Dagens.
Dat: 2010-11-30 | Tid: 22:01:13
Kategori: Smällkarameller
Dagens humör: Tillfreds och förväntansfullt.
Dagens klädsel: Blåa jeans och en vit huvtröja.
Dagens hår: Utsläppt.
Dagens bästa: Att jag tog ett (för mig) stort steg och skickade ett sms.
Dagens sämsta: Uh, den var svår en dag som denna.
Dagens jobbigaste: Att det alltid är fel på våra laptops på jobbet. Antingen saknar de en cd-rom, eller så saknas det domän för att logga in (?), eller så har de jävlarna kraschat! Jag _avskyr_ verkligen vårt IT-avtal vid det här laget. Tröttsamt är det första av de 10 förnamnen på IT-avtalet.
Dagens tack: Till alla för kvällens möte.
Dagens kommentar: "Sätta på och sätta på, här är det fan bara jag som ska sättas på!" Efter en kort dialog Lia och Anki hade om att fylla vattenkokaren.
Adventspynt, dagens slående horoskop och boxning.
Dat: 2010-11-29 | Tid: 21:08:26 Kategori: Smällkarameller
Dagen började med insikten av att jag hade tre elever och att vi var tre personal. Hårt. En timme senare fick jag ett sms från chefen som innehöll texten om att vi skulle få ytterligare en vikarie. Stressvarning. Jag och Carina drog igång lite adventspynt och snart därefter hakade också Lia på. Könsrollerna blir ganska tydliga på min arbetsplats när det kommer till sådana saker, typ som smack-a-dack, liksom. Men hur många behövs det för att få till lite lysande ljusstakar och stjärnor? Tydligen fler än tre kvinnor.
Lia - Var ska jag sätta i kontakten?
Anki - Tjaa.. Förslagsvis i den enorma dosan med _tre_ uttag ovanför fönstret.
Vi kunde dock inte för våra liv få dessa ljusstakar och stjärnor till att lysa i det förbannade fönsret, men nog lös de i alla andra uttag, så vi höll till och med på att få ringa dit vaktmästaren för att få det här att fungera. Då kom ytterligare en kvinna in och tryckte på strömbrytaren på väggen och tjaaa... ljust blev det! Tre visslande kvinnor på det så har vi en highfive *SMACK*!
Dagens horoskop lyder:
"Synpunkterna är många denna dag, men alla har inte fog för sig. Du är på väg att återvända till ett ställe du känner igen, men förhoppningsvis är du nu mer klar över vad du vill."
Nooooo shit sherlock! Någon timme innan min hemgång idag fick jag en väldigt ohövlig utskällning som var totalt onödig. Jag är villig att lyssna på människor när de tycker att jag har gjort något fel och om de kan påpeka det för mig på ett schysst och bra sätt (gärna under tiden jag gör felet också). Men när människor samlar på sig ilskan under en bra stund och sen skriker på mig... BIG NONO! Då är jag inte ett dugg intresserad av att lyssna. Så jag stod coollugn och sa till människan att jag inte ville lyssna om denne skulle skrika på mig men att jag gärna gör det om denne kan tala i en lugn ton till mig. Då kan jag till och med inse att jag kanske kan hålla med personen i frågan, men att skrika på mig? Vill man få mig till att slå ifrån mig allt och personen i fråga för stunden, så ja, varsågod och skrik på mig. Jag har blivit skrikt (?) på i 18 år, det räcker och blir över. Tack och hej leverpastej, liksom. Nå, jag fick inget vettigt alls ur diskussionen så jag sa vänligt men bestämt till personen i fråga att personen också kunde sagt till mig _under tiden_ jag gjorde det tyckta felet och sen gick jag därifrån. Konstigt att man vill låsa in sig från allt som har med människor att göra.
Idag har jag döpt mig till nobelmiddagen och nominerat mig till priset i medicin med en motivering som jag tycker är grym om än lite långsökt men med lite humor. Mer om det skriver jag inte förren allt är över (nej, jag tycker inte att människor är ett dugg nyckfulla, nej).
Ikväll började Henrik utmaningen att gå igenom mitt träningsprogram i en vecka. Han har åtminstone boxats förut så vi gjorde ett grymt pass tillsammans ikväll. Coolt.
Lia - Var ska jag sätta i kontakten?
Anki - Tjaa.. Förslagsvis i den enorma dosan med _tre_ uttag ovanför fönstret.
Vi kunde dock inte för våra liv få dessa ljusstakar och stjärnor till att lysa i det förbannade fönsret, men nog lös de i alla andra uttag, så vi höll till och med på att få ringa dit vaktmästaren för att få det här att fungera. Då kom ytterligare en kvinna in och tryckte på strömbrytaren på väggen och tjaaa... ljust blev det! Tre visslande kvinnor på det så har vi en highfive *SMACK*!
Dagens horoskop lyder:
"Synpunkterna är många denna dag, men alla har inte fog för sig. Du är på väg att återvända till ett ställe du känner igen, men förhoppningsvis är du nu mer klar över vad du vill."
Nooooo shit sherlock! Någon timme innan min hemgång idag fick jag en väldigt ohövlig utskällning som var totalt onödig. Jag är villig att lyssna på människor när de tycker att jag har gjort något fel och om de kan påpeka det för mig på ett schysst och bra sätt (gärna under tiden jag gör felet också). Men när människor samlar på sig ilskan under en bra stund och sen skriker på mig... BIG NONO! Då är jag inte ett dugg intresserad av att lyssna. Så jag stod coollugn och sa till människan att jag inte ville lyssna om denne skulle skrika på mig men att jag gärna gör det om denne kan tala i en lugn ton till mig. Då kan jag till och med inse att jag kanske kan hålla med personen i frågan, men att skrika på mig? Vill man få mig till att slå ifrån mig allt och personen i fråga för stunden, så ja, varsågod och skrik på mig. Jag har blivit skrikt (?) på i 18 år, det räcker och blir över. Tack och hej leverpastej, liksom. Nå, jag fick inget vettigt alls ur diskussionen så jag sa vänligt men bestämt till personen i fråga att personen också kunde sagt till mig _under tiden_ jag gjorde det tyckta felet och sen gick jag därifrån. Konstigt att man vill låsa in sig från allt som har med människor att göra.
Idag har jag döpt mig till nobelmiddagen och nominerat mig till priset i medicin med en motivering som jag tycker är grym om än lite långsökt men med lite humor. Mer om det skriver jag inte förren allt är över (nej, jag tycker inte att människor är ett dugg nyckfulla, nej).
Ikväll började Henrik utmaningen att gå igenom mitt träningsprogram i en vecka. Han har åtminstone boxats förut så vi gjorde ett grymt pass tillsammans ikväll. Coolt.
Återseende och nobelt.
Dat: 2010-11-28 | Tid: 18:10:10 Kategori: Smällkarameller
Igår gick jag och kampsportade mig lite utan någon som helst motivation till det, men det kan ha varit mitt bästa pass på länge, trots att jag tog i så mycket på en roundhouse-kick att jag höll på att snurra runt och sätta mig på rumpan. Inka (tränaren) tittade mest på mig med ett flin.
Sen var det dags för att duscha och greja och bege mig hem till Vincent för att återse honom efter några veckor, något jag sett fram emot. Så det blev typ mysigt och jag fick ett par småsaker från Japan för att jag har fyllt år.
Två söta små roliga saker
(Jag borde bli duktigare på att lägga upp bilder.)
Vi tittade på film och rökte ikapp som i vanlig ordning (precis lika sunt som det låter), precis lika trevligt också.
Om två veckor är det nobelmiddag på jobbet. Det kan nog vara årets största after work med trerättersmiddag och prisutmärkelse. Tanken är då att jag ska döpa mig till något och sen nominera mig själv till ett pris för en teori som jag har. Det kommer bli jävligt roligt och jag är inne på ett spår vad kommer till min nominering. Vincent är (föga förvånande) inne på ett anusspår och Rasmus är inne på ett fredsmäklarspår. Det sistnämnda skulle ju dock vara till att hänga mig själv lite. Det skulle kunna bli lite taskig stämning om jag nominerade mig själv till det. Det hade varit mycket enklare att nominera andra. Anyway, jag kommer typ vara coolast på stället den 10:e december. Jag planerade direkt min utstyrsel i något som kommer att likna kostymskor, svarta byxor, skjorta, slips och kavaj (jag hoppas fortfarande på att få tag i något frackliknande). Det jag saknade var en svart tophat och en svart rak käpp, så jag lös ut frågan på facebook och dagen efter var det ordnat. Det visade sig att Vincent äger både och. :o
Jag har precis pratat en sväng med Jeanette i telefon också. Ett mycket uppskattat samtal. På en punkt är vi så jävla lika och hon förstår mig precis. Jag behövde egentligen bara prata lite om grej och så kom hon med jävligt kloka råd om vad jag kan göra.
För första gången (om jag bortser från igår) på tre mördarveckor så är jag på filmhumör och ska göra slag i den saken nu. Jag skulle behöva skriva lite tenta, men det blir till att offra lite av veckan till det. Jag har ju som känt inga svårigheter med att skriva ändå.
Sen var det dags för att duscha och greja och bege mig hem till Vincent för att återse honom efter några veckor, något jag sett fram emot. Så det blev typ mysigt och jag fick ett par småsaker från Japan för att jag har fyllt år.
Två söta små roliga saker
(Jag borde bli duktigare på att lägga upp bilder.)
Vi tittade på film och rökte ikapp som i vanlig ordning (precis lika sunt som det låter), precis lika trevligt också.
Om två veckor är det nobelmiddag på jobbet. Det kan nog vara årets största after work med trerättersmiddag och prisutmärkelse. Tanken är då att jag ska döpa mig till något och sen nominera mig själv till ett pris för en teori som jag har. Det kommer bli jävligt roligt och jag är inne på ett spår vad kommer till min nominering. Vincent är (föga förvånande) inne på ett anusspår och Rasmus är inne på ett fredsmäklarspår. Det sistnämnda skulle ju dock vara till att hänga mig själv lite. Det skulle kunna bli lite taskig stämning om jag nominerade mig själv till det. Det hade varit mycket enklare att nominera andra. Anyway, jag kommer typ vara coolast på stället den 10:e december. Jag planerade direkt min utstyrsel i något som kommer att likna kostymskor, svarta byxor, skjorta, slips och kavaj (jag hoppas fortfarande på att få tag i något frackliknande). Det jag saknade var en svart tophat och en svart rak käpp, så jag lös ut frågan på facebook och dagen efter var det ordnat. Det visade sig att Vincent äger både och. :o
Jag har precis pratat en sväng med Jeanette i telefon också. Ett mycket uppskattat samtal. På en punkt är vi så jävla lika och hon förstår mig precis. Jag behövde egentligen bara prata lite om grej och så kom hon med jävligt kloka råd om vad jag kan göra.
