...utan de här två sakerna i mitt liv just nu?

Igår vågade Freud lämna utrymmet under soffan och lägga sig i soffan istället. Efter ett tag fick både jag och Vincent klappa honom. Dessutom slutade han fly pga plötsliga höga ljud men han var allt lite arg på våra grannar som var högljudda och jamade så högt han bara kunde åt dem.

Idag när jag gick upp såg jag att han låg i soffan men så fort han såg mig sprang han och gömde sig under soffan igen. Jag var lite rädd för att det skulle bli många timmar under soffan igen men efter en stund sökte han sig ut i köket när han hörde att jag var igång. Det var dags för ett litet mål mat för honom och han blev som tokig. Upp och ner på diskbänken. När jag väl ställde ner hans mat gick han och luktade lite på den men avvisade den, tittade på mig och började jama igen. Jag testade då att lyfta upp honom och han gjorde ingenting för att försöka fly. Så jag gick in med Freud till sovrummet där Vincent låg. Han blev som tokig när han fick bli klappad, låg och rullade runt i sängen, vandrade mellan oss och vi fick höra honom spinna för första gången. Sen dess har han inte släppt oss. Så fort vi lämnar rummet följer han efter direkt. Jag kunde till och med sätta igång mixern idag för att göra min frukost utan att han sprang under soffan. Istället gömde han sig bakom Vincent. Han börjar bli trygg nu! <3

... är fortfarande en tung dag.
Det är ofattbart att det är tolv år sedan en av de människor som betydde mest för mig gick bort.
Älskade farmor! <3

Jag och Vincent har snart varit tillsammans i 8 månader. Tiden går fort, va?
Det känns fortfarande minst lika bra att vara med honom och jag älskar honom fortfarande minst lika mycket. Jag tycker det är häftigt att jag fortfarande har fjärilar i magen när jag ska träffa honom.

Idag sa han till mig att jag är för bra för att vara sann och jag tycker att han är det.
Jag har hittat hem och jag stormtrivs.

<3

Sitter och lyssna på Anna Ternheim. En av mina största favoritlåtar "My secret".

Jag har haft en äckligt stressad dag på jobbet men mina arbetskamrater är så grymma. _Vi_ är grymma på att samarbeta när vi har det tufft. Ingenting blir värre av att jag får höra saker som:

"Tack, snälla du. Du är min räddande ängel!"

Jag har verkligen ingenting emot att ställa upp på mina arbetskamrater. Jag får alltid så mycket tillbaka av dem.

Nå, det var skönt att komma hem och få duscha av sig. Om en stund ska jag åka in till stan och möta upp finaste Jossan för bio. En bästa vän som jag träffar alldeles för sällan. Vi ska gå och se Breaking dawn. Jag har läst boken och kan säga att jag sträckläste den. Jag låg på soffan en nyårsafton, läste boken och blev störd på alla människor som vid tolvslaget störde mig med raketer och bomber. ^^

Jag tror inte att jag har träffat Jossan sen i augusti. Det kommer bli riktigt najs!

Jag är verkligen sämst på att skriva i min blogg. Och jag är sämst på att höra av mig till mina vänner. Men livet springer på och när jag väl är hemma och kan ligga på min soffa så är det ganska skönt att bara ligga där. Men jag tänker att jag ska skriva i min blogg och jag tänker på mina vänner och att jag ska höra av mig. Jag har fått lära mig att det är tanken som räknas...? Skämt och sido.

Det viktiga för mig är att ni vet att jag tänker på er.
<3

När jag nu ändå skriver så kan jag passa på att klutta ner att jag har det riktigt bra i mitt liv nu. Jobbet är bra, träningen går som den ska, mitt förhållande är ypperligt, jag har åtminstone öppnat matte B-boken och till och med räknat lite och andra, lite för privata saker för bloggen, har satt igång och rullar på. Det kommer bara bli bättre, liksom.

Om drygt en timme ska jag kampsporta mig lite och sen ska jag åka till Frapino och räkna lite matte i sällskap av den finaste människan jag vet.

Idag har jag och Vincent varit tillsammans i ett halvår. Igår var vi ute och åt finmiddag för det. Med beting på fin. Det var exklusivt. Jag och Vincent hade lite problem med att känna oss avslappnade på stället. Ingen av oss är direkt "fina" av oss. Det är klart att vi är fina men ja... ni fattar. Hoppas jag. Vad ska jag säga om maten då? Den var god. Jag åt toast skagen till förrätt och biff rydberg till varmrätt. Vincent åt någon förätt som innehöll 5 smårätter och kyckling till varmrätt. Lite franska ostar med fikonmarmelad och en del Staropramen senare så var vi uppe i en ganska fin nota. ^^

Själva dagen idag har vi bara ägnat åt varandra och bara varit i varandras sällskap. Vi låg i sängen länge idag, åt mysfrukost och tittade på LOST tills det var dags för mig att åka hem. Usch, ja. Jag har nått graden av kärlek då det gör ont i mig att lämna honom.

