.195:-?
Anki - Jo men visst!

Jag fick av någon anledning mina tre timmar 400:- billigare. Sen gick jag hem och grät. (Finn ett fel.)

Nu såhär ikväll så har jag fixat med matsäcken till imorgon. Pestolax med wokgrönsaker, så jävla gott. Det med keso på, jovars! För en stund sen ringde fina Susanne för att prata lite och dra med mig ut på öl i veckan.

Sa någon öl? Svar: JA!

Jag har haft den mest rofyllda dagen på 1½ vecka och känner mig mer fith for fight nu!

Såhär roligt kan man ha på Tom tits.

Jag skriver mest ett inlägg för att lyfta mina fina vänner som just nu genom att höra av sig på diverse olika sätt visar en stor omtänksamhet.
Jag uppskattar det verkligen, och det värmer enormt.

Normalt sett är jag jävligt duktig på att hålla en mask utåt och ingen brukar märka när någonting inte står rätt till, men den här gången förmodar jag att det inte går att överglänsa. Två gånger har jag idag fått höra:

"Du ser trött ut."

Tänk om det vore så enkelt. Jag har inte varit speciellt trött, jag har bara gått runt i ett vakuum och känt mig allmänt bomullsfylld i huvudet och ögonen har känts svullna. Men efter den här dagen ser jag fram emot torsdag, väldigt mycket.

Jag har hela dagen gått och längtat efter boxningen som ägde rum ikväll, och då fick jag ännu en hint. Efter uppvärmningen frågade tränaren om vi var jämna par, sen slänger han en blick på mig och säger:

"Vill du köra på dockan, Ann-Kristin?"

Hemskt gärna, var mitt svar. I en timme körde jag allt dubbelt och det var helt underbart.

Jag har svårt att se meningen med vad som händer just nu, så jag famlar mest och väntar på att en utgång ska uppenbara sig. Tron på mig själv att jag kommer ta mig igenom det sviker mig inte i alla fall. Det är något jag älskar med mig själv, att jag är så medveten om mig själv. Men jag är rent hopplös och tänker alltid att jag klarar allting själv. Jag borde verkligen lära mig att be om hjälp, om hjälpen så bara är en kram.

Mitt jobb besökte mig till och med i mina drömmar inatt.
Jag känner mig mer död än levande idag.
En dag, och sen semester i en dag, det ska väl gå an.
Jag måste göra vad jag kan åt min situation nu, så jag vet vem jag ska ta kontakt med idag.

Det är måndag however.
Igår var jag och spelade biljard med Evelina och gav henne storstryk också.
Idag är det jobb som gäller och sen lite styrketräning och boxning ikväll.

Jag hoppas att ni alla får en underbar dag!

Jag hittade mig en höstjacka igår. Stans snyggaste höstjacka för 600:-. Ja tack! Nu vill jag bara att det ska bli lite kallare så jag kan använda den också. Nackdelen med att träna så mycket som jag gör är att jag allt som ofast brinner upp för att jag är så varm. Förutom på vintern dårå, då kan till och med jag huttra. Anledningen till det är dock att jag inte hittat de där varma vinterskorna än. Fryser man om tårna så fryser resten av kroppen också, det är faktiskt vidare känt.

Jag hade ställt klockan på 8.30 idag, hur nervpirrande är det inte då att vakna vid 8? Vem fan vaknar 8 på en söndag? Igår spenderade jag min kväll i tvättstugan med tre veckors tvätt, föga upphetsande. Att tvätta är väl överskattat? Nå, det kändes som att det var dags nu när vissa hyllor började gapa tomma. :o

Inatt när jag vaknade på soffan vid halv två så visste jag varken ute eller in. Skittrött förflyttade jag mig till sängen för att ha sömnproblem helt plötsligt också. Jag låg och kliade mig själv på bröstet och ryggen tills jag blev knäpp. Tvättmedlet perhaps?

Jag tränade också i tre timmar igår. Strax innan tre började vi träna MMA och grejer inför uppvisningen, kl 16 körde vi hela passet och sen körde jag rygg och biceps i gymmet. Jag var knappt trött efteråt. Idag var jag uppe med tuppen för att springa också, jag har bara inte kommit iväg än utan varit upptagen av att fixa med ett bildkollage. Men nu är det äntligen klart. Så nu ska jag bara hitta träningskläder någonstans i högen av all rentvätt. :|

Idag vaknade jag också till ett Helgon som inte fungerar. Jaha!