För första gången (om jag bortser från igår) på tre mördarveckor så är jag på filmhumör och ska göra slag i den saken nu. Jag skulle behöva skriva lite tenta, men det blir till att offra lite av veckan till det. Jag har ju som känt inga svårigheter med att skriva ändå.
Vit choklad.
Dat: 2010-11-26 | Tid: 21:03:30 Kategori: Smällkarameller
Hur kan Marabou få för sig att lansera vit choklad i hela 180 gram under min livstid? Jag älskar vit choklad! Idag kände jag att jag hade varit tillräckligt nyfiken på den och var tvungen att köpa och ja, den är lika god som jag lyckades föreställa mig att den skulle vara.
Imorse insåg jag att jag har lyckats öka min månadsinkomst med sisådär 3000:-. Inte tråkigt alls.
Under förmiddagen fick jag ett _väldigt_ oväntat samtal. Ett samtal som gjorde mig glad. Jag vill inte avslöja mer om det här i bloggen utan gör det mest till utvalda personer än så länge.
Under eftermiddagen fick jag ett samtal från socialförvaltningen kring en specifik sak och när det var nog pratat om det så fick jag väldigt mycket beröm för hur jag hanterade det hela. Att få höra att jag är väldigt proffsig gör inte att tårkanalerna bränner direkt.
Vidare skulle jag behöva lite bensin för att få till en eld. Nog om det.
Imorgon ska jag få återse Vincent efter sisådär tre veckor, tror jag bestämt.
Nä. Men det är nog mest bra idag.
Imorse insåg jag att jag har lyckats öka min månadsinkomst med sisådär 3000:-. Inte tråkigt alls.
Under förmiddagen fick jag ett _väldigt_ oväntat samtal. Ett samtal som gjorde mig glad. Jag vill inte avslöja mer om det här i bloggen utan gör det mest till utvalda personer än så länge.
Under eftermiddagen fick jag ett samtal från socialförvaltningen kring en specifik sak och när det var nog pratat om det så fick jag väldigt mycket beröm för hur jag hanterade det hela. Att få höra att jag är väldigt proffsig gör inte att tårkanalerna bränner direkt.
Vidare skulle jag behöva lite bensin för att få till en eld. Nog om det.
Imorgon ska jag få återse Vincent efter sisådär tre veckor, tror jag bestämt.
Nä. Men det är nog mest bra idag.
Jävla jobb, ibland.
Dat: 2010-11-25 | Tid: 13:22:52 Kategori: Smällkarameller
Det kan vara jättejobbigt att jobba när det är kaos.
Det är tredje veckan i rad som jag stressar som en jävla jude, eller ett lo, välj själv.
Det har berott på en rad olika anledningar men just nu är det för mycket ordinarie personal borta.
Tisdag och onsdag var jag ensam ordinarie i min klass med vikarier.
Ibland kan det dock plötsligt kännas lite enklare och mer värt det, speciellt när man får sms från en människa på jobbet som lyder:
"Hej söt. Ville bara säga att jag tycker om dig och jag tycker att du är jätteduktig som kämpar på fast det är jobbigt hos er..."
Omtänksamma sms är ju guld värt i den här tiden då det mesta bara känns down under.
Dagens.
Dat: 2010-11-24 | Tid: 20:54:31 Kategori: Smällkarameller
Dagens humör: Tankspritt.
Dagens klädsel: Svarta jeans och en vit oversize-tröja.
Dagens hår: Uppsatt med ett vitt diadem.
Dagens bästa: Att alla ljud blir så behagliga när det ligger snö utomhus.
Dagens sämsta: En överansträngd höft och hälsena.
Dagens jobbigaste: Att sopa bilen fri från snö två gånger.
Dagens saknad: Ordinarie personal på jobbet!
Dagens tack: Till alla vikarier som gör ett suveränt jobb!
Dagens komplimang: "Hej Anki! Vad fin du är!"
Dagens kommentar: "Jag skulle behöva ha aggressionssex!"
Dagens jag: Att tänka för mycket.
Helvetesdagen är här!
Dat: 2010-11-23 | Tid: 07:53:36 Kategori: Smällkarameller
Jag är den enda ordinarie personal i min klass idag. Kul.
På sex elever, och så får jag två vikarier.
Min chef insåg allvaret i situationen och meddelade till den andra delen av särskolan under gårdagens APT att hon kan komma att ta ordinarie personal från dom idag och byta ut mot vikarier från oss.
Jag blev i alla fall glad över att Daniel kommer att vikariera hos mig idag.
Han är en grym vikarie och det fick mig genast att känna mig lugnare.
Vi kan nog ro det här i land tillsammans.
(I do hope so.)
På sex elever, och så får jag två vikarier.
Min chef insåg allvaret i situationen och meddelade till den andra delen av särskolan under gårdagens APT att hon kan komma att ta ordinarie personal från dom idag och byta ut mot vikarier från oss.
Jag blev i alla fall glad över att Daniel kommer att vikariera hos mig idag.
Han är en grym vikarie och det fick mig genast att känna mig lugnare.
Vi kan nog ro det här i land tillsammans.
(I do hope so.)
Tron Legacy.
Dat: 2010-11-22 | Tid: 22:05:30 Kategori: Film & Musik
Hala, hala, hala!
Det här kommer bli coolt! Jag ska lätt se den i 3D!
http://www.sf.se/filmer/film/10003042/Tron-Legacy-3D
Det här kommer bli coolt! Jag ska lätt se den i 3D!
http://www.sf.se/filmer/film/10003042/Tron-Legacy-3D
Varm mjölk.
Dat: 2010-11-22 | Tid: 20:55:03 Kategori: Åsikter & Diskussioner
Jag har alltid varit skeptisk mot det, men ikväll fick jag ett infall och värmde upp lite mjölk, nyfiken som jag är.
Seriöst. Hur gott får det lov att vara?
Testa om ni inte gjort det, skriver jag bara!
Seriöst. Hur gott får det lov att vara?
Testa om ni inte gjort det, skriver jag bara!
Vilken jävla dag!
Dat: 2010-11-22 | Tid: 19:42:05 Kategori: Smällkarameller
Två ordinarie i min klass och tre vikarier under dagen, gissa hur MYCKET mina elever reagerade på det? Klockan tre, vid mellanmålet, innan all barn skulle åka hem för att vi skulle ha ett 4 timmar långt APT så var jag inte bara lite trött på att höra mig själv. Jag hade fan behövt öronproppar för att slippa höra mig själv.
----------------------------------------------------------------------------------------
I ena stunden stod Anki med armarna ut i luften och utbrast:
"Men HERREGUD!"
I allt kaos. I andra stunden stod Mats ute vid taxibilarna och sa:
"Men ge fan i mössorna!"
I tredje stunden brast Anki ut i ett psykskratt. Men tack gode någon för det som fick mig att släppa på all stress som bara några minuter tidigare fick mig att känna mig fysiskt illamående och som om jag skulle spy på plats. Anki skrattade så hon grät och en elev var snabbt framme och skulle trösta henne för att han trodde att hon var ledsen, då hörde hon Mats säga:
"Kan någon beställa en taxi åt henne?"
Och pekade på Anki.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Alltså, hade ni varit i mina skor idag så hade ni insett allvaret men också ironin i _allt_ som hänt idag, för det har hänt enormt mycket och det har varit helt sjukligt rörigt. Humorn är som känt en stark försvarsmekanism.
Väl på vårt APT så trodde jag allt var över när min chef sa:
"Vi ska prata Lucia också..."
Ironin var slående och jag skrattade till. Ingen förutom jag, av förklarliga skäl, kunde se ironin i det hela. Efter ett slag av dividerande hit och dit om traditioner så sa min chef:
"Behöver vi prata mer Lucia?"
Utan att tänka och som en automatisk reaktion som jag inte vet var den kom ifrån sa jag högt, tydligt och bestämt:
"NEJ!"
Ikväll kom också chockbeskedet att vi är _två_ ordinarie i träningssärskolan imorgon, en i vardera klass. Jag ser med skräck fram emot morgondagen. Jag har också kunnat konstatera att jag inte ska sitta med på APT efter såna här dagar, det enda jag kan göra är att skratta.
Susanne slog huvudet på spiken ikväll när hon klappade mig på ryggen och sa:
"Nä, men en vecka på Maldiverna för din del.... Det skulle vara något!"
----------------------------------------------------------------------------------------
I ena stunden stod Anki med armarna ut i luften och utbrast:
"Men HERREGUD!"
I allt kaos. I andra stunden stod Mats ute vid taxibilarna och sa:
"Men ge fan i mössorna!"
I tredje stunden brast Anki ut i ett psykskratt. Men tack gode någon för det som fick mig att släppa på all stress som bara några minuter tidigare fick mig att känna mig fysiskt illamående och som om jag skulle spy på plats. Anki skrattade så hon grät och en elev var snabbt framme och skulle trösta henne för att han trodde att hon var ledsen, då hörde hon Mats säga:
"Kan någon beställa en taxi åt henne?"
Och pekade på Anki.
--------------------------------------------------------------------------------------------
Alltså, hade ni varit i mina skor idag så hade ni insett allvaret men också ironin i _allt_ som hänt idag, för det har hänt enormt mycket och det har varit helt sjukligt rörigt. Humorn är som känt en stark försvarsmekanism.
Väl på vårt APT så trodde jag allt var över när min chef sa:
"Vi ska prata Lucia också..."
Ironin var slående och jag skrattade till. Ingen förutom jag, av förklarliga skäl, kunde se ironin i det hela. Efter ett slag av dividerande hit och dit om traditioner så sa min chef:
"Behöver vi prata mer Lucia?"
