Ny mätning nu på morgonen och jag kan konstatera att all semester nu är förbränd. Då är det bara att börja jobba på magrutorna till beach 2014!! Det börjar NU, ska´ru mé?

 

Jag tror att en enormt stor del i det har och göra med att jag la ner allt godis. Det slog mig igår att det var sjukt längesen jag åt godis. Jag tänker alltså inte ens på godis längre. Och när jag tänkte på godis igår så kände jag bara hur lite jag saknar det. Det går lättare än vad man tror att vänja sig av med det.

 

Tänk om det var lika enkelt med rökning.

Så är den här helgen lite jobbig för mig.

 

Jag spenderade tid med syster yster i fredags, spelade biljard och drack öl tills Riad (Pernillas pojkvän) dök upp och då drog vi och åt indiskt. Det blev en ganska tidig fredag kväll men det var lugnt, jag kände att ölen växte i munnen efter att jag ätit. Så det fick lov att vara nog.

 

Igår inledde jag dagen med 90 minuter träning. Jag var tvungen att skingra mina tankar som bara snurrade. Det sjuka var att jag inte ville lägga av att träna efter ens 90 minuter, jag ville bara fortsätta röra på mig tills allt löst sig. Min inställning är att det är okej att tänka mycket men att bestämma sig för hur länge man egentligen ska hålla på med det. Så jag brukar använda träning till att få tänka men när jag är klar med träning ska allt också vara placerat i sina fack. Risken är annars att det, iaf för mig, tänks alldeles för mycket. Men det gick inte igår.

 

Vidare till Henrik för en-gång-om-året-hänget. Vi är verkligen världssämst på att ses. Det är alltid kul att ses och det är så himla enkelt att snacka. Sen att det alltid blir asmycket av "åh, har du hört den här låten?" för att sedan spela den är väl inte helt otippat när två musiknördar hamnar under ett och samma tak. Senare åkte jag hem med en fitthuvudvärk och slapp migrän.

 

Äter frukost nu och ska strax bege mig till gymmet för att träna axlar och armar. Axlar och framförallt triceps tycker jag kan vara så jävla skönt att träna när jag tänker för mycket. Mjölksyran funkar bra att distrahera sig med. Sen ska jag träffa min fina, fina vän Andreas. Och det ska bli hur skönt som helst. Han är den enda som kan hjälpa mig att sortera mina tankar och som vågar säga åt mig ordentligt när jag är igång. Haha! Det har hänt att vi skriker på varandra. När jag går från ett möte med Andreas brukar jag alltid må bättre än vad jag gjorde innan. Så det ser jag verkligen fram emot. Och sen.... som det ser ut just nu, så ska jag hänga med världens bästa syster! <3

 

Imorgon tror jag att jag ska kickboxas.

Dagens humör: Men så jävlar´t glad!

Dagens klädsel: Svarta jeans, svart linne och mossgrön stickad tröja.

Dagens hår: Donut!

Dagens bästa: Mitt humör!

Dagens sämsta: Att ha planer som man ser fram emot och som inte blir av.

Dagens jobbigaste: Att inte ha ett eget hem.

Dagens saknad: Träning!!!

Dagens tack: Eller snarare veckans tack till alla som bara överröser mig med komplimanger hela tiden. Ni är helt fantastiska!

Dagens komplimang: "Du har kommit så långt sen första gången jag träffade dig!"

Dagens kommentar: Haha! "Sluta var så jävla glad. Du sabbar stämningen här."

Jag söker som känt boende. Och nu har även jag och min syster börjar funta smått på om vi ska dela ett stort boende. Hur som helst. Det här mejlet fick jag nu på morgonen:

 

I söndags var jag och min syster ute och lekte med min kamera. Min syster står ju inte direkt för fotokunskaperna men med lite vägledning och automatisk funktion så fick hon banne mig till det lite grann.Jag bjuder på två plojbilder också. För att jag tycker att de är så underbara! :)

 

 

 

...eller jag i det här fallet när jag väl får tummen ur: vad längesen det var jag uppdaterade min blogg.

Tänkte försöka bli bättre på det igen, dårå.

