Happ! Då har man varit hemma igen. Jag ska nog aldrig mer åka hem till Blekinge/Skåne och fira jul. Jag lär ju ha gått upp typ 5 kg under den här julhelgen. Så... pigga och glada steg vi upp och satte oss i bilen i måndags morse och poppade alla 58 mil på hög volym. Till slut kom jag äntligen fram till mitt största hjärta av dem alla, Jennie, och hennes familj där alla attackerade mig med kramar och befallningar om var jag skulle sitta och äta och var jag skulle sova(och var jag skulle sy och klippa?). Gött att vara så uppskattad! Vi drack lite vin och satt och pratade in på natta tills det var dags att sova.

 

Julafton spenderades med att vakna till en bil som var trasig. Kul jul(fan vad roligt att kunna använda det uttrycket ordentligt för en gångs skull). Jag skulle ner till stan för att köpa cigg och snus. Att hitta mitt snus i den staden var ju tydligen som att leta efter kvicksilver i Sahara. Fullkomligt omöjligt! Så jag fick åka hem med annan skitsnus. Skitstad! Innan jag åkte hem till Jennie tog jag dock en sväng förbi både slottet och Tredenborg, mina absoluta favoritplatser för att rensa tankarna och få andas. Resten av julafton tillbringades så klart hemma hos mamma. Mycket god mat och fika senare så kunde jag knappt andas eller röra mig. Hem till Jennie igen där jag slog mig ner på Alicias rum, tonåringen i familjen, och fick lite kvalitétstid med henne också. Ris á la malta och tonårsmys var det för att sedan sova i hennes rum.

 

Juldagen kommen var det dags att åka och hälsa på min kusin vitamin som är typ 8 år yngre än mig och minst 1 meter längre än mig. Enligt hans mamma ville han ha ett headset till sin Xbox vilket jag hade varit en lydig kusin och införskaffat till honom i julklapp. Seg i kolan som han är:

 

- Ja! Vad bra! Då har jag ett headset till datorn!

Hans tjej - Den går att använda till Xbox också.

Alex - VA??? :O

Jag - Öhm... ja, det var väl det du ville ha?

 

En jävlar´t inbrottssäker kartong och 120 sladdar senare (som han och Frida fick slå sina två små söta huvuden ihop för att lösa) så kunde vi konstatera att det funkade. Grymt!

Tillbaka till Sölvesborg och göra sig i ordning för utgång, så klart. Jag blev hårfixare nummer 1 också. Jag fixade Jennies hår och när vi sen kom hem till Ina så sa hon, "Jag hörde att du är bra på att fixa hår... men min bena är omöjlig". Mellan oss... det var den tydligen inte alls. Ut till Altona där jag var medveten om att det skulle kunna ske både det ena och det andra. Mycket riktigt. På väg till toaletten när jag var ensam såg jag honom som hastigast i ögonvrån, hann halvvägs ducka och i nästa sekund kom smällen. Att ni skickade en kille? Verkligen? Moget. Jag tog den, skakade på huvudet och gick vidare. "Jag ska bjuda dig på en grogg". Så fan heller. Jag vet vad det skulle innebära för present från er, era as. Full som ett ägg blev jag på slutet och hade tydligen lagt mig på köksgolvet hemma hos Jennie, wtf? Inte ett minne av det!

 

På annandagen vaknade jag och mådde _verkligen_ som jag förtjänade. Fortfarande full när jag vaknade. Jag fick jobba länge på att komma in i duschen för att sen ta mig till Markislagret(där allt jag skulle ha var slut) och sen vidare till farfar där jag möttes av den vanliga galenskapen. När han såg mig och min sidecut utbrast han;

 

"Vad i helvete! Har du gått och blivit hippie?"

