Skickade iväg ett mejl sent igårkväll och berättade vad som egentligen hade hänt förra veckan och vad det hade gjort med mig. Jag fick ett mejl tillbaka om att jag kunde komma 14.30 idag och prata om hur man ska kunna hantera denna situationen. Okej, plöstligt blev jag ett problem att lösa?! Eller vadå?! Jag hann iaf inte till den tiden, såg mejlet för sent. Personen ville att jag skulle komma och inte vara hemma. I såna här stunder, när jag har så mycket känslor inom mig för något blir jag brutalt jävla ärlig, jag sa till personen att jag precis förklarat varför jag inte kommit och att jag tycker inte jag når fram till personen. Personen kontrar med att jag ska ta den tid jag behöver och fundera, de finns där när jag vill prata och personen hoppas på att få se mig snart. Men hallå, jag vill prata, jag vill bara ha en ny tid. Till slut lyckades jag nå fram och få en ny tid, så imorgon har jag ett lunchmöte. Jag blir så jävla fascinerad över hur man skiljer på människor och människor alltså! Jisses!

Fick ett telefonsamtal idag, en kille som ringde och hade två lägenheter tillgodo i skåne i sommar. Han skulle skicka över lite bilder på den ena som lät mest intressant. Har dock inte fått något mejl än!!! Väntar på två mejl med bilder, hoppas de kommer under kvällen.

Fick ett sms idag. Krav, krav, krav. Känner mig så kvävd av vissa personer. Krav på kontakt och umgänge. Gärna, men inte hela tiden. Orkar inte med det.
HIM sjunger en bra grej "Don´t know that I will, but until I can find me", fast jag har ett annat syfte. Och tills dess föredrar jag att ha det som det är nu. Trivs som fan med det.

Okomplicerat!