Igår begav jag mig ut ganska sent för att träffa Andreas och Mustafa. Mustafa var redan inplanerad för kvällen igår och Andreas hängde på. Trevligt. Det var riktigt trevligt förutom att Mustafa nästan alltid är sen. Jag tror att han till slut dök upp 21.30. Frågar ni mig så vet jag inte ens hur han lyckades locka ut mig så sent. Eller jo, jag jobbar medvetet med att ha en bra tillvaro. Det var fredag och Mustafa stod på min lista för "Dagbok för trevliga händelser" och listan har jag tagit mig an, så det var bara att göra det. I vanliga fall hade man nog inte kunnat locka ut mig så sent. Jag kan vara ute så sent men att _gå ut då_, liksom. Not my thing. Jag sa åt dem att de fick komma till Hornstull åtminstone. Så vi gick till Strand där jag aldrig varit förut och drack en läsk. Jo, men faktiskt. Fanta, 7-up och te stod på vårt bord. Inget alkoholintag är ett medvetet val jag gör just nu. Hur som helst. Det var riktigt trevligt och jag fick skratta lite så efteråt hade jag ju inte förlorat något på att ta mig ut. Inte ens en läsk eftersom Mustafa betalade den. Jag tog mig hem 1.5 timme senare, nöjd.


I alla fall... på väg till Strand regnade och snöade det och jag suckade lite.

Mustafa - Dude, this is not going to lay down.
Anki - Yeah?

Det här vaknade jag till idag.



Och det värsta av allt är att jag måste gå ut. Klockan 13 ska jag vara i en klättringshall på Telefonplan för att fota ett gäng som ska klättra. Det blir nog lite skoj iaf. ^^

Oh, yes!
Jag älskar att pussla!
Så jag investerade i pussel idag.
För er som är som jag... att ni kan tänka alldeles för mycket och behöver distrahera er - testa att pussla!
4,5 timmar har sprungit iväg för mig sen jag kom hem.
Jag har en lista på 139 saker till man skulle kunna göra (jo, men faktiskt) men jag orkar inte riktigt skriva det här.
Någon gång kanske.

Freud vill också vara med, hur mycket det är till hjälp är dock oklart ännu.



All in (det är kul att leka med självutlösare). ^^

Ärligt? Hur svårt kan det vara att få sova en hel natt? Är det inte grannen så är det katten. Eller så vaknar jag av att jag är tokvarm eller att jag skär halsen av en arbetskamrat och själv kämpar efter luft. Låter ganska extremt, va? Men det hände.

Inatt vaknade jag titt som tätt av att Freud höll på att attackera mitt huvud och bita mig. Helt störd! Han attackerade mitt öga också vid något tillfälle innan jag hade hunnit släcka lampan. Jävlar, vad ont det gjorde! Till slut vaknade jag i alla fall av ett underligt ljud (som jag förstod att det var Freud som orsakade). Tänk er att man studsar en studsboll, till en början är det ganska långt mellan varje duns då den träffar golvet men sen kommer ljudet tätare och tätare hela tiden tills studsbollen till slut stannar. Det ljudet vaknade jag av men det var knappast en studboll. Det var riktigt svårt att placera det och först så kände jag att jag inte orkade bry mig men gjorde det till slut i alla fall. Det lät ju så underligt trots allt. När jag kom ut i vardagsrummet såg jag att han hade mitt plastglas som jag alltid dricker vatten ur. Så jag plockade upp det och gick sedan på toaletten. Då slog mig tanken att; tänk om jag just inatt glömt att flytta mitt glas från vardagsrummet till köket...

Mycket riktigt. När jag kom in i vardagsrummet igen och tände lampan så badade min laptop i vatten. Det var bara till att prioritera och skynda som fan för att torka av min laptop. Vad kan den vara, typ 3 månader gammal?
Men hey, jag slår ett slag för HP! Jag satte igång min dator på en gång och den fungerade perfekt. Så halvt tjurig på Freud stängde jag dörren till sovrummet, la mig och sov gott (ända tills han försökte ta sig igenom det lilla fönstret in till sovrummet som nu är täckt, imorse). Men han ville bara mysa. När jag öppnade dörren istället så hoppade han upp och låg och spann och mös hos mig i en timme.

I fortsättningen flyttar jag förhoppningsvis på mitt glas.

Inatt vaknade jag och kände att jag låg och bet ihop käkarna. Igen. När jag väl var vid medvetande och släppte på dem så var jag redan öm i en kindtand. Nu är det föga skönt i truten. Jag är öm i tanden (vilket förmodligen kommer orsaka att jag inte ens kan tugga på en vindruva) och svullen i tandköttet. Det är svårt att förklara men tandköttet är liksom så svullet att det känns som att tanden växer längre ner plötsligt. Nå, jag ska lägga ner en mer ingående förklaring av det, för er känsliga. Nåväl, smärtan och svullnaden lägger sig i sinom tid. Jag har fan inte sovit en hel natt på en vecka. :| Kisse verkar dock ha börjat sova hos mig nu.