I eftermiddag/kväll ska jag träffa E, det ser ut att bli öl och biljard såhär på en söndag.
How I do like that! \o/

Jag blev minst sagt förvånad i torsdags kväll när jag såg vad jag skulle få i lön dagen efter. Inte för att jag klagar, men det är så typiskt mig att li skeptisk. Rätt ska vara rätt och har jag inte rätt till pengarna så har jag inte det. Jag ringde upp Patrik på en gång som fick öppna mitt lönebesked för att konstatera att det minsann var mina pengar. Första lönen för mitt arbete som kontaktperson hade kommit, trevlans!

Det är alltid lika pissigt att betala räkningar men det är ju ett måste. Men nu när jag sitter här och har avverkat det också så tittar jag med nöjda ögon på mitt saldo och tänker att jag nu ska bege mig in till Slussen.

Jag ska in till Monki och ha mig en ny höstjacka. Inte för att jag ska spendera pengar, utan för att jag måste.

Det kom igår kväll. Vi ska ha kampsportsuppvisningen utomhus, iklädda endast shorts och väst. Jag kommer att frysa ihjäl innan vi kommit upp på scenen. Jag gick förbi scenen igår som vi ska härja på....



Tjaa. Det är ju bara till att be för att ingen av oss står för nära.

Jag träffade min PT på gymmet igår också. Han påminde mig gladeligen om att det är dags för att ta död på mig på onsdag igen. Det är dags för träningsförändring igen, och jag skämtar inte när jag skriver det här: jag har _ont_ dagen efter jag tränat med honom.

Nu ska jag åka till jobbet och försöka att stressa mindre idag. Det är bara så mycket jag ska göra. Jag funderade ett tag på att vara hemma idag för att skona kroppen och psyket, men min arbetsmoral är inte human.

Jag känner mig som ett tomt skal just nu. Ni vet när det känns som att man tappat sig själv någonstans? Eller som att man inte vet någonting om något? Jag känner mig som en maskin som inte lever. Jag har stressat sönder mig själv under veckan och finner det riktigt skönt att det är fredag imorgon.

Ikväll ser jag framför mig hur mina ben kommer att vara som sönderkokt spagetti. Först ska jag till gymmet och träna ben och mage, sen är det dags för extra MMA- och spark-träning inför helgen. Imorgon 16.45 och på lördag 15.30 kommer vi att ha en kampsportsshow i Farsta centrum där vi kommer visa upp lite MMA, brasiliansk försvarsdans och lite sparkar.

Adde har terrat mig hela veckan om att vi kommer att vara utomhus, men jag har trotsat och menat att det är klart att vi måste vara inomhus. Men idag ställde han mig en fråga som jag inte kunde svara på, nämligen: om vi ska vara inne, vart ska vi då få plats? Det är ju en jävligt bra fråga!

Just nu hoppas jag innerligt att vi inte kommer vara utomhus med tanke på att vi ska köra i shorts och t-shirt.

Med Anna Ternheim.

Oh oh oh ohoo little china girl
Oh oh oh ohoo little china girl

I could escape this feeling, with my China Girl
I feel a wreck without my, little China Girl
I hear her heart beating, loud as thunder
Saw the stars crashing

I'm a mess without my little China Girl
Wake up in the morning. Where's my, little China Girl?
I hear our heart's beating, loud as thunder
I saw the stars crashing down

I'm feelin' tragic like I'm Marlon Brando
When I look at my China Girl
I could pretend that nothing really meant too much
When I look at my China Girl

I stumble into town just like a sacred cow
Visions of swastikas in my head
Plans for everyone
It's in the white of my eyes

My little China Girl
You shouldn't mess with me
I'll ruin everything you are
I'll give you television
I'll give you eyes of blue
I'll give you a man who wants to rule the world

And when I get excited
My little China Girl says

Oh baby just you shut your mouth
She says... shh
She says... shh
She says
She says