Utan att tänka och som en automatisk reaktion som jag inte vet var den kom ifrån sa jag högt, tydligt och bestämt:
"NEJ!"
Ikväll kom också chockbeskedet att vi är _två_ ordinarie i träningssärskolan imorgon, en i vardera klass. Jag ser med skräck fram emot morgondagen. Jag har också kunnat konstatera att jag inte ska sitta med på APT efter såna här dagar, det enda jag kan göra är att skratta.
Susanne slog huvudet på spiken ikväll när hon klappade mig på ryggen och sa:
"Nä, men en vecka på Maldiverna för din del.... Det skulle vara något!"
Tillbaka till min arbetsplats.
Dat: 2010-11-22 | Tid: 07:39:35 Kategori: Smällkarameller
Jag lämnade Fridhemsplan med en lättnad i fredags, vem lurar vi liksom? Det är alltid skönt att vara på sin egen arbetsplats där man är trygg i att man kan rutiner, osv. Det ska bli fint att komma tillbaka på heltid. Det jag däremot ser fram emot med skräckblandad förtjusning är att jag är den enda ordinarie i min klass nu, resten är vikarier. Det återstår att se hur _mycket_ jag kommer få arbeta (fan, jag skulle ju sluta stressa). Detta beroende på hur mycket eleverna spelar ut dom, inte beroende på hur mycket vikarierna jobbar.
Man behöver vara ganska bestämd mot våra elever. Vissa vikarier kan ta för sig mer av det direkt, än andra, men det är ju så det är med människor. Vi lära oss olika. Jag minns en gång när en underbar och riktigt duktig (icke att förglömma) vikarie stod med en av våra elever i ytterdörren. Eleven i fråga tog sin chans och gick inte in utan stod och larvade sig i dörren och skrattade åt vikarien. Jag råkade av en händelse komma ut i hallen och vikarien tittade halvt uppgivet på mig och jag förstod att jag skulle lägga mig i, jag sa:
"Hörru, gå in."
Och eleven traskade in på en gång. Jag förstår också att min tid på arbetsplatsen i ryggen underlättar en del, men det vikarien sa till mig efteråt var att hon måste lära sig att bli lika bestämd som jag, men jag kan berätta en hemlighet, varken förhållningssätt eller relationer kommer över en natt.
Vi får se hur den här dagen slutar helt enkelt. Jag ser väldigt mycket fram emot att komma tillbaka till mina elever.
Man behöver vara ganska bestämd mot våra elever. Vissa vikarier kan ta för sig mer av det direkt, än andra, men det är ju så det är med människor. Vi lära oss olika. Jag minns en gång när en underbar och riktigt duktig (icke att förglömma) vikarie stod med en av våra elever i ytterdörren. Eleven i fråga tog sin chans och gick inte in utan stod och larvade sig i dörren och skrattade åt vikarien. Jag råkade av en händelse komma ut i hallen och vikarien tittade halvt uppgivet på mig och jag förstod att jag skulle lägga mig i, jag sa:
"Hörru, gå in."
Och eleven traskade in på en gång. Jag förstår också att min tid på arbetsplatsen i ryggen underlättar en del, men det vikarien sa till mig efteråt var att hon måste lära sig att bli lika bestämd som jag, men jag kan berätta en hemlighet, varken förhållningssätt eller relationer kommer över en natt.
Vi får se hur den här dagen slutar helt enkelt. Jag ser väldigt mycket fram emot att komma tillbaka till mina elever.
En skön helg.
Dat: 2010-11-21 | Tid: 17:45:11 Kategori: Smällkarameller
Jag har haft en helg i, stort sett, bara mitt eget sällskap med godis, film, träning och Ally McBeal. Mycket trevligt. Idag fick jag ta en tur till Jakobsberg för att hämta lite studentlitteratur jag hade reserverat på biblioteket också. Jag passade på att svänga förbi Patrik och hämta lite post och ta en kopp kaffe.
På tal om studentlitteratur. I min totala stress som hängt över mig de senaste två veckorna insåg jag att jag hade beställt dubbletter av en bok och insåg processen i att skicka tillbaka en av dom, men jag vill ju inte betala en bok jag inte kommer använda. Men vad gjorde jag igår? Jag spillde en proteinshake över den jag skulle skicka tillbaka, hmm. Den andra har jag redan börjat klottra i så det är bara till att betala och se glad ut.
Idag kommer Vincent hem från Japan. Eller har kommit. Jag insåg precis att jag inte har någon vidare koll på tiden. Anyway, it gladdens me. Det ska bli trevligt att se honom igen och jag ser fram emot det.
Nu blir det till att inta sängen och studentlitteraturen. Nötterna får följa med också.
På tal om studentlitteratur. I min totala stress som hängt över mig de senaste två veckorna insåg jag att jag hade beställt dubbletter av en bok och insåg processen i att skicka tillbaka en av dom, men jag vill ju inte betala en bok jag inte kommer använda. Men vad gjorde jag igår? Jag spillde en proteinshake över den jag skulle skicka tillbaka, hmm. Den andra har jag redan börjat klottra i så det är bara till att betala och se glad ut.
Idag kommer Vincent hem från Japan. Eller har kommit. Jag insåg precis att jag inte har någon vidare koll på tiden. Anyway, it gladdens me. Det ska bli trevligt att se honom igen och jag ser fram emot det.
Nu blir det till att inta sängen och studentlitteraturen. Nötterna får följa med också.
Vågen.
Dat: 2010-11-21 | Tid: 10:11:13 Kategori: Smällkarameller
Vågen (23 september - 22 oktober)
Utåtriktad, intellektuell och positiv.
Nyckelord: Skönhet, konst, kompanjonskap, takt, charm, avkoppling, tillgivenhet, kompromiss, diplomati, lättja
Färg: Indigoblått
Metall: Koppar
Stenar: Diamant och opal
Harmoni och goda förbindelser. Stort behov av att kommunicera med andra. Stark rättvisekänsla och tar väldigt illa vid sig när någon råkar illa ut. Charmerande och avskyr gräl, därför har de stor talang för diplomati. Blir ofta medlare när andra grälar. Älskar, liksom Oxen, livets goda och lite lyxliv. De kan anstränga sig, men låter helst bli om de kan. Klartänkt när det gäller andra, men tyvärr svårt att bestämma sig i personliga frågor. Väljer därför ofta en starkare partner för att slippa ta så många beslut. Varm, behaglig, idealist och en omtänksam älskare och vän. Väntar sig dock perfekthet hos partnern och kan lätt kritisera ev. fel hos den...
Lämpliga yrkesval: Allt som har med skönhet och lyx att göra, ex. frisör, konstnär, juvelerare, eller yrken som kräver diplomati, ex. advokat, diplomat.
Fysiska kännetecken: Kurvig, hjärtformad mun och ofta grop i hakan.
Känsligaste kroppsdel: Njurar och korsrygg.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Intellektuell? Det finns luckor, om man säger.
Jag har alltid tyckt om koppar. Coolt.
Stort behov av att kommunicera med människor? Nää! :D
Stark rättvisekänsla och tar väldigt illa vid sig när någon råkar illa ut? Huvudet på spiken, dårå.
Det där med charmen har jag fått omtalat för mig. Medlare när andra bråkar? Jo tack!
Svårt att bestämma sig? Haha! Jag är drottningen av beslutsångest!
Lyxliv vet jag inte om jag nödvändigtvis är så mycket för.
Att jag väljer en stark partner (tjaa, det har inte alltid varit så) har inte på någon punkt och göra med att inte ta beslut själv. Jag har åtminstone en fot på jorden och förväntar mig inte perfekthet hos min partner eller kritiserar denne med en handvändning.
Advokat eller diplomat hade varit jävligt coolt. Advokat brukade jag dessutom drömma om att vara.
Njurar? Det vet jag inte. Korsrygg? Jatack!
Två stora ordningsvakter.
Dat: 2010-11-19 | Tid: 18:16:29 Kategori: Smällkarameller
Jag lyssnar alltid på aphög musik i min ipod och när jag går genom stan eller på en t-banestation så befinner jag mig helt i en autistisk värld. Jag bygger labyrinter kring hur jag går och lyckas alltid undvika att gå in i människor. Så även imorse när jag klev av på Fridhemsplan. Det stod en massa ordningsvakter vid spärrarna och som i vanlig ordning gick jag kringelikrok kring dom och genom spärrarna och fortsatte gå. Plötsligt stötte någon i min arm och jag förstod _ingenting_ när två stora män till ordningsvakter slöt upp framför mig och blockerade min väg. Jag hann undra vad fan jag nu hade ställt till med och hur jag skulle ta mig ur det.
Jag framstod nog som ganska arrogant när jag drog ut hörlurarna ur öronen och sa:
"Ursäkta?"
De två stora vakterna såg arga ut, var beredda att ta tag i mig och sa bestämt:
"Biljettkontroll!"
Seriöst. Jag är 157 cm lång, behövs det verkligen två stora män?
Jag framstod nog som ganska arrogant när jag drog ut hörlurarna ur öronen och sa:
"Ursäkta?"
De två stora vakterna såg arga ut, var beredda att ta tag i mig och sa bestämt:
"Biljettkontroll!"
Seriöst. Jag är 157 cm lång, behövs det verkligen två stora män?
Sista dagen på Fridhemsplan.
Dat: 2010-11-19 | Tid: 07:08:30 Kategori: Smällkarameller
Veckan sprang iväg.... Eller nej, det ska jag inte alls säga, den har varken gått sakta eller fort. Det har däremot varit en helvecka på Fridhemsplan och massor av nya intryck som har tröttat ut mig fullständigt. För mig är det riktigt jobbigt att möta så mycket nya människor på en vecka (jag har pratat om processen för mig i att möta nya människor tidigare) och det kommer att bli en helg för mig själv, punkt, slut.
Jag kommer att sakna en del människor där som gjort intryck på mig på kort tid. Men jag saknar också mina elever, som i sin tur saknar mig. Speciellt en viss liten dam. Vid det här laget kan ni väl räkna ut vem det är? Gosgos har velat hänga med mig hela veckan när jag kommit till fritids sent på eftermiddagarna, och hon har tjatat på Adde. Flera av mina elever har attackerat mig med kramar. Det är en boost!
Vi kör en gårdagens också...
Gårdagens humör: Trötthet.