Ett halvår är det iaf och det är underbart att vara med honom.

Jag är galet kär idag.
Jag är väldigt kär hela tiden men vissa dagar blir det liksom lite till ovanpå "väldigt kär". Jag tror att man vet vad jag skriver om. Jag tror att alla känner så.

Om bara en vecka har vi varit tillsammans i ett halvår. Det är riktigt coolt. Det fina med det hela är att det inte ens känns som ett halvår. Det är så bra att jag inte känner av tiden på det viset.

Nå. Jag ville mest skriva om att jag är väldigt kär och väldigt glad över att jag har Vincent.
Han är helt klart värd väntan i 8 månader.

Johohoooodå! Det kommer det bli. Jag vaknade och blev varse om att en person som betydde väldigt mycket för mig i tonåren hade hittat mig på facebook. Jag har inte sett honom sedan jag råkade springa på honom på en gatufestival i Skåne för cirka 9-10 år sen. Vi lärde känna varandra därför att han skulle bo hos en familj i närheten av mig en kort tid. Vi träffades ute på min gård av en slump om jag inte minns helt fel och efter det blev vi riktigt tighta. Jag som hade det riktigt svårt hemma fann en flykt tillsammans med honom och precis som han skrev i en av sina dagböcker så var det som att vara i en helt annan värld i varandras sällskap. Nåja. Nu har jag varken sett honom eller hört av honom på sisådär ovannämnda 9-10 år. Ibland är det kul som fan med facebook. Jag ska sätta mig och få iväg lite textrader till honom och fånga upp vad han gjort de senaste åren. Av vad jag kan förstå redan nu så har han iaf familj och grejer. Livet verkade reda ut sig för honom också med andra ord. ^^

Anyways... myslördag är det hur som helst därför att jag ska spendera den med min underbara. Vi ska hitta jeans, skor och andra saker till honom. Och ja, jag lär säkert hitta saker om jag känner mig själv rätt. Speciellt med tanke på att vi ska gå på Beyond retro till att börja med. Sen blir det värsta mys och slappkvällen till Vampire diaries och LOST. Jo, det är jag som har fått in honom på båda. Vilken hemsk flickvän jag är. Eller alldeles, alldeles underbar. ^^

En söt liten flicka fick tårarna att bränna bakom ögonen av välbehag idag.

- Anki, varför jobbar inte du hos oss längre?
Jag - Nej, men jag jobbar ju hos fyrorna nu.
-Jaa... men varför jobbar du inte hos _oss_ längre?
Jag - Men det blir ju såhär ibland. Och de arbetsuppgifter jag hade hos er finns ju inte kvar längre.
- Ja men. Ändå. Jag vill att du ska vara hos oss!
Jag - Varför vill du så gärna att just jag ska vara hos er? Ni har ju de andra runt omkring er.
- Ja... men du är bäst!

Om inte det får ens hjärta att smälta så vad? Jag antar att arbetet jag gjorde inte var så pjåkigt som människor ville få det att verka trots allt.

Det enda jag egentligen vill skriva och förmedla är att jag älskar min pojkvän så didrans mycket! <3

Det som ses bakom ögonlocken är ditt spralliga jag.
Det jag hör är din glada röst.

R.I.P.

Igår firade vi (jag och Vincent) Vincents födelsedag med en picknick på Reimersholme. Av mig fick han en ny halskedja till smycket som betyder mycket för honom och en timme Shiatsumassage. Det blev kex, ost, honungsmelon, vindruvor och en massa Bacardi. Jag spelade och sjöng efter den värsta scenskräcken jag haft någonsing också.

Jag vaknade i världens bästa pojkväns säng idag. Vid tjugo i ett. Då kände jag faktist att det banne mig var dags att gå upp trots att jag förmodligen hade kunnat sova lite mer. Det är någonting med den sängen när jag sover ensam. Varken hemma i min säng eller med Vincent lyckas jag sova så länge. Hm. Efter att jag lyckats ta mig upp så åkte jag till Frapino där Vincent och Johan satt och jobbade. Jag åt en något sen frukost, drack kaffe och löste lite sudoku. Efter det åkte jag hemåt, duschade och fick på mig lite mer fräscha kläder.

Jag skulle ha fikat med två individer idag men det blev inte så. Istället träffade jag min favoritbög Joakim. Vi gjorde egentligen ingenting vettigt alls men det är så jävla roligt att umgås med honom. Det är en av de mest frispråkiga människorna jag känner. Jag menar, det är inte alla som jämför vattenblåsor med känslan av att tränga in i en anal.