 

Det har hänt så otroligt mycket i mitt liv sen jag sist skrev. Min älskade Jung, som jag adopterade från ett katthem blev plötsligt dödsjuk. Han somnade stilla in i min famn i början av året och trots att han bara bott hos mig i typ 2 månader så gjorde det så fruktansvärt ont. Jag grät floder. Efter många om och men förmedlade dock katthemmet senare en kontakt till en kvinna som själv tar hand om katter i sitt hus. Hon har en fetestor tomt med 3 hus och det bästa av allt: hon hade en katt som kunde passa Freud. Så vi åkte dit. Och katten ville inte alls veta av oss. Tur i oturen hade hon dock 3 dagar tidigare fått in en långhårig liten tös som bara älskade oss på en gång. Och nu är hon min. Fina lilla Curie. Hon och Freud bara älskar varandra. Sover tillsammans, tvättar varandra, brottas och är bästa kompisar. Kunde inte blivit bättre. <3

 

Jag var i Prag i somras. En helt fantastiskt fin stad som jag bara tokälskade. Vi var dock där 5 dagar och det var en dag för mycket. Man avverkar sevärdigheterna ganska fort i staden. Den är mindre än man tror. Men kickass säng på hotellet då! 180 bred, för fasiken! Jag rekommenderar alla att åka till Prag! :)

 

Vidare då. Vi har gjort slut, nu är det ett tag sen men det verkar som att förvånansvärt få människor faktiskt förstått det. Men jag antar att det är för att Facebook inte längre gör ett jippo av förhållanden som tar slut. Hur som helst. Det kunde inte blivit bättre, även om det kan låta hårt när jag uttrycker mig så. Det var ett gemensamt beslut. Vi är överrens och sams. Jag är lycklig! :)

 

Nå. Det var uppdateringen. Så i nuläget då...

Jag bara älskar mitt jobb! Jag njuter av att varje dag få komma hem till 2 katter som älskar mig för att jag är hemma! Jag söker efter ett hem! Jag ska vilken dag som helst kunna börja träna igen efter en förkylning!

 

Idag:

Dagen började med att jag fick en sovmorgon och började jobba först klockan 10. Möttes då av en kollega när jag kom till jobbet, ett möte jag skulle vilja ha varje dag om jag fick bestämma:

 

- Hej Anki! Jag skulle behöva att du... äh, förresten. Först av allt ska du få en kram!

Jag - Men vad mysigt att mötas av en kram när man kommer till jobbet.

- Ja, men du bara sprider din utstrålning hela tiden. Det bara strålar om dig och du är så vacker så att man smäller av!

 

Ja, tack! Jag tar två, dårå. Läsgrupper, läsgrupper, lunch, läsagrupper, planering och sen var det äntligen fritids igen. Kallt som fan att vara ute men efter en stund fick jag ta mig in med farmen. Väl inne satte jag på gammal musik och började dansa. Och såhär funkar det med mina underbara elever, om jag börjar spexa så är de inte sena med att hänga på! Böja, bända, sträcka Anki lite och rätt var det var så löd orden: "ALLA PÅ ANKI!". Jag låg till och med på golvet där en sväng. Efter allt kallabalik kom en av mina åttaåriga tjejer fram till mig:

 

- Anki. Jag vill inte att du dansar med mig igen som du gjorde förut.

Jag - Dårå?

- Det var pinsamt.

Jag - Okej. Förlåt. Det var inte meningen att det skulle vara pinsamt för dig.

- Okej. Men nästa gång... då kan du göra det utan att jag är med på det. Överraska mig.

Jag - Men du ville ju inte att jag skulle göra det igen?

- Meh, Anki. Jag försöker ju få dig här att göra det igen....

Jag - Okej. Jag förstår ingenting.

- Jag förstår inte dig, Anki!

 

Hahahaha! Underbart! :D

 

Sen bestämde sig min telefon för att dö. Den bara dog och gjorde slut med mig. Sms och telefonnummer som är viktiga var helt borta! Kul jul, liksom! Så... hem och byta till min gamla telefon som det visar sig på att det batteriet inte längre laddar upp men att den håller igång under tiden laddaren är igång. SUCK! Var på väg till Tekninkmagasinet för att köpa ett nytt batteri till min gamla telefon när min egentliga telefon plötsligt bestämmer sig för att återuppstå. PUH! Lycka!

 

Och nu sitter jag här... borde äta och titta på säsongsstart av Downton Abbey. Jag bara gör´t!