Gårdagens klädsel: Blåa jeans, ett blått linne, en svart stickad tröja och en flerfärgad sjal.
Gårdagens hår: Där var det utsläppt och volym för hela slanten!
Gårdagens bästa: Att livet lugnade ner sig lite.
Gårdagens sämsta: Att jag vaknade till ett vitt Sthlm.
Gårdagens jobbigaste: Någon konstig irritationskänsla som hade byggt bo inom mig.
Gårdagens saknad: Tid.
Gårdagens tack: Till vikarierna som täckt upp under veckan!
Gårdagens komplimang: "Anki, ska inte du ta och läsa till specialpedagog? Du skulle göra dig så bra som det!" (Öhm, mjaaa...)
Jag kommer att sakna en del människor där som gjort intryck på mig på kort tid. Men jag saknar också mina elever, som i sin tur saknar mig. Speciellt en viss liten dam. Vid det här laget kan ni väl räkna ut vem det är? Gosgos har velat hänga med mig hela veckan när jag kommit till fritids sent på eftermiddagarna, och hon har tjatat på Adde. Flera av mina elever har attackerat mig med kramar. Det är en boost!
Vi kör en gårdagens också...
Gårdagens humör: Trötthet.
Gårdagens klädsel: Blåa jeans, ett blått linne, en svart stickad tröja och en flerfärgad sjal.
Gårdagens hår: Där var det utsläppt och volym för hela slanten!
Gårdagens bästa: Att livet lugnade ner sig lite.
Gårdagens sämsta: Att jag vaknade till ett vitt Sthlm.
Gårdagens jobbigaste: Någon konstig irritationskänsla som hade byggt bo inom mig.
Gårdagens saknad: Tid.
Gårdagens tack: Till vikarierna som täckt upp under veckan!
Gårdagens komplimang: "Anki, ska inte du ta och läsa till specialpedagog? Du skulle göra dig så bra som det!" (Öhm, mjaaa...)
Dagens.
Dat: 2010-11-17 | Tid: 21:08:30 Kategori: Smällkarameller
Dagens humör: Socialt utåtriktat.
Dagens klädsel: Gröna byxor, en vit trikåtröja och en grön stickad tröja.
Dagens hår: Uppsatt i 500 (överdrift, ja) hårnålar.
Dagens bästa: Diskussionen jag har just nu, med mina studiekamrater.
Dagens sämsta: Stress.
Dagens jobbigaste: Att jag försov mig imorse.
Dagens saknad: Vincent.
Dagens tack: Till socialförvaltningen från Holland som gav mig choklad i present. (God är den också!)
Dagens kommentar: "Han bara började olla pinnarna liksom!" (Nej, det var inte jag, inte den här gången.)
Mitt liv rinner mig ur händerna.
Dat: 2010-11-16 | Tid: 22:24:13 Kategori: Smällkarameller
I 1½ vecka har mitt liv och min tillvaro runnit mig ur händerna. Det känns som att jag står i mitten, stilla och att allt annat som har med mig att göra går på ultraspeed och bara susar förbi mig. Och jag vill bara skrika åt allt annat som har mig att göra att sakta ner farten, för helvete!
Såhär ser min morgondag ut, för att ta ett exempel:
07.30-08 läsa ett kapitel i en bok.
08-14 arbeta på S:t Eriksplan.
14-15 arbeta på mitt arbete i Kärrtorp.
15.30-16.30 möte med socialförvaltningen från Holland.
16.30-17.30 ta mig hem och byta om.
17.30-18.30 styrketräning.
18.30-19.30 kampsport.
19.30-20 hem och duscha samt packa om väskan.
20-22 diskussionsträff med studiekamrater.
Sen har onsdagen också gått.
Tack gode gud för onanin!
Och här sitter jag i mina soffa, i trosor och en huvtröja. Huvan är uppdragen och ögonlocken hänger.
Såhär ser min morgondag ut, för att ta ett exempel:
07.30-08 läsa ett kapitel i en bok.
08-14 arbeta på S:t Eriksplan.
14-15 arbeta på mitt arbete i Kärrtorp.
15.30-16.30 möte med socialförvaltningen från Holland.
16.30-17.30 ta mig hem och byta om.
17.30-18.30 styrketräning.
18.30-19.30 kampsport.
19.30-20 hem och duscha samt packa om väskan.
20-22 diskussionsträff med studiekamrater.
Sen har onsdagen också gått.
Tack gode gud för onanin!
Och här sitter jag i mina soffa, i trosor och en huvtröja. Huvan är uppdragen och ögonlocken hänger.
Anki får det inte lätt!
Dat: 2010-11-15 | Tid: 22:16:00 Kategori: Smällkarameller
Mina studier har dragit igång. Jag ögnade precis igenom den första tentan...
------------------------------------------------------------------------
Då utbrast jag ett väldigt nervöst och långt skratt.
Jag har inte förmågan att fatta mig kort.
Uppgift Text
Teorier om barns tal- och språkutveckling
· Redogör för teorier om barns tal- och språkutveckling enligt litteraturen
Tal och språkutveckling
· Beskriv små barns tal- och språkutveckling
När språket inte utvecklats som förväntat
· På vilket sätt kan du agera när du möter barn vars språk inte utvecklas som förväntat?
Språkstimulerande miljö
· Hur kan du påverka miljön och stödja barns tal- och språkutveckling?
· Beskriv en god språkstimulerande miljö
Anknyt till egna erfarenheter.
Referera till all ovanstående litteratur.
----------------------------------------------------------------------------------------
Okej, fine. Sen läste jag raden under som löd:
Uppgiftens omfattning ca fyra sidor.
------------------------------------------------------------------------
Då utbrast jag ett väldigt nervöst och långt skratt.
Jag har inte förmågan att fatta mig kort.
Wtf, liksom!
Dat: 2010-11-15 | Tid: 21:30:22 Kategori: Smällkarameller
Okej, here goes. Efter tidigare omnämnda mördarvecka på jobbet så såg jag fram emot ett miljöombyte och hade dyrt och heligt lovat mig själv att inte stressa för att undvika ännu en svimning. Den här veckan jobbar jag på S:t Eriksplan hela veckan. Jag såg fram emot miljöombytet, andra arbetskamrater och en lugnare vecka. Detta uppförde jag också på en statusuppdatering på facebook där en av mina arbetskollegor med ganska ens trampade ner mig under skolsulan med kommentaren:
- Om den blir lugnare vet jag inte det är full fart på st eriks ska du veta.
Tack då. Jag kan gladeligen meddela att jag dock haft en lugn och jävligt skön första dag på S:t Eriksplan. So far so good. Sen insåg jag att jag hade glömt åkkortet på jobbet och fick bekosta min SL-resa på egen hand. Jävla skit!
Vid 15-snåret var det dags för mig att infinna mig på mitt ordinarie jobb i Kärrtorp för att täcka upp där också, liksom. Dittills hade jag haft en riktigt skön dag utan några som helst "Anki!? Anki? ANKI!!!!" X20 efter mig i korridorerna. Jag hann komma in på mitt jobb och hänga av mig jacka....
- Anki!
Anki - Jag har bara hunnit hänga av mig jackan! Vad är det?
Adde - Jag kunde inte hitta en ny närvarolista för eleverna imorse.
Anki - Den finns i fritidspärmen...
Adde - Jag kollade i den.
Anki gick fram och plocka ut pärmen från hyllan, slog upp första fliken och drog ut en ny närvarolista.
Adde - Ah! Jag kollade nog för fort.
Anki - Mmm.
Vid det här laget hade jag hunnit vistas i huset mindre än fem minuter och hunnit analysera och konstatera var alla mina elever befann sig i dåläget, däribland att Gosgos var på gymnastik. Trodde jag. Plötsligt hör jag ett illvrål som kommer närmre och närmre hela tiden:
- Min gosgos! Min gosgos! MIN GOSGOS!
När jag vände mig om såg jag henne komma springades och skuttandes mot mig och kramen som följde på det hade kunnat ge anslag på att vi inte hade träffats på fem år. Jag fick fler kramar. Livet kan vara bra mysigt ibland.
Jag hade det ganska chillie willie där i lite mer än en timme innan det var dags för mig att skicka iväg Gosgos i taxin hem och sen själv knalla vidare till min träning. Let´s face it, de gånger taxin inte får vara sen så nog fan ska den vara det. Under tiden jag stod och väntade på taxin så matade jag in i mitt huvud att jag skulle komma ihåg att ta med SL-kortet också innan jag gick hem. Nog stressad konstaterade jag ihop med Lia att vi var så pass många arbetare där att jag kunde avvika. Väl vid t-banan så stämplade hon min remsa och jag började räkna mina stämplar, då insåg jag att.... SL-JÄVLA-KUK-KORTET var GLÖMT! Jag tänkte så det knakade och kunde inte lösa det på något vis så det var bara att glatt knalla tillbaka till jobbet. Men vad fan, jag skulle ju inte stressa!
Väl på träningen och avklarad styrketräning insåg jag med skräckblandad förtjusning att Marco var sjuk och att det inte var någon mindre än min gamla boxningstränare Pedro som skulle rycka in och hålla i passet. Jo, tack då. Jag insåg med ens att det här inte skulle bli lätt överkommet. Till min glädje gav han mig tillåtelsen att avancera till roundhouse-kickar när de andra körde frontkickar, min partner var dock inte lika förtjust i det efter att jag sparkat en gång och vi kunde snabbt konstatera att det gjorde henne rädd och fastslog att vi skulle hålla oss till frontkickar. Fan då. Jag älskar att göra roundhouse-kickar och jag gör ju det helt grymt också.
Jag har numer en ganska demolerad armbåge och ett blått knä, återigen, dårå(rårå). (Jävla Vincent).
-------------------------
Det kanske finns en eller två som undrar över vad jag och Rasmus tänker om julafton? Inte? Sluta läsa då.
Anki - Fan. De börjar tjata som fan på mig om att jag ska komma hem och fira jul.
Rasmus - Jag minns hur det var sist du firade jul i Blekinge.
Anki - Jaså? Jag minns inte ens sist jag firade jul i Blekinge!
Rasmus - Du pratade mer med mig i telefon än vad du pratade med din familj på julafton, och jag som har så mycket att göra på julafton.
Anki - Jaså? Vad ska du göra?