Jo, han fyller år idag.
Jag ska trixa och fixa lite till och sen ska jag åka och fira honom.
Det blir picknick på Reimersholme med gitarr och grejer.
Herregud, fråga mig inte varför jag lovade att spela och sjunga.
Jag blir så nipprig när det gäller paket också, nu vill jag bara ge bort dem.
Jag tror att han kommer uppskatta presenterna, jo.

Hoppas ni alla får en fin dag!

Igår var dagen då det slog två månader tillsammans för mig och Vincent. Vi hade lite saker på kvällsordningen. Först av allt åkte jag hem till honom och lämnade min dator för att jag skulle behöva den idag och inte orkade släpa på den igår. Sen åkte vi till Åhléns city för att inhandla en picknickkorg (till födelsedagsfirande och alla andra picknickar vi kommer att ha) och därefter traskade vi till gamla stan för att få i oss lite öl. Vi lyckades hitta en lite mysig gränd. Två Zlatopramen fick vi i oss innan vi begav oss till Zinkensdamm för indisk mat. En indisk restaurang som Vincent var övertygad om att han hade sett just där vi var men som vi inte riktigt lyckades hitta på en gång. Nåväl, lite mobilnördighet senare så kom vi rätt. När vi satt där och åt och jag tittade på honom så kände jag verkligen hur mitt hjärta brinner för honom.

Vi var väldigt mätta när vi begav oss för att spela lite biljard på söderhallarna. Dessa två människor som tycker väldigt mycket om att spela biljard har aldrig haft vett nog till att göra det tillsammans av någon anledning. Det blev tre partier av 8-ball och Vincent tog hem ledningen i vunna partier. När det var dags för 9-ball var det dock jag som kickade ass. Tydligen. Höh!

När jag kände mig smått trött övergav vi biljarden och begav oss hemåt. Vincent tyckte att vi kanske i alla fall kunde se _två_ avsnitt av en serie och jag gick med på det utan ett löfte om att jag skulle hålla mig vaken. Mycket riktigt, jag somnade under första avsnittet. När jag vaknade till var tv och grejer avstängda. Vincent hade tydligen inte heller lyckats hålla sig vaken.

Vi låg (väl förunnat) och drog oss i sängen idag och mös massor (mjau!). Sedan var det dags för dagens största äventyr: att hitta en brevlåda någonstans. Vincent tyckte att vi skulle satsa på Coop på Reimersholme och det var också tankten när jag plötsligt såg en brevlåda alldeles i närheten av busshållplatsen. Score, dårå! Väl på Frapino var det läge för frukost och skrivande av bok för mig, (föga förvånande) jobb för Vincent. Där satt vi och drunknade i en varsin värld (jösses vad jag uppskattar att kunna göra det med honom).

När nätet på Frapino fick ett dampryck och gick och la sig så förflyttade vi oss till La Casa. Lite öl för Vincent och lite Fanta för mig och en del korsord för oss båda. Äntligen lyckades vi (typ) lösa ett av de svåra korsorden vi bråkade med sist. Score igen, dårå!

När vi kände oss klara på La Casa så skiljdes jag från min underbara pojkvän med vetskap om att jag får återse hans ansikte om ett dygn eller så.

Jag åkte hem till Farsta och besökte Ica för att inhandla lite mat (som ju känt kan vara bra att ha). I affären mötte jag Jenny som jag träffat genom träningen och vi gjorde sällskap hem och stod och prata en stund.

Jo, stod och pratade en stund och nu är årets två första myggbett ett faktum.
Fan!

... med min älskade Vincent.
Tiden går fort men är mest underbar hela tiden och det känns som att jag kan göra det här hur länge som helst!
Jag älskar dig, Vincent!

Jag har haft ännu ett sånt där underbart dygn med Vincent. Igår köpte jag med mig lite sushi och godis och åkte hem till honom. Kvällen skulle bestå av film och massor av mys. Massor av mys blev det tätt intill varandra men serier bytte ut filmen/filmerna. Idag när Vincent kunde slita sig från sängen och lyssna till min mage som skrek efter en kalkonsmörgås på Frapino så stressade vi smått iväg till en buss. Väl på Frapino var det frukost och korsord som i vanlig ordning, för att sen förflytta oss till La Casa för än mer korsord.

Det är så kravlöst och enkelt att umgås med honom. Eller så är det vi som har en enkel kärlek. Det senaste är jag övertygad om. Jag är så otroligt tacksam över att jag har honom och jag älskar honom _så mycket_.
Jag har världens bästa pojkvän!