And when I get excited
My little China Girl says
Oh baby just you shut your mouth
And when I get excited
My little China Girl says
Oh baby just you shut your mouth
She says... shh
She says

Oh oh oh ohoo little china girl
Oh oh oh ohoo little china girl
Oh oh oh ohoo little china girl
Oh oh oh ohoo little china girl
Oh oh oh ohoo little china girl

Dagen började med att jag fastnade i världens korvstopp i trafiken, så jag kom sent till jobbet. Väl framme tog jag en sväng in till första klassen jag jobbade i på den skolan för att säga hej. Jag gick fram till gos-gos och möttes av en puss på kinden. Vilken harmonispridare hon är! Sen hade vi plötsligt 17 elever på 4 personal, tjoho, film here we come! När jag kom in i rummet möttes jag av elever som utbrast hur fin jag var idag, sen slog jag mig ner och tittade på Bert och njöt av hur dagen startade.

Till lunch fick jag den godaste biffstroganoff jag smakat, tack för det David. I matsalen möttes jag också av gos-gos som sken upp och sa:

"Du är min gos-gos, Anki."

Än en gång fick jag höra hur fin jag var i håret.

Efter jobbet tog jag mig till gymmet och tränade rumpa och axlar, och åstadkom lite intervall-löpning. Tjo i backen vad tungt det var!

Dagens smälta-Ankis-hjärta-situation var när en elev kom fram till mig och sa:

"Förlåt Anki, för att jag var så arg på dig igår."

Vidare går jag i tankarna om att det finns några murar hos mig själv som jag kanske borde försöka riva lite på.

Nu ska jag slå mig ner med gitarren och fortsätta klinka på låten som började komma förra veckan. Det kom några rader till igår.

Förutom att jag har varit föremål för två utbrott som mina elever fått så har det varit en hyfsad måndag. Jag har fått skratta, kramas och umgås med härliga människor.

Vidare är det ingen dålig jacka jag har, den kan gå i sömnen. Idag sökte jag upp Pia för att dividera lite om en av mina jackor som gått upp i sömmen i en av fickorna, hjärnan och talet hängde inte med riktigt och ut kom det:

"Min jacka har gått i sömnen!"

Nåja, det var trevligt att jag fick bjuda Pia och Johanna på ett gott skratt i alla fall.

När jag kom ner till matsalen och hade slagit mig ner så fick jag för en gångs skull ingen pik, häckling eller försök till våld av David. Mäkta förvånad blev jag när han kom fram och kramade mig istället, och när jag ifrågasatte det så sa han:

"Jag ville bara krama dig, du såg så go ut!"

Aww! Kramar är bra skit.

Efter jobbet gick jag och styrketränade och sen vankades det boxning, och jag fick slåss mot dockan Gunnar. Detta utgjorde att jag kunde köra alla moment dubbelt och ta ut mig ordentligt och det såg snarare ut som att jag precis hade kommit ur duschen när passet var slut. Summan av kardemumman blev också en imponerad tränare.

Efter boxningen tog jag en extra färd med bilen. Jag älskar att köra kvällstid, när det är så lugnt, rensa tankarna och ha skön musik på hög volym.

Igår var jag, som vanligt, och kampsportade lite. Innan vi började berättade instruktören att det ska vara en uppvisning i Farsta centrum nästa helg och frågade om det var någon som kunde tänka sig att vara med. En annan, nämligen jag, hann inte ens reagera innan hon vände sig mot mig, pekade på mig och sa:

"Dig har jag redan räknat med."

Jaha. Vilken tråkig komplimang det var för mina färdigheter då! So, om ni vill kika förbi har vi en kort uppvisning på fredag 16.45 och på lördag 15.30. Om ni vet med er att ni är så nyfikna så att ni kanske vill testa hela passet så rekommenderar jag att ni dyker upp med träningskläder på lördagen, för att sen haka på oss och köra hela passet mellan 16-17.