Rasmus - Tjaaa.. Jag har t.ex. tre whiskeyflaskor att knäcka!
--------------------------
- Om den blir lugnare vet jag inte det är full fart på st eriks ska du veta.
Tack då. Jag kan gladeligen meddela att jag dock haft en lugn och jävligt skön första dag på S:t Eriksplan. So far so good. Sen insåg jag att jag hade glömt åkkortet på jobbet och fick bekosta min SL-resa på egen hand. Jävla skit!
Vid 15-snåret var det dags för mig att infinna mig på mitt ordinarie jobb i Kärrtorp för att täcka upp där också, liksom. Dittills hade jag haft en riktigt skön dag utan några som helst "Anki!? Anki? ANKI!!!!" X20 efter mig i korridorerna. Jag hann komma in på mitt jobb och hänga av mig jacka....
- Anki!
Anki - Jag har bara hunnit hänga av mig jackan! Vad är det?
Adde - Jag kunde inte hitta en ny närvarolista för eleverna imorse.
Anki - Den finns i fritidspärmen...
Adde - Jag kollade i den.
Anki gick fram och plocka ut pärmen från hyllan, slog upp första fliken och drog ut en ny närvarolista.
Adde - Ah! Jag kollade nog för fort.
Anki - Mmm.
Vid det här laget hade jag hunnit vistas i huset mindre än fem minuter och hunnit analysera och konstatera var alla mina elever befann sig i dåläget, däribland att Gosgos var på gymnastik. Trodde jag. Plötsligt hör jag ett illvrål som kommer närmre och närmre hela tiden:
- Min gosgos! Min gosgos! MIN GOSGOS!
När jag vände mig om såg jag henne komma springades och skuttandes mot mig och kramen som följde på det hade kunnat ge anslag på att vi inte hade träffats på fem år. Jag fick fler kramar. Livet kan vara bra mysigt ibland.
Jag hade det ganska chillie willie där i lite mer än en timme innan det var dags för mig att skicka iväg Gosgos i taxin hem och sen själv knalla vidare till min träning. Let´s face it, de gånger taxin inte får vara sen så nog fan ska den vara det. Under tiden jag stod och väntade på taxin så matade jag in i mitt huvud att jag skulle komma ihåg att ta med SL-kortet också innan jag gick hem. Nog stressad konstaterade jag ihop med Lia att vi var så pass många arbetare där att jag kunde avvika. Väl vid t-banan så stämplade hon min remsa och jag började räkna mina stämplar, då insåg jag att.... SL-JÄVLA-KUK-KORTET var GLÖMT! Jag tänkte så det knakade och kunde inte lösa det på något vis så det var bara att glatt knalla tillbaka till jobbet. Men vad fan, jag skulle ju inte stressa!
Väl på träningen och avklarad styrketräning insåg jag med skräckblandad förtjusning att Marco var sjuk och att det inte var någon mindre än min gamla boxningstränare Pedro som skulle rycka in och hålla i passet. Jo, tack då. Jag insåg med ens att det här inte skulle bli lätt överkommet. Till min glädje gav han mig tillåtelsen att avancera till roundhouse-kickar när de andra körde frontkickar, min partner var dock inte lika förtjust i det efter att jag sparkat en gång och vi kunde snabbt konstatera att det gjorde henne rädd och fastslog att vi skulle hålla oss till frontkickar. Fan då. Jag älskar att göra roundhouse-kickar och jag gör ju det helt grymt också.
Jag har numer en ganska demolerad armbåge och ett blått knä, återigen, dårå(rårå). (Jävla Vincent).
-------------------------
Det kanske finns en eller två som undrar över vad jag och Rasmus tänker om julafton? Inte? Sluta läsa då.
Anki - Fan. De börjar tjata som fan på mig om att jag ska komma hem och fira jul.
Rasmus - Jag minns hur det var sist du firade jul i Blekinge.
Anki - Jaså? Jag minns inte ens sist jag firade jul i Blekinge!
Rasmus - Du pratade mer med mig i telefon än vad du pratade med din familj på julafton, och jag som har så mycket att göra på julafton.
Anki - Jaså? Vad ska du göra?
Rasmus - Tjaaa.. Jag har t.ex. tre whiskeyflaskor att knäcka!
--------------------------
Ett bra avslut på helgen.
Dat: 2010-11-14 | Tid: 19:57:58 Kategori: Smällkarameller
Efter att jag hade en mördarvecka på jobbet och tuppade av på nämnda plats i torsdags så ville jag bara ha en helg för mig själv. Jag hade dock redan bestämt med Andreas sen en vecka tillbaka att vi skulle ses, så vi bestämde oss för att ta en lugn fika idag. Som vanligt så blir det dock aldrig som jag och Andreas tänkt oss utan som i vanlig ordning gjorde vi något helt annat istället och gick och åt indisk mat. Det har liksom blivit en grej vi gör. Det där med indisk mat.
Andreas är cool att hänga med. Det är en jävligt cool vänskap. Han är en av de få människor som jag kan blotta mig totalt inför och berätta om alla mina svaga punkter i mig själv. Han vet nog mer om mig än vad Rasmus gör.
Det var längesen jag och han träffades ensamma så det var mycket trevligt. Vi hade en grymt trevlig middag och pratade främst om relationer till andra människor. Rädslor, invanda beteenden, erfarenheter och känslor. Jag fick också spy lite galla över vad den senaste veckan har varit och Andreas kunde som i vanlig ordning hjälpa mig att sortera mina tankar och komma till insikter. Han gav mig också ett konkret tips på vad jag kan göra när jag hamnar i en specifik (något jag inte vill skriva om här) situation igen.
På t-banan hem lyssna jag på Temilia och kände mig mer tillfredställd med livet än vad jag gjort den senaste veckan.
Andreas är cool att hänga med. Det är en jävligt cool vänskap. Han är en av de få människor som jag kan blotta mig totalt inför och berätta om alla mina svaga punkter i mig själv. Han vet nog mer om mig än vad Rasmus gör.
Det var längesen jag och han träffades ensamma så det var mycket trevligt. Vi hade en grymt trevlig middag och pratade främst om relationer till andra människor. Rädslor, invanda beteenden, erfarenheter och känslor. Jag fick också spy lite galla över vad den senaste veckan har varit och Andreas kunde som i vanlig ordning hjälpa mig att sortera mina tankar och komma till insikter. Han gav mig också ett konkret tips på vad jag kan göra när jag hamnar i en specifik (något jag inte vill skriva om här) situation igen.
På t-banan hem lyssna jag på Temilia och kände mig mer tillfredställd med livet än vad jag gjort den senaste veckan.
Fars dag.
Dat: 2010-11-14 | Tid: 13:17:49 Kategori: Kärlek & Relationer
Det är tydligen fars dag idag.
Jag känner riktig glädje mer er som känner att ni har en far som ni vill uppskatta en sån här dag, det måste vara helt underbart. Och jag känner sorg med er som en gång i tiden hade en fin pappa.
Själv skickade jag iväg ett sms till min älskade farfar som figurerat som en fadersgestalt de senaste åren.
Det fick mig att längta hem till söder, men bara en gnutta.
Bilden är tagen sommaren 2009.
Jag känner riktig glädje mer er som känner att ni har en far som ni vill uppskatta en sån här dag, det måste vara helt underbart. Och jag känner sorg med er som en gång i tiden hade en fin pappa.
Själv skickade jag iväg ett sms till min älskade farfar som figurerat som en fadersgestalt de senaste åren.
Det fick mig att längta hem till söder, men bara en gnutta.
Bilden är tagen sommaren 2009.
IG i grundläggande allmänbildning.
Dat: 2010-11-14 | Tid: 09:58:51 Kategori: Smällkarameller
Det var fredag 14/11 (jag har inte orkat skriva) och Lia och Anki stod i köket och var i full färd med att få undan alla rester efter mellanmålet. Lia står och plockar och fixar och trixar med diskmaskinen...
Anki - Sätter du igång diskmaskinen sen?
Lia - Hur gör man det?
Anki - Okej... Herregud, vad är det för människor jag arbetar med?
Två sekunder senare...
Lia - Häller jag i det här eller?
Anki vänder sig om för att kunna se vad Lia håller på med...
Anki - Nej! Är du inte klok?!
I handen hade Lia handdiskmedel och var äckligt nära att hälla det i diskmaskinens behållare för diskmedel. Anki var inte ett dugg sen med att ropa ut Adde i köket för att berätta om vad vårt lilla hackoffer nu hade gjort.
Lia - Men seriöst, jag har sett någon använda det!
Adde - Mmm... Denna någon hette Lia och var vikarie.
Lia tittar på Anki...
Lia - Du är bara bitter för att du får vara onaniflicka nu!
(OUCH!)
Anki - Sätter du igång diskmaskinen sen?
Lia - Hur gör man det?
Anki - Okej... Herregud, vad är det för människor jag arbetar med?
Två sekunder senare...
Lia - Häller jag i det här eller?
Anki vänder sig om för att kunna se vad Lia håller på med...
Anki - Nej! Är du inte klok?!
I handen hade Lia handdiskmedel och var äckligt nära att hälla det i diskmaskinens behållare för diskmedel. Anki var inte ett dugg sen med att ropa ut Adde i köket för att berätta om vad vårt lilla hackoffer nu hade gjort.
Lia - Men seriöst, jag har sett någon använda det!
Adde - Mmm... Denna någon hette Lia och var vikarie.
Lia tittar på Anki...
Lia - Du är bara bitter för att du får vara onaniflicka nu!
(OUCH!)
Såhär är det nu.
Dat: 2010-11-12 | Tid: 18:23:25 Kategori: Smällkarameller
Istället för att känna pressen på mig över att behöva förklara något för många hela tiden så skriver jag ett blogginlägg.
Jag vet att jag är världssämst på att träffa människor och att höra av mig just nu. Livet lämnar liksom inte riktigt utrymme för det. Det har inte med er personligen att göra men lita på mig när jag säger att det faktiskt gör det hela värre när ni hela tiden påpekar att jag inte hör av mig, det lägger en onödig press på mig som jag allra minst behöver nu. Jag finns i stort sett alltid där för er men just nu kan jag inte det. Jag behöver att ni finns där för mig med er acceptans och förståelse i att jag svarar i telefon och på sms när jag känner att jag orkar det.