 

Jag fick jättegod lax eftersom min fina styvfarmor tänkt på matvalet för min skull, en rad kakor och en julklapp som var en summa pengar som var fjolårets julklapp, en födelsedagspresent och detta årets julklapp som samlats på hög. Oj, vad jag skämdes när jag insåg hur längesen det var jag var hemma. :l

Annandagen avslutades med filmkväll med Jennie och hennes bihang Jimmy där vi såg en väldigt dålig film.

 

Upp klockan 6 imorse. Pigg och glad för att åka hem igen. Vi poppade som fan på hög volym återigen och styrde kosen mot Motala där vi skulle göra ett stopp hos Robert för lite köffe. Det blev visst lite mat också. Men en liter mjölk senare och en jävla kö på Subway så kom vi till slut fram till världens mest bakfulla Rob och sötungen Milo. Trevligt och nu ser det ut att vänta kryssning i mars, det blir apskoj! Vidare mot Sthlm som två segbananer.

 

Äntligen hemma. Jag har ett stoppljus i pannan som gör fittont.

If I could give you one thing in life, I would give you the ability to see yourself through my eyes.

Only then would you realize how special you are.

 

 

 

 

Idag blev jag liknad vid den här låten... just för att personen i fråga undrade om det finns en flicka i mig som går sönder ibland. Jag hade aldrig hört låten förut men nu kan jag inte sluta lyssna på den.

Visst finns hon där. Hon bor där. Utan att betala hyra.

Jag har verkligen saker att vara tacksam över.

Tack för att ni finns där för mig, ni som inte dömer! <3

 

Idag fick jag ytterligare en inflyttningspresent. Trollhassel.

Jag älskar trollhassel.

 

Plötsligt känns översta hyllan på bokhyllan helt fulländad.

 

Igår, på väg till tatueraren, så stötte jag på en vän på tuben. När vi hade suttit och pratat en stund på tuben så flinade han och sa:

 

Daniel - Vad har hänt med dig? Du brukar ju inte vara såhär glad!

Jag - Jo, det är precis såhär glad jag är när jag är mig själv. Och jag har inte varit mig själv på väldigt länge.

 

Just nu är det lite motigt i livet. Vissa saker påverkar en så klart mer än andra men jag vill ändå påstå att jag mår bra. 

 

 

:D

 

Imorgon ska jag klä mig i en ny tatuering. Som jag längtar!

Jag har tre tatueringar som jag vet att jag ska göra. En av dem är på handen och vi testade den idag. Lena är så fantastisk på att skriva fint men hon slant dock med pennan så det ser ut som att det står anus. Haha! Hon ska få äran att skriva den sen. Dock lite mer noggrannt. :)

 

Det ska stå "Avus".

Och så ett ankare på pekfingret till det.

Jag kan säga att jag trivdes som fan med att ha den på handen. Den ska ske, helt enkelt!

För att hedra en väldigt speciell person i mitt liv.

 

Det är dock inte den jag ska göra imorgon.

Imorgon blir det en annan text som som verkligen står för mig.

 

Och tatueraren sa:

"Den här kommer göra sig så bra på dig!"

Den som lever får se.

 

Vilken kväll det blev igår! Så jävla roligt! Och så mycket skratt!

Tack till alla som kom och förgyllde den.

 

Tack, Jossan, för att du är en sån jävla fin människa!

Tänker på det lilla samtalet vi hann ha utanför.

Tack för att du förstår och inte dömer mig.

Det är inte utan vidare du är en av mina närmsta vänner.

 

Tack för alla komplimanger till mig och om mitt hem.

Mer än en gång fick jag höra:

"Det här är verkligen du, Anki!"

 

Lite presenter!

 

Allvarligt? Alltså, verkligen?

 

Någon gång ska väl vara den första för allt och idag var det första gången jag har varit med om att en kille behöver använda mitt födelsemärke i pannan MOT mig efter/för att han blivit dissad vid sitt lama försök att ragga på mig. Lågt. Jävligt lågt.

 

Vad väntade han sig? Uppmärksamhet?

 

I don´t do playgrounds. Jag är för gammal för sånt lillpojk!

 

Vem fan orkar?

Godnatt!