Efter träningen skulle det bli dags för att återse Vincent och jag agerade kommunikationsstolpe åter igen. När jag skickade ett sms och frågade vad han var upplagd för och fick svaret en öl och soffhäng så tyckte jag det lät tokbra. Det var bara det att vi uppenbarligen hade helt olika tankar om ölen. Kort och gott, jag åkte hem till Vincent som blev förvånad när jag dök upp därför att han hela tiden hade tänkt att vi skulle dricka öl ute. Nå, det var inte värre än att vi kunde åka iväg igen. Roligt hade det däremot varit om jag hade hört av mig när jag var i närheten, vilket jag tänkte men inte gjorde, och han hade åkt till La Casa och jag hem till honom. Epic fail. Vi stötte på Johan och Marie och efter att de traskade hem så fick vi i alla fall en trevlig ölstund, med inslag av att värdera varandra i de sju intelligenserna som jag hade kunnat skriva mer om om jag hade orkat, men kort och gott: Anki har mer koll på Vincent än vad Vincent har på Anki.

Jag har fått mer lite mer ont också. Ja, jag säger då det, det är kärlek i allt. Men jag fick massage för förra veckans nackskada i alla fall, så jag antar att det jämnar ut sig lite, dårå. Hela eftermiddagen spenderade vi på Frapino och jag fick svulla kalkonsmörgås igen, schmaskens! Vi fick sällskap av Johan och Marie också och sen var korsordslösandet igång på allvar. Dät bläv ätt hälmöjsigt dygn igen, dårå.



(Om ni klickar på bilderna så förstoras dom.)

Hem och hämta bilen för att köra till Jakobsberg och rösta! Patrik hade inte röstat än så vi gjorde det tillsammans. Trevligt värre. Jag svek socialdemokraterna för första gången i mitt liv, och det känns skitbra. Sen behövde jag handla lite och Patrik likaså, så vi gjorde det tillsammans och bubblade om en massa som händer i livet just nu. Det är alltid lika trevligt att hänga med honom, han är trots allt en av dom som känner mig bäst. Sen begav jag mig hem för att duscha och slappa innan jobbveckan tränger på igen.

Kvällens sms:

Karin - Jag dör om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. Hoppas du överlever. Puss

Anki - Åh! Jag hoppades att vi kunde ha en gemensam begravning då. Puss!

Jag har haft min heliga fredag och är nu smått trött. Säkerts nya låt "Får jag" går varm i mina högtalare. Först såg jag My sister´s keeper, den var tung. Den gjorde mig arg, men den var fin. Sen såg jag "The last song", den mina damer och herrar, var fin.

Anyhow, för att komma till poängen av min rubrik.

1. Jag har väntat på ett mejl i tre dagar som fortfarande inte kommit. Jag kunde varit knäpp för större saker.

2. Jag har allt som oftast väldigt stort tålamod vad kommer till människor, och även om det är svårt att tro så finns det en gräns hos mig också, och ibland lyckas människor ta sig över den. Idag blev jag trött på att jag hade en person i min omgivning vars handlingar talade mer än personens ord. Man kan säga saker, men handlingar utgör allt. Och någon gång då och då så är det trevligt att känna sig uppskattad, i vilken relation det än må vara. Det är de små handlingarna som ses om betydelselösa, som betyder mest. I alla fall för mig. Så jag skickade helt enkelt ett sms och klippte av allting.

Så enkelt går det att avsluta bekantskaper om man går över den där gränsen. Ni vet när det bara känns hopplöst och man står och trampar i något segt jävla tuggummi. Det gäller att avsluta relationer i sitt liv som inte gör annat än suger energi ur en, bara för att den ligger där och bara är. Till ingen nytta. För ni vet att relationer som bara ligger där och är också suger energi, omedvetet. Det finns en anledning till att relationer bara ligger och det är anledningen som suger energin. Du kanske vet vad det är, men ännu värre är det om du inte vet. Psykologi kallas det visst.

"En negativ handling eller en negativ attityd kan fördärva en gemenskap.
En sådan handling är mer eller mindre frivillig.
Utifrån graden av frivillighet bär man ansvar för handlingen i fråga."
- Antonio Damasio

Jag tycker att alla ska ha det i åtanke för det är så jädrans enkelt att bli negativ.