Lösningar är på väg och jag med dom, så håll ut, lite till.
Snart kommer jag att kramas, hängas och slängas igen!
Jag vet att jag är världssämst på att träffa människor och att höra av mig just nu. Livet lämnar liksom inte riktigt utrymme för det. Det har inte med er personligen att göra men lita på mig när jag säger att det faktiskt gör det hela värre när ni hela tiden påpekar att jag inte hör av mig, det lägger en onödig press på mig som jag allra minst behöver nu. Jag finns i stort sett alltid där för er men just nu kan jag inte det. Jag behöver att ni finns där för mig med er acceptans och förståelse i att jag svarar i telefon och på sms när jag känner att jag orkar det.
Lösningar är på väg och jag med dom, så håll ut, lite till.
Snart kommer jag att kramas, hängas och slängas igen!
Jag går på en farligt hög växel.
Dat: 2010-11-11 | Tid: 19:49:10 Kategori: Smällkarameller
De första två timmarna på jobbet idag ägnade jag åt att rodda i personalfrågor och förändringar. När jag efter de två timmarna slog mig ner på ett handledningsmöte så kom en obehaglig frossa och jag kan uppriktigt sagt inte säga om jag höll på att somna eller tuppa av.
Det har varit en alldeles för rörig och stressig vecka.
Det ska bli skönt att få komma till en psykolog imorgon och prata lite om min arbetssituation.
Det här inlägget blir inte långt, jag orkar inte.
Jag stirrar bara genom mitt tredje öga hela tiden.
Det bästa med dessa tider är att affärerna har börjat sälja clementiner.
Jag undrar om det verkligen finns någon som äter mer clementiner än vad jag gör.
Debussy strömmar genom högtalarna. Fint pianospel.
Till alla som påpekar hur dålig jag är på att höra av mig....
Det har varit en stressfylld tid, fylld med grejer. Det har inte med er att göra och jag tänker på er oftare än ni kan ana. Jag tänker att jag borde höra av mig, men när jag väl har ledig tid så vill jag vara med mig själv. Jag försöker ständigt pussla med min tid för att få in er.
Det har varit en alldeles för rörig och stressig vecka.
Det ska bli skönt att få komma till en psykolog imorgon och prata lite om min arbetssituation.
Det här inlägget blir inte långt, jag orkar inte.
Jag stirrar bara genom mitt tredje öga hela tiden.
Det bästa med dessa tider är att affärerna har börjat sälja clementiner.
Jag undrar om det verkligen finns någon som äter mer clementiner än vad jag gör.
Debussy strömmar genom högtalarna. Fint pianospel.
Till alla som påpekar hur dålig jag är på att höra av mig....
Det har varit en stressfylld tid, fylld med grejer. Det har inte med er att göra och jag tänker på er oftare än ni kan ana. Jag tänker att jag borde höra av mig, men när jag väl har ledig tid så vill jag vara med mig själv. Jag försöker ständigt pussla med min tid för att få in er.
Dagens.
Dat: 2010-11-10 | Tid: 21:38:11 Kategori: Smällkarameller
Dagens humör: Trött, trött, trött.
Dagens klädsel: Gråa jeans och en svart polotröja.
Dagens hår: Utsläppt.
Dagens bästa: Kampsporten.
Dagens sämsta: En trasig fot efter kampsporten.
Dagens jobbigaste: Tröttheten.
Dagens saknad: Tid.
Dagens tack: Till samarbetsvilliga kollegor.
Dagens komplimang: "Du har världens mest ansade ögnbryn! De är snygga!" (Något udda.)
Mer död än levande. Verkligen.
Dat: 2010-11-09 | Tid: 22:10:20 Kategori: Smällkarameller
Jag har arbetat i 12 timmar, trots att en arbetskamrat ringde mig efter 10 och sa:
"Kan du gå från det där stället nu eller?"
...så kom jag inte därifrån. Städarna hann till och med komma och gå.
Jag var så trött på vägen hem att jag var en livsfara i trafiken, jag hade nog kunnat somna bakom den där ratten. Tur att jag inte har så långt hem. Vattnet på vägarna hinner inte riktigt med att rinna undan, och vägarna ville ge mig vattenplaning ikväll men jag kom undan. Det har varit snökaos i Sthlm idag. Nu ikväll är det plusgrader och det regnar, gissa hur mycket slask det är ute på gator och torg? Jag gjorde min första vurpa ikväll i en hög med slask, dyngsur blev resultatet av det.
När jag kom hem var det inte till att stupa i sängen heller. Nej, då ska jag ju få mig en dusch och packa om arbetsväskan och grejer, precis som i vanlig ordning. _Hur_ varvar man ner efter en sån här dag?
Det finns inget mer att säga nu än:
Fucking jävla godnatt!
"Kan du gå från det där stället nu eller?"
...så kom jag inte därifrån. Städarna hann till och med komma och gå.
Jag var så trött på vägen hem att jag var en livsfara i trafiken, jag hade nog kunnat somna bakom den där ratten. Tur att jag inte har så långt hem. Vattnet på vägarna hinner inte riktigt med att rinna undan, och vägarna ville ge mig vattenplaning ikväll men jag kom undan. Det har varit snökaos i Sthlm idag. Nu ikväll är det plusgrader och det regnar, gissa hur mycket slask det är ute på gator och torg? Jag gjorde min första vurpa ikväll i en hög med slask, dyngsur blev resultatet av det.
När jag kom hem var det inte till att stupa i sängen heller. Nej, då ska jag ju få mig en dusch och packa om arbetsväskan och grejer, precis som i vanlig ordning. _Hur_ varvar man ner efter en sån här dag?
Det finns inget mer att säga nu än:
Fucking jävla godnatt!
En inblick i Ankis vardag...
Dat: 2010-11-08 | Tid: 22:23:35 Kategori: Kärlek & Relationer
Mycket har en förmåga att hända mig under en och samma dag. För en gångs skull tänkte jag dela med mig av små roliga ting.
----------------------------
Anki och Lia satt idag på jobbet och förde en konversation i köket, in kommer Carina och hör Anki säga:
Anki - När jag blir full....
Carina fryser, stannar upp och säger:
Carina - Vad seriöst det känns att komma in här!
----------------------------
Lia var mitt uppe i att berätta något för Anki när hon helt plötsligt stampar foten i golvet och drar ett djupt andetag som om hon andades in för att blåsa iväg Anki. Anki fick ett socialt utspel och fick för sig att överspela hela situationen genom att dramatisera hur hon blåses bort. Vad hände? Anki backade in i ett hörnskåp och smällen av huvudet som slog i skåpet var utan dess like. Trots detta fortsatte Lia prata om... ingen mindre än... honom!
---------------------------
Lia satt och spelade gitarr i fritidsrummet när Anki trädde in. Anki fick ett plötsligt infall och kastade en penna på Lia som utbrast:
Lia - AJ!
---------------------------
Lia pratade när Anki återigen trädde in i fritidsrummet...
Lia - Mamma tyckte att det var konstigt när jag kom hem från London och Guns´n roses-konserten med halsfluss...
Anki (avbryter): Har du hört talas om långt ner i halsen 2?
-------------------------
Lia har terroriserat Anki hela eftermiddagen med den nya killen.
(Okej, kanske inte terroriserat, jag har en förmåga att överdriva ord.)
Lia tittade på Anki och log brett och nöjt över att han vill mysa med henne till helgas...
Anki - Äh, tyst med dig! Jag ska fan agera onaniflicka i två veckor!
------------------------
Anki kom ut från toaletten, såg Lia och Olle i hallen och insåg med ens att hon glömt knäppa skärpet, hon vände sig hastigt om och fixade till det. När hon vände tillbaka och mötte Lias blick så sa Lia:
Lia - Har de två veckorna börjat eller?
----------------------
Anki stod och skrev vid ett bord när Lia kom upp bakom henne och började hamra på Ankis rumpa, en skinka i taget i en utomordentligt jämn takt och sa:
Lia - Det här är roligt!
Anki - Det här påminner mig om något för någon vecka sen. Aw, du får det att kännas som att Vincent är nära!
---------------------
Det är så jävla älskvärt att jag kan ha hittat en ny människa att ha sociala utspel med.
Vid stängningsdags:
Lia - Anki, jag ser fram emot att komma hit och arbeta med dig imorgon!
Anki - Jag... typ... tycker kanske om att jobba med dig också.
----------------------------
Anki och Lia satt idag på jobbet och förde en konversation i köket, in kommer Carina och hör Anki säga:
Anki - När jag blir full....
Carina fryser, stannar upp och säger:
Carina - Vad seriöst det känns att komma in här!
----------------------------
Lia var mitt uppe i att berätta något för Anki när hon helt plötsligt stampar foten i golvet och drar ett djupt andetag som om hon andades in för att blåsa iväg Anki. Anki fick ett socialt utspel och fick för sig att överspela hela situationen genom att dramatisera hur hon blåses bort. Vad hände? Anki backade in i ett hörnskåp och smällen av huvudet som slog i skåpet var utan dess like. Trots detta fortsatte Lia prata om... ingen mindre än... honom!
---------------------------
Lia satt och spelade gitarr i fritidsrummet när Anki trädde in. Anki fick ett plötsligt infall och kastade en penna på Lia som utbrast:
Lia - AJ!
---------------------------
Lia pratade när Anki återigen trädde in i fritidsrummet...
Lia - Mamma tyckte att det var konstigt när jag kom hem från London och Guns´n roses-konserten med halsfluss...
Anki (avbryter): Har du hört talas om långt ner i halsen 2?
-------------------------
Lia har terroriserat Anki hela eftermiddagen med den nya killen.
(Okej, kanske inte terroriserat, jag har en förmåga att överdriva ord.)
Lia tittade på Anki och log brett och nöjt över att han vill mysa med henne till helgas...
Anki - Äh, tyst med dig! Jag ska fan agera onaniflicka i två veckor!
------------------------
Anki kom ut från toaletten, såg Lia och Olle i hallen och insåg med ens att hon glömt knäppa skärpet, hon vände sig hastigt om och fixade till det. När hon vände tillbaka och mötte Lias blick så sa Lia:
Lia - Har de två veckorna börjat eller?