Jag har ringt ett samtal idag. Jag väntar på att få ett samtal tillbaka om sisådär en timme.

Så länge det inte sker dramatiska grejer idag så kanske det vore en idé att åka till Liljeholmens centrum och ta mig an ett litet projekt i vårt hem. We´ll see. We´ll see.

Okej, vi tar det i rätt ordning.
Det är femte kvällen i rad som grannen precis ovanför spelar hög musik (jo, nu vet jag att det är grannen precis ovanför efter att ha undersökt detta). Det börjar bli lite tröttsamt nu. Jag minns en gång då jag och Vincent tog det lugnt hemma. De hade fest och plötsligt började de skrika och gapa och stampa i golvet. Jag tror det var samma kväll som vi hade en annan granne som kämpade för att få dem tysta genom att dunka saker i väggen alternativt taket. Så... femte kvällen i rad nu och jag börjar bli riktigt trött på det. Inatt väcktes jag av detta musikspelande, trots att jag sov med öronproppar. Jag var nere och kikade vid porten förut men det verkar inte som att denna hyresvärden är ansluten till störningsjouren. Okej, jag är allt för att man ska ge sin granne en schysst chans att skärpa sig och att ringa på och försöka prata med dem innan man tar vid andra drastiska åtgärder. Men när jag blir väckt mitt i natten så har jag verkligen ingen lust att knalla upp, klä på mig, gå ut ur min lägenhet och ringa på dörren när jag helst av allt bara vill sova. Det om något skulle väcka mig. Nå, jag får kanske ringa på under dagtid och försöka föra ett civiliserat samtal med människan om hen (se, jag använder ordet hen) inte börjar skärpa sig.

Nog talat om det. Idag begav jag mig till Farsta för att hämta min cykel som fortfarande stod kvar där. Väl medveten om att luften förmodligen totalt gått ur slangen och bara lämnat slang efter sig var jag och inhandlade en cykelpump. En fotpump, hur fint är inte det då? Den hade adapter till både luftmadrass, bil och cykel. Glad i hågen letade jag fram rätt adapter för cykel, tryckte in den i själva munstycket, satte den på ventilen och började pumpa glatt (det där skulle kunna vara en absurd porrnovell). En stund iaf tills jag insåg att det inte hände ett skit. Luften bara läckte ut på sidan av munstycket hela tiden. Jag blev arg på återförsäljaren och var väldigt mycket på väg att slänga pumpen i en soptunna och gå och köpa mig en traditionell sådan. Då hände det. När jag skulle ta av munstycke och adapter så fastnade adaptern på ventilen. Jag pillade av den och fann gängor i den. Tanken slog mig att det kanske var så att jag skulle skruva på adaptern ordentligt på ventilen för att sen fästa munstycket på den. Jag testade och mycket riktigt. Det tog inte ens en minut för att pumpa däcket fullt av luft. Helt plötsligt var det en älskvärd pump.

Mot Reimersholme, dårå. Jag var ganska säker på vägen, den tvivel jag hade var hur jag skulle ta mig mellan Skärmarbrink och Gullmarsplan men genom att fråga två män som såg ut att ha skumma affärer för sig så hittade jag rätt ganska snabbt. Från Gullmarsplan till Skanstull var det inga problem med att hitta och från Skanstull till Hornstull var det bara att ta den sedervanliga rundan jag brukar springa/gå. Precis som jag skrev på facebook så är det inga knepigheter med att cykla mitt inne i smeten. Det jobbiga är alla gångtrafikanter som går på banorna som är avsedda för cyklister. Detta hände mig när jag kom till Skanstull. En bana som hade tydliga stora vita cyklar målat på sig blockerades av människor som gick av en buss. Och de verkade inte alls förstå vad de gjorde. Jag fick mig en ordentlig tankeställare själv dock. Jag kan också vara ganska duktig på att använda cykelbanor när det är många människor på gångbanan. Nu är det dock slut med det.

Väl i Hornstull tog jag en latte på Frapino och läste ur boken jag läser ur nu. Må döden sova, skriven av Anna Jansson. Jag har inte hunnit alls långt i den men den verkar lite skum alltså.