It´s just one of those days, när mycket håller på att gå fel. Det började med ett korvstopp i trafiken imorse, så jag fick ta småvägarna via Skarpnäck för att komma i tid till jobbet, och jag gled fram. Väl framme vid jobbet så svängde jag in mot bostadsområdet för att parkera där jag alltid parkerar och håller på att köra på en av våra elever som plötsligt springer ut i gatan utan att se sig för. Gissa om jag svor och planerade att skicka ut ett massmejl till alla anställda på skolan för att de skulle uppmana sina elever till att vara mer försiktiga. Jag gjorde dock aldrig det. När det var dags för lunch och vi befann oss i matsalen och jag hade tagit min mat så sa jag lite högre till en av mina elever som stod en bit ifrån att vi skulle äta vid ett annat bord idag. Samtidigt som jag gjorde det så visade jag riktningen mot bordet med min ena hand som jag hade besticken i, utan att se mig för. Tack gode någon för att min kollega har glasögon, annars hade jag nog petat ut hennes ögon.

En sak har dock gått bra idag. Jag hade ett möte med min chef om mina studier som börjar i november. Jag la också fram ett önskemål om en annan fortbildning under en hel dag i början av november. Efter det pratade vi lite om annat och jag fick ur mig en del som jag gått och burit på. Till slut sa hon:

"Du har en proffessionalitet på jobbet. Du har en arbetsetik och ett lösningsfokuserat tänk."

Inte ett dugg tråkigt att höra. Efter mötet som innebar att jag fick tappa några stenar från bröstet så blev jag helt utmattad. Spänningar släppte i och med det och jag var så trött så jag knappt visste ut eller in. Då mötte jag gos-gos som efter att inte ha träffat mig, på fyra timmar, sa de magiska orden:

"Anki, jag har saknat dig!"

Sen spenderade hon och jag resten av eftermiddagen tillsammans.

Jag trallade iväg mot jobbet med ett toppenhumör! Att jag sen fick köa och resan till jobbet som i vanliga fall tar 10 minuter idag tog 45 minuter var en annan sak. Jag hade hemkunskap hos Anette idag och det gjorde ingenting värre, hon sprudlade av energi och toppade mitt humör ännu mer. När det var dags för att bege mig till matsalen för att få lite lunch i magen så möttes jag av Pia och Evelina som var så glada i hågen och något jag berättade för Pia gjorde att hon blev så _glad_ för min skull. Väl i matsalen möttes jag av en annan arbetskamrat som sa:

- Anki. Du måste sluta vara så snygg på jobbet, du måste börja smälta in mer!

Sen slog jag mig ner och åt lunch med Johanna och en elev som jag arbetade med innan sommaren, och just då kände jag att dagen var underbar och inget ont kunde komma åt mig.

Trodde jag, ja. Det var riktigt läskigt hur snabbt dagen vände och utan anledning kokade jag plötsligt inombords. Någon projicerade över en enorm ilska på mig. Gissa då hur skönt det var att boxas ikväll? Jag hade dock inte en mittshållare att skryta om. En mittshållare som höll mittsarna alldeles för knasigt trots att jag påpekade det flera gånger. Det slutade med att jag vid ett tillfälle inte fick något motstånd, slant och träffade mitt högeröga med min egen uppercut, nice! :|

Nåja, vad är väl en bal på slottet?
(- Något hästar äter.)

Större delen av dagen igår spenderade jag med Vincent, helmysigt värre! När jag kom hem och kände mig lagom trött så kom systrami förbi, med te. Väl ensam så rullade filmerna igång, jag hade halv Million dollar baby kvar. Har ni fortfarande inte sett den? :o Det är en av mina favoritfilmer genom tiderna. Sen hann jag se halva P.s. I love you innan jag insåg att klockan hade slagit över tolv, och vare sig jag ville eller inte så skulle jag vara tvungen att sova därnäst.

Nu är det måndag igen. Var det någon som sa. I Hässleholm någon gång. När jag väl kom ur min säng och vaknade till så kunde jag fastställa att det är en superdag, än så länge. Jag känner mig enormt tillfredställd med mig och mitt liv, och därmed kommer den enorma livsglädjen.

India Arie´s låt Beautiful flower hörde jag första gången då en av mina bästa vänner tillägnade mig den när hon spelade live på ett fik. Tårarna var något nära. Tack för det banana!