----------------------
Anki stod och skrev vid ett bord när Lia kom upp bakom henne och började hamra på Ankis rumpa, en skinka i taget i en utomordentligt jämn takt och sa:
Lia - Det här är roligt!
Anki - Det här påminner mig om något för någon vecka sen. Aw, du får det att kännas som att Vincent är nära!
---------------------
Det är så jävla älskvärt att jag kan ha hittat en ny människa att ha sociala utspel med.
Vid stängningsdags:
Lia - Anki, jag ser fram emot att komma hit och arbeta med dig imorgon!
Anki - Jag... typ... tycker kanske om att jobba med dig också.
Ankis råa (taskiga?) humor.
Dat: 2010-11-07 | Tid: 19:30:05 Kategori: Smällkarameller
Jag har hängt med tre favorittjejer hos syster idag. Den här dryga människan (Ankiiis) slog sig ner vid Pernillas och Jossans köksbord och fastslog att Fanny hade kladdat på en tidning genom att skriva Fanny, Pernilla och Jossans namn på den.
A: Jaha! Tack för att jag fick vara med!
F: Meh!
A: Nej, men det är okej. Jag tycker inte om dig heller.
Fanny skrev då även Ankis namn på tidningen.
F: Så.
A: Nej, men det är okej, jag tycker inte om dig heller.
Varpå Fanny skrev Ankis namn sisådär fem gånger på tidningen.
Några minuter senare ägde en konversation rum ute på balkongen mellan Fanny och Pernilla, utan min vetskap.
F: Alltså, menade Anki allvar? Tycker hon inte om mig?
P: Du... Alltså... Jag vet inte.
Ytterligare en stund senare i köket:
F: Menade du allvar med att du inte tycker om mig?
A: Va? Nej!
F: Okej.
A: Haha! Det var ett skämt!
P: Fanny frågade mig men jag kunde inte heller svara...
A: Tror ni att jag skulle säga det _inför_ alla och förlöjliga Fanny på det viset i såfall?
F: Ja!
P: Ja, men du är ju alltid så jävla ärlig så det hade ju inte förvånat mig.
(OUCH!)
Och frågan folk ställer sig är: Varför har Anki fler vänner av det manliga könet?
A: Jaha! Tack för att jag fick vara med!
F: Meh!
A: Nej, men det är okej. Jag tycker inte om dig heller.
Fanny skrev då även Ankis namn på tidningen.
F: Så.
A: Nej, men det är okej, jag tycker inte om dig heller.
Varpå Fanny skrev Ankis namn sisådär fem gånger på tidningen.
Några minuter senare ägde en konversation rum ute på balkongen mellan Fanny och Pernilla, utan min vetskap.
F: Alltså, menade Anki allvar? Tycker hon inte om mig?
P: Du... Alltså... Jag vet inte.
Ytterligare en stund senare i köket:
F: Menade du allvar med att du inte tycker om mig?
A: Va? Nej!
F: Okej.
A: Haha! Det var ett skämt!
P: Fanny frågade mig men jag kunde inte heller svara...
A: Tror ni att jag skulle säga det _inför_ alla och förlöjliga Fanny på det viset i såfall?
F: Ja!
P: Ja, men du är ju alltid så jävla ärlig så det hade ju inte förvånat mig.
(OUCH!)
Och frågan folk ställer sig är: Varför har Anki fler vänner av det manliga könet?
Ett välkänt taskigt morgonhumör.
Dat: 2010-11-07 | Tid: 09:59:37 Kategori: Smällkarameller
I stort sett det värsta man kan råka ut för i början på dagen är Ankis morgonhumör. Väcker man mig på ett sätt som jag uppenbarligen tycker är olämpligt just den morgonen så är det kört. Jag skulle väldigt gärna vilja kunna kontrollera det där men hela jag brinner. Sedan beror det givetvis på vem det är och sådär. En familjemedlem är ett tacksamt offer för mitt morgonhumör och nu på morgonen ringde min syster och väckte mig.
P: Väckte jag dig?
A: Mmm...
P: Oj, jag ringer dig sen (något medveten om vad hon precis kan ha orsakat.)
A: Nä. (Har du redan väckt mig så kan du fan säga vad du vill.)
P: Jag tänkte att du alltid går upp tidigt på söndagar.
A: Mmm. Jag ska upp nio.
P: Okej, men klockan är över nio.
Oj, att tala om för Anki vad det är och inte är mitt upp i detta också. FAIL! Nåja, jag lyckades sänka garden, samla mig och fråga vad det var hon ville istället. Eftersom jag och min syster ska hänga idag så kunde man ju tro att det var något viktigt hon ville, men nej. Hon ville ha ett fucking recept på scones.
(VAD SA DU?!)
P: Väckte jag dig?
A: Mmm...
P: Oj, jag ringer dig sen (något medveten om vad hon precis kan ha orsakat.)
A: Nä. (Har du redan väckt mig så kan du fan säga vad du vill.)
P: Jag tänkte att du alltid går upp tidigt på söndagar.
A: Mmm. Jag ska upp nio.
P: Okej, men klockan är över nio.
Oj, att tala om för Anki vad det är och inte är mitt upp i detta också. FAIL! Nåja, jag lyckades sänka garden, samla mig och fråga vad det var hon ville istället. Eftersom jag och min syster ska hänga idag så kunde man ju tro att det var något viktigt hon ville, men nej. Hon ville ha ett fucking recept på scones.
(VAD SA DU?!)
Det är en tung dag.
Dat: 2010-11-06 | Tid: 18:52:46 Kategori: Kärlek & Relationer
Det är alla helgons dag. Det är en dag då det blir extra påtagligt.
Det är också väldigt nära årsdagen.
Den 5:e december är det 8 år sen jag såg min älskade farmor på dödsbädden.
Det tog mig nästan 7 år att kunna tända ett ljus för henne på alla helgons dag och det tog mig 7½ år innan jag kunde besöka hennes grav för första gången.
Jag drog mig väldigt länge för det därför att jag inte var redo att ta farväl vilket det kändes som att jag skulle göra om jag tände ett ljus för henne.
Hennes bortgång har varit väldigt svår för mig att acceptera.
Idag har jag mest gått och burit på en jobbig sorg inom mig.
Ikväll förmår jag mig inte att socialisera med människor utan håller mig inomhus och låter tårarna komma då och då.
Det är också väldigt nära årsdagen.
Den 5:e december är det 8 år sen jag såg min älskade farmor på dödsbädden.
Det tog mig nästan 7 år att kunna tända ett ljus för henne på alla helgons dag och det tog mig 7½ år innan jag kunde besöka hennes grav för första gången.
Jag drog mig väldigt länge för det därför att jag inte var redo att ta farväl vilket det kändes som att jag skulle göra om jag tände ett ljus för henne.
Hennes bortgång har varit väldigt svår för mig att acceptera.
Idag har jag mest gått och burit på en jobbig sorg inom mig.
Ikväll förmår jag mig inte att socialisera med människor utan håller mig inomhus och låter tårarna komma då och då.
2 apor +
Dat: 2010-11-06 | Tid: 12:30:43 Kategori: Smällkarameller
Som tidigare skrivet så skulle jag möta upp fina Karin i en bar på söder, det blev dock inte bara Karin, eller som Dogge skulle ha sagt "cykel på köpet". Hmm. När jag och Karin väl var framme på La Casa så kände jag väl igen gestalten framför mig, det var ingen mindre än Vincent. Vi hann byta några ord med honom innan han skulle dra sig vidare. Nåja, det var ju riktigt trevligt att stöta på honom igen innan han åker.
Sedan fick jag och Karin tid för varandra och skvallra om allt som hänt i våra liv på sistone. Vi träffas så sällan att det blir en "Hänt extra" på några hundra sidor varje gång vi ses. En stund senare var servitrisen framme hos oss och pratade och av någon anledning som jag verkligen inte kan komma ihåg nu så kom vi in på att Isa varit med från början (från första gången då jag och Vincent träffades):
Anki - Gör det dig till vår servitris? :o
Isa - Ni är mina! Var är han förresten?
Anki - Jag skulle gissa på att han är hemma och packar och donar.
Isa - Just det! Han åker till Tokyo?
Anki - Japp, imorgon.
Isa - Hmm. På tal om din svarthåriga vän så står han utanför nu!
Anki - Va? :o
Jag lutade mig lite åt sidan för att kunna konstatera att Vincent och David stod utanför. Så vi fick sällskap igen! Jag fick ett ansikte på människan jag hört och sett så mycket om, mycket trevligt.
(Snel hest?)
Har det gått precis som det skulle så är de på väg nu. Två veckor i Japan och jag är avundsjuk. Jag vill också resa bort, bara vara och uppleva en massa saker. Nåja, jag får vänta till nästa år.
Sedan fick jag och Karin tid för varandra och skvallra om allt som hänt i våra liv på sistone. Vi träffas så sällan att det blir en "Hänt extra" på några hundra sidor varje gång vi ses. En stund senare var servitrisen framme hos oss och pratade och av någon anledning som jag verkligen inte kan komma ihåg nu så kom vi in på att Isa varit med från början (från första gången då jag och Vincent träffades):
Anki - Gör det dig till vår servitris? :o
Isa - Ni är mina! Var är han förresten?
Anki - Jag skulle gissa på att han är hemma och packar och donar.
Isa - Just det! Han åker till Tokyo?
Anki - Japp, imorgon.
Isa - Hmm. På tal om din svarthåriga vän så står han utanför nu!
Anki - Va? :o
Jag lutade mig lite åt sidan för att kunna konstatera att Vincent och David stod utanför. Så vi fick sällskap igen! Jag fick ett ansikte på människan jag hört och sett så mycket om, mycket trevligt.
(Snel hest?)
Har det gått precis som det skulle så är de på väg nu. Två veckor i Japan och jag är avundsjuk. Jag vill också resa bort, bara vara och uppleva en massa saker. Nåja, jag får vänta till nästa år.
Äntligen!
Dat: 2010-11-05 | Tid: 15:13:30 Kategori: Smällkarameller
Har vi lyckats finna tid för varandra.
Ikväll blir det jag och underbara Miss K i en skön bar på söder!
Ikväll blir det jag och underbara Miss K i en skön bar på söder!
Vilken mysdag!
