Det var det det....
Here I stand all alone at last, as allways.... hurt...
Jag gör misstaget att släppa in folk för fort alldeles för ofta, måste sluta med det...
Man kan aldrig vara för säker, eller hur?
Att vara så go och glad - kexchoklad hela tiden för att sen skita i det blå skåpet...
Eller jaa, iaf ha gjort det hos mig...
Well, det är väl det mänskliga egot som sätter in som någon vis människa sa...

Vis och vis...

Well, you got your chanse and you spoiled it, skyll dig själv....

Och DU! Jag hade väntat mig mer av dig än skadeglädje med ett "vad var det jag sa"
Så mycket till hjälp var du...

Jag är så sjukt trött mina vänner och ska gå och sova, eller försöka sova...
Om jag bara kan sluta tänka en massa...

Här ska ni få en bild på något som förgyller min vardag:



Jag längtar hem....