This is a song for every girl who's
Ever been through something she thought she couldn't make it through
I sing these words because
I was that girl too
Wanting something better than this
But who do I turn to

Now we're moving from the darkness into the light
This is the defining moment of our lives

'Cause you're beautiful like a flower
More valuable than a diamond
You are powerful like a fire
You can heal the world with your mind

There is nothing in the world that you cannot do
When you believe in you, who are beautiful
Yeah, you, who are brilliant
Yeah, you, who are powerful
Yeah, you, who are resilient

This is a song for every girl who
Feels like she is not special
'Cause she don't look like a supermodel Coke bottle
The next time the radio tells you to shake your moneymaker
Shake your head and tell them, tell them you're a leader

Now we're moving from the darkness into the light
This is the defining moment of our lives

'Cause you're beautiful like a flower
More valuable than a diamond
You are powerful like a fire
You can heal the world with your mind

There is nothing in the world that you cannot do
When you believe in you, who are beautiful
Yeah, you, who are brilliant
Yeah, you, who are powerful
Yeah, you, who are resilient

Yeah, you, who are beautiful
Yeah, you, who are brilliant
Yeah, you, who are powerful
Yeah, you, who are resilient

Yeah, you, this song is for you
Yeah, you, this song is for you
Yeah, you, this song is for you
Yeah, you, yeah, you
You are brilliant

Det är lördag, vilket innebär att det är dags för fight igen.
Först ska jag gå till gymmet och köra rygg och biceps, och sen är det dags att vira på boxningslindorna igen.
Passet inspireras just nu från thaekwondo, MMA, karate, chinga, boxning, thaiboxning.
Mellan oss... De minuterna vi ägnar oss åt MMA, då är jag mer nära döden.

Efter träning och allt ska jag träffa Vincent.

Klockren lördag, helt enkelt.

Här ligger jag på soffan och funderar på om det är dags att knyta mig. Jag är ovanligt pigg för en fredag.
Min fredag har varit lugn och bra. När eftermiddagen började krypa på kände jag att jag inte orkade vara på fritids i tre timmar och la fram förslaget att jag och några till skulle bege oss iväg någonstans. Jag och Adde kom överens om att ta med oss tre elever och åka till Reimersholme för att ta en promenix vid vattnet. Vi tog med oss gos-gos också som var pratglad om allt mellan himmel och jord. Den bästa kommentaren var:

- Du ljuger fett med mycket.
Följt av Adde som sa: Det där har du lärt dig av din syster va? Jag har inte lärt dig det? Nej?

På vägen insåg vi dock att vi inte skulle hinna med vårt mål, så det slutade vid vattnet i Hornstull istället. Minst lika mysigt. Efter jobbet åkte jag, som alla fredagar, till affären och inhandlade godis och sen hem. Jag började titta på en en svensk film som de senare började prata franska i och då var det inte alls lika upphetsande. Jag stängde av och startade Closer istället, en film som min kära granne Crippa har lånat mig. Den var bra, precis som han lovat, om än lite flummig. Efter det tittade jag på en gammal favoritfilm, men det är en sån där film som man inte erkänner att man tittar på.

Time to sleep.

Idag på inlägget Ett glädjande samtal.

"Jag kan tycka att det är förjävligt att du skriver ut saker om dina föräldrar på bloggen. Funderat över att du drar alla över en kant? det finns kanske dem i din familj som inte håller med om din åsikt utan har en hel annan. Då är det ganska illa att smutskasta folk öppet på internet, internet är absolut inte ett bra ställe för sådant."

Mitt svar:

Det som en gång har hänt är ett faktum och inget vi kommer ifrån. När man kan acceptera det som hänt så kan man också gå vidare. Nej, jag drar inte alla över en kant, jag kan verkligen inte förstå hur du får det till det. Det kan mycket väl finnas någon i min familj som är av en annan åsikt, och precis som det här är min åsikt så har båda parter rätt till att häva den. Jag vill också framhålla att det inte var menat som någon smutskastning, faktum är att jag idag är väldigt tacksam för allt som har hänt, för jag har verkligen nytta av det, tråkigt att du ser det som smutskastning. Värre hade det varit om jag hade smällt upp bilder och namn på min familj, och jag har inte ens skrivit om vad det är som hänt. Sist men inte minst - tråkigt att du väljer att vara anonym, och om du vill föra en vettig konversation om det här med mig så är du välkommen att mejla mig på: [email protected], annat har jag verkligen inget som helst intresse för.