Dat: 2010-11-04 | Tid: 22:26:15 Kategori: Smällkarameller
Jag sov tills jag vaknade idag vilket innebar 10.30. När jag väl behagade att dra mig ur sängen så åt jag en lugn frukost i sisådär en timme under tiden jag tittade på underbara Ally McBeal.
Sen var det dags för att träna med PG som var en av de som antog utmaningen att köra mitt träningsprogram en hel vecka. Vi skulle styrketräna ben och mage och han var riktigt kaxig med prat om att han brukar gymma 5 gånger i veckan, men passet var en pina för honom. Jag skulle åka till Jakobsberg efter att jag hade varit hemma och duschat och erbjöd honom skjuts, han skulle pipa mig när han var klar med dusch och allt på gymmet. Det kom ett sms där det stod:
- Jag ska inte till PJ men tack ändå. Sitter på t-banan nu.
Anki - Men pucko! Jag åker ju förbi Sundbyberg också!
PG - Ja, men jag vill inte visa att jag inte kan gå.
Han fick för att han var kaxig.
Jag åkte till Jakobsberg för att hämta ut månadens knarkleverans och sen tog jag mig till finaste Jossan!
Vi drack te, pratade, såg ledsna ut och skrattade om vartannat.
En av mina bästa vänner som jag bor tio minuter ifrån men som jag nästan aldrig ser.
Sorgligt.
På tal om nära vänner som man i stort sett aldrig ser...
Idag fick jag veta att jag ska få träffa underbara Karin på söder imorgon kväll!
Det är typ überglädje! <3
Sen var det dags för att träna med PG som var en av de som antog utmaningen att köra mitt träningsprogram en hel vecka. Vi skulle styrketräna ben och mage och han var riktigt kaxig med prat om att han brukar gymma 5 gånger i veckan, men passet var en pina för honom. Jag skulle åka till Jakobsberg efter att jag hade varit hemma och duschat och erbjöd honom skjuts, han skulle pipa mig när han var klar med dusch och allt på gymmet. Det kom ett sms där det stod:
- Jag ska inte till PJ men tack ändå. Sitter på t-banan nu.
Anki - Men pucko! Jag åker ju förbi Sundbyberg också!
PG - Ja, men jag vill inte visa att jag inte kan gå.
Han fick för att han var kaxig.
Jag åkte till Jakobsberg för att hämta ut månadens knarkleverans och sen tog jag mig till finaste Jossan!
Vi drack te, pratade, såg ledsna ut och skrattade om vartannat.
En av mina bästa vänner som jag bor tio minuter ifrån men som jag nästan aldrig ser.
Sorgligt.
På tal om nära vänner som man i stort sett aldrig ser...
Idag fick jag veta att jag ska få träffa underbara Karin på söder imorgon kväll!
Det är typ überglädje! <3
Intervju.
Dat: 2010-11-03 | Tid: 22:46:38 Kategori: Smällkarameller
Jag kollade precis in min inbox och såg att jag hade fått ett mejl från min chef på socialförvaltningen. Hon skrev att hon kommer få besök från Holland i november och att de ska prata med henne samt att de vill intervjua en kille och en tjej som är kontaktpersoner. Det är väl ganska uppenbart att jag fick förfrågan då mejlet kom till mig(?).
Jag är relativt nyanställd som kontaktperson, så helt ärligt, hur jävla coolt är det inte att hon vill att jag ska göra det?
Jag är relativt nyanställd som kontaktperson, så helt ärligt, hur jävla coolt är det inte att hon vill att jag ska göra det?
Dagens.
Dat: 2010-11-03 | Tid: 22:09:33 Kategori: Smällkarameller
Dagens humör: Fridfullt.
Dagens klädsel: Strumpbyxor, trikåtröja och kjol.
Dagens hår: Utsläppt.
Dagens bästa: Att hänga lite med Vincent.
Dagens sämsta: Kvällens huvudvärk.
Dagens jobbigaste: En rutschkana med 85% lutning.
Dagens saknad: Semester! (Nu har jag det.)
Dagens tack: Till Vincent som tog sig tid till att träffa mig mitt i allt innan han åker.
Dagens kommentar från mig: "Hade jag haft en snopp så hade jag runkat."
Dagens.
Dat: 2010-11-02 | Tid: 21:48:35 Kategori: Smällkarameller
Dagens humör: Ett stort hjärta.
Dagens klädsel: Kjol och trikåer.
Dagens hår: Utsläppt och volym.
Dagens bästa: Kvällen som bestod av ett besök på kulturshuset och en lugn promenad genom gamla stan.
Dagens sämsta: Att min motivation till vissa saker sprungit sin kos.
Dagens jobbigaste: Otåliga människor.
Dagens saknad: Ord till att uttrycka mig.
Dagens tack: Till mina chefer som har satt bollar i rullning.
Dagens komplimang: "Vad snygg du är i håret!"
Dagens jag: Att bubbla, bubbla och åter bubbla med människor för att komma till mina egna insikter.
Någonstans mitt emellan bitter och tillfredställd.
Dat: 2010-11-01 | Tid: 20:53:19 Kategori: Smällkarameller
Det är höstlov och det märks på mitt jobb. Få barn och jag dunkar huvudet i väggen. Större delen av eftermiddagen imorgon ska jag också ägna åt möten.
Jag tycker verkligen inte om när jag blir ett objekt istället för en människa för karlar. Idag stod jag och prata med en man på mitt jobb, eller ja, jag pratade med honom och han stirrade mer på min kropp och konstaterade sen att jag har en platt och vältränad mage. Nå, vältränad var väl att ta i och en definitionsfråga i sig men hyfsat tränad antar jag att den är. När vi stått och diskuterat min mage en kort stund så tog han upp sin telefon och sa:
- Jag får fota den!
Anki - Eh, nej!
Sen vände jag mig om och gick därifrån. Seriöst, jag hatar att prata med karlar som under tiden jag pratar med dom står och synar min kropp, som om det jag säger inte spelar någon som helst roll.
Under eftermiddagen var vi och badade och det stramade i hela kroppen efter att de förmodligen tömt 500 liter klor i vattnet.
En bra stund efter badet fick jag ett samtal som gjorde mig smått upprörd. Nå, jag är så jävla stolt över mig själv och mitt civilkurage.
Efter jobbet var jag och tränade med min PT, det var dags att förändra mitt schema för rygg och biceps. Han körde totalt slut på mina lats. Sen berättade jag för honom om "knivhuggningarna" jag känt av från ländryggen till svanskotan på senaste tiden och det han sa fick mig att haja till och bli smått rädd:
- Det låter som att du är på väg att få ett ryggskott.
Nej, nej, NEJ! Det hinns inte med!
Efter ett hårt styrkepass var jag och boxades som alltid på måndagar. En blå knoge, en blå armbåge, ett blått knä och nerver som gör det svårt att skriva talar för vilket grymt pass jag gjorde.
Äh, vi slänger in en liten dagens också....
Jag tycker verkligen inte om när jag blir ett objekt istället för en människa för karlar. Idag stod jag och prata med en man på mitt jobb, eller ja, jag pratade med honom och han stirrade mer på min kropp och konstaterade sen att jag har en platt och vältränad mage. Nå, vältränad var väl att ta i och en definitionsfråga i sig men hyfsat tränad antar jag att den är. När vi stått och diskuterat min mage en kort stund så tog han upp sin telefon och sa:
- Jag får fota den!
Anki - Eh, nej!
Sen vände jag mig om och gick därifrån. Seriöst, jag hatar att prata med karlar som under tiden jag pratar med dom står och synar min kropp, som om det jag säger inte spelar någon som helst roll.
Under eftermiddagen var vi och badade och det stramade i hela kroppen efter att de förmodligen tömt 500 liter klor i vattnet.
En bra stund efter badet fick jag ett samtal som gjorde mig smått upprörd. Nå, jag är så jävla stolt över mig själv och mitt civilkurage.
Efter jobbet var jag och tränade med min PT, det var dags att förändra mitt schema för rygg och biceps. Han körde totalt slut på mina lats. Sen berättade jag för honom om "knivhuggningarna" jag känt av från ländryggen till svanskotan på senaste tiden och det han sa fick mig att haja till och bli smått rädd:
- Det låter som att du är på väg att få ett ryggskott.
Nej, nej, NEJ! Det hinns inte med!
Efter ett hårt styrkepass var jag och boxades som alltid på måndagar. En blå knoge, en blå armbåge, ett blått knä och nerver som gör det svårt att skriva talar för vilket grymt pass jag gjorde.
Äh, vi slänger in en liten dagens också....
Dagens humör: Fundersamt.
Dagens klädsel: Mossgröna byxor, ett vitt linne och en svart kofta.
Dagens hår: Utsläppt.
Dagens bästa: Kvällens träning.
Dagens sämsta: Avbokningar.
Dagens jobbigaste: Människor som inte verkar tror att jag har ett liv.
Dagens saknad: Gosgos!
Dagens tack: För upptäckten av Rebekka Karijords album.
Dagens kommentar till mig: "Gå inte så långt upp! Du är så rörlig i ryggen så det är läskigt." (Från min PT till mig vid rygglyft, inget annat.)
En för tidig morgon.
Dat: 2010-11-01 | Tid: 08:04:01 Kategori: Smällkarameller
Jag ska börja arbeta 8.45 idag (tack gode för loven och dess sköna arbetstider och tack till mig som gjorde schemat) så jag hade lite sovmorgon. Men man ska väl inte ta för givet att man får sova bara för det? Nej! Klockan 7 vaknade jag av ett sms jag fick från chefen där det stod att en i personalstyrkan är sjuk och frågan löd om vi klarar oss utan vikarier. Jag skrev om vårt behov till henne samt att vikarien som idag skulle börjat tolv kanske kunde komma tidigare, sen rörde jag ihop koddar med morötter och sa att den sjuka mannen skulle öppna fast det egentligen var Adde som skulle öppna. Nåja, vi löste garnystan en kort stund senare.
Till slut skrev jag:
- Vem ringer E? (Vikarien som börjar 12)
- I´ll fix. You sleep.
Sova? Efter det? Det kunde ju jag fetglömma. Då var jag redan piggelin.
Nåja, inget ont som inte för något gott med sig, jag fick en halvtimme extra att mysa på såhär på morgonen i sällskap av Rebekka Karijord som strömmar ur högtalarna.
