Igår döptes Mio.

 

Och jag fick tillfälle att vara lite vintage. Just love when that happeneds! :D

 

 

 

Pratade i telefon med en person nyss. En person som har bestämt sig för att ta ett steg mot att göra sitt liv till det bättre. Jag blir så stolt. Man kan aldrig ta en annan person till den punkten och jag brukar aldrig försöka göra det heller. När människor behöver göra en förändring för att uppleva något mer positivt brukar jag mest lyssna, belysa båda sidorna av det hela och lägga den rena faktan på bordet. Beslutet och insikten måste personen själv komma till för att vilja göra förändringen fullt ut. Och plötsligt sa människan:

 

"Jag är så jävla avundsjuk på resan du gör just nu. Jag vill också bara kunna åka hem till mig och må bra när jag är där. Du bara bestämde dig, tog steget och köpte sen en egen lägenhet."

 

Nu var det ju kanske inte riktigt så enkelt att förändra mitt liv på det viset som jag gjorde men sen jag tog beslutet att lämna förhållandet jag hade levt i under 2.5 år så har jag inte ångrat mig. Efter att jag och han hade haft samtalet den fredagkvällen och jag slutligen lyckats vara tydlig nog med min poäng att det var slut så kände jag bara en enorm frihet. Jag kämpade och försökte förtvivlat rädda mitt förhållande i ett halvår men att det aldrig blev någon förändring tyngde mig bara mer och mer hela tiden.

 

Och ibland, för att kunna gå vidare med sitt liv, så måste det börja med ett farväl. Både jag och han tyckte att det var riktigt sorgligt och göra slut på ett förhållande som var så jävla bra en gång i tiden och vi grät båda två när vi kramade om varandra men sanningen är den att vi båda två, och inte bara jag, har mått så himla mycket bättre av det. Vi var nära vänner innan vi blev tillsammans och det är något vi kommer fortsätta vara.

 

Pratade med min allra bästa vän, Jennie, idag igen.

Hon berättade att hon sagt till sin man Jimmy att jag kommer ner den 24:e och stannar i isch en vecka.

Deras 2-åriga dotter Saga hade ropat "Anki!" och sprungit till ytterdörren!

 

Sötunge! Jag längtar efter att busa med henne igen och höra hennes underbara skratt och skärande skrik på över tusen decibell eller något liknande. 

 

Music is my life. Music is everything to me.

Right now, it´s this man that keeps me going.

 

Har man fortfarande inte lyssnat på The tallest man on earth så borde man bara göra det.

 

Ibland har man den där drömmen som man inte vill vakna upp ur. Som man inte vill ska vara en dröm. Inatt hade jag en sån. I samma stund som jag blev tillräckligt medveten slogs jag av att det bara var en dröm. Eller? Why stop dreaming when you´re awake? If I can dream it, I can do it, right?