Idag har jag varit mest feminin på länge! Jag hade kjol! :o
När Lorena dök upp i Storstugan imorse så tittade hon på mig, spärrade upp ögonen och sa:

- Vad smal du är!!
Jag - Va? :o
Lorena - Ja! Så smal, så liten!
Jag - Du har nog aldrig sett mig i såhär tajta kläder (?)
Lorena - Nej, det måste vara det!

Åh, vad ledsen jag blev av den dialogen! :D

Idag har jag jobbat i 12 timmar, underbart!
Chocken över hur stort Heron city är har inte riktigt lagt sig än.

Efter kvällens boxning som innebar en del smärta så har jag nu efter duschen tänt ljus, rökelse och stoppat en skön skiva i spelaren. Anna Ternheim, jag vet, hon är skön att lyssna till när man känner sig lite vilsen.

Jag funderar lite över människor och deras uppriktighet. Det värsta jag vet är när människor inte kan ta sitt ansvar, vara rakryggade och tala klarspråk. Jag är så trött på att människors handlingar talar mer än vad dom själva gör. Hur svårt kan det vara att förstå att sanningen är det som sårar minst? I mina ögon är det bara fegt, och det gör mig likgiltig.

Se till att alltid visa er omgivning att ni tycker om dom genom att behandla dom på ett bra sätt, det kan ta slut under ett ögonblick.

En av mina vänner som har lämnat Sthlm för kärleken ringde mig precis. Det är alltid lika roligt att prata med henne, men just ikväll sa hon saker som värmde enormt. Jag berättade för henne att jag arbetar som kontaktperson åt socialförvaltningen och att jag blev så enormt glad när jag blev godkänd, då sa hon;

"Anki, du måste förstå att du har en enorm livserfarenhet! Det du har varit med om med dina föräldrar är så fruktansvärt rakt igenom och det är ett under att du fungerar socialt idag. Du är stark och självständig, och att du är så ung gör att du fortfarande har det så färskt i minnet och en ungdom ska ha en kontaktperson som du. Jag hade vänner när jag var ung som jag väldigt gärna hade satt i dina händer, du har så mycket att ge."

En liten stund senare sa hon;

"Jag beundrar verkligen dig. Du har världens bästa jobb, och du fick värsta ingången. Nu ska du börja plugga också, och vara kontaktperson. Vad härligt att ha så många bollar i luften!"

Innan hon avslutade samtalet för att återvända till sitt göra så sa hon;

"Vad skönt att ringa dig! Du får ringa mig när du vill, och jag vill gärna ringa dig igen och prata längre. Många av mina vänner påpekar att jag inte hör av mig och jag vill inte behöva skämmas för att det var längesen jag hörde av mig. Och så ringer jag dig, och det är så avslappnat. Du har en inverkan på mig som gör mig lugn."

Ingen blir väl ledsen över ett sånt samtal?
Miss E, jag toksaknar dig i Sthlm!

Ni som inte sett filmen Crazy heart, gör´t!

Inläggen kommer väldigt sporadiskt, ja. Jag har svårt att greppa att det redan är torsdag imorgon. Första delen av veckan har varit galen, lite sömn och mycket att göra. Måndag och tisdag jobbade jag sent och hade saker att göra efter jobbet också. Igår kändes det som att jag var mer död än levande när jag kom hem och slocknade ganska direkt.

Det känns bra på jobbet som det är nu. Idag var gos-gos tillbaka också. När jag trillade in i hallen satt hon där och höll på att klä av sig, när hon tittade upp så skrek hon mitt namn, började studsa och hoppa fram till mig och gav mig en enorm kram. Sen hälsade hon mig välkommen tillbaka till skolan. Mys!

Jag har precis kommit ur duschen efter ett hårt träningspass, så nu är jag lagom mör och tankarna går åt ett håll: The Sims.nu!