Sen jävlart (som Vincent skulle ha sagt) fick jag värsta rycket när jag kom hem och städade lägenheten. Det är trivsamt med en ren lägenhet, jao! Jag har hunnit smessa lite med Vincent över Viber också. Han verkar mest ha det tokbra i Japan. Undrar om hans lever har det lika bra... ;)

Det var en gång en katt som lekte med sina kattleksaker när han lekte (det är nu ni ska föreställa er klassisk musik vs. hård metal). Jag förstår inte. Han ska hålla på och ruscha i sängen när man sover, leka med min tvättkorg och fan och alla hans måsten. Idag tyckte han att jag skulle vakna 06.00. Hell no!!! Det här började efter att Vincent åkte. Det kanske inte ens har med det att göra men det har blivit så extremt efter det, åtminstone de dagar jag nu har varit hemma och varit ledig.

Så jag tänkte efter lite när jag väl hade vaknat vid 9-snåret och fått tillbaka alla hjärnceller. Jag kom fram till att jag inte har sett den absoluta favorit-leksaken på länge och att den andra favoriten förmodligen hänger för långt upp efter att den lagats (jo, en liten pippifågel i dörrkarmen). Så jag fick ta lite av vilket snöre som helst egentligen så att den förbaskade fågeln kom längre ner och vips (!) så var det roligare att leka med den. Efter det skapade jag en ny absolut favorit-leksak. Jo, jag har gjort den själv och den är väldigt ful men väldigt uppskattad.



Det är en servett ihopknögglad, virad med brun plasttejp (som prasslar) och en liten bit presentsnöre. Vår katt blir som tokig över den här saken och fortfarande efter att han nu fick den nya går han lös. Jag antar att det delvis har och göra med att den är näst intill viktlös och flyger väldigt lätt över golvet.

















Idag åker en blockering upp för det lilla väggfönstret mellan köket och sovrummet och det kommer sitta där tills Vincent kommer hem igen.

Radikal acceptans går ut på att se till de förutsättningar man har och utifrån det inse att allting är som det borde vara.

Jag försöker just nu skriva ett inlägg med en nyfiken katt i närheten som ska trampa på tangentbordet hela tiden och bråka med mig eftersom han inte får min fulla uppmärksamhet just nu, så eventulla stavfel och konstiga meningsbyggnader skyller jag helt och hållet på Freud. Musplattan är framförallt en favorit att trycka till nämligen.
Vincent är i Japan i tre veckor och jag är gräsänka. Blä! Det här är den första veckan bara och jag har semester en vecka framåt. Det tråkiga med Sverige under dessa storhelger är att allting är stängt under röda dagar. Jag kan inte ens träna förren efter måndag. Nåja, det ger mig tid att tvätta och allt annat sånt där nödvändigt roligt. :|

Jag har tid att ligga och plöja genom serier också. Synd bara att jag råfastnade för Sons of anarchy men nu har sett alla fyra säsongen som än så länge finns. Jag blev också tipsad om Supernatural i samma veva. Jag såg första avsnittet idag och kunde ganska snabbt bestämma mig för att det är en serie jag inte ska titta på när jag är hemma ensam. Kusliga saker, alltså! Andreas tycker att jag ska börja titta på Game of thrones men efter att  tidigare ha gett det ett försök och inte direkt fastnat för serien så vet jag inte. Jag kunde dock kontra med; "du vet väl att första avsnittet på andra säsongen kom för ett par dagar sedan?". Det visste han inte alls. Mohaha!

Idag har jag ätit lunch och fikat med Andreas. Det var übertrevligt med ett avbrott i gräslivet och allra mest välbehövligt. Jag hoppas på mer sådant under nästkommande vecka. Lite fint väder skulle också vara på sin plats så att jag kan bege mig ut med kameran. Lite träning ska bli fint att kunna ägna sig åt och jag bör ju också ta tillfället i akt att spendera lite tid på Frapino. 

Jag kan inte annat än älska min sambo för att vi skaffade en katt innan han åkte. Det gör inte hemmet alls lika tyst och tomt. Även om jag önskar att det hade varit lite tystare klockan 8 på morgonen och inte ett bra tillfälle för lek. Med lek menas att ruscha i sängen. Imorse tappade han greppet och försökte återfå det på min arm dessutom. Jag har minst två köttsår. Men han är ju så jävla söt så när han kommer och tokmyser så är allt förlåtet.

Jag passade på att fota lite...



Och Andreas tyckte också det var kul att fota med min kamera...

...utan de här två sakerna i mitt liv just nu?

Och jag är riktigt bakfull. Mer om det i ett annat inlägg.
Jag är en sån där människa som alltid glömmer bort att aprilskämta. Jag har egentligen alltid tyckt att det har varit ganska fånigt. Det är sådär så att en suck går genom mig när någon aprilskämtar. Så kan det vara. Jag har bara helt andra referenser till första april helt enkelt.

Första april innebär att J.J. fyller år.
Och jag blir påmind om att det är tolv gånger sedan.
12 år sedan jag kunde säga grattis till honom.

Nå. Livet har sin gång antar jag.
Jag vill och tror att allt som sker har en mening.
That´s life folks!