Likgiltighet
Dat: 2009-01-07 | Tid: 20:31:43 Kategori:Om jag får säga det själv är jag en väldigt omtänksam person
Utåt sett kan jag dock ha en väldigt ironisk sida..
Oftast för att jag är glad och skämtar mycket...
Men det är också ett problem då människor kanske inte alla gånger tror att det finns en "mjukare" Anki...
Men de som känner mig vet att jag har väldigt väldigt lätt för att bry mig om människor..
Till och med för lätt för mitt eget bästa ibland..
MEN!
Du kan som människa också få mig likgiltig jävligt fort!
Allting går till en viss gräns hos mig också...
Om du gång på gång gör något jag inte uppskattar eller dylikt (och nu talar vi om mänskligt vett och inga orealistiska krav som finns bara hos mig), så kan jag tröttna väldigt lätt...
När du har lyckats få mig dit så får du inte ut mycket av mig längre..
Jag har förmågan att stänga av känslorna helt och bli iskall..
Detta är något som även skrämmer mig ibland..
Grejen är också den att när du nått den punkten, så anser jag dig heller inte vara värd att ens få veta det...
Men tro mig, gillar jag dig inte så är det något du märker... (okej, kanske inte alla gånger dock)
Det är klart att alla kan tröttna på människor...
Men tro mig, kommer du dit hos mig så är du helt bränd...
Det finns inga som helst band längre och det är knappt att du existerar!
Jag tänker inte på dig eller något...
Du raderas, som om du inte finns...
Jag har endast träffat en enda människa till som kan göra såhär..
Och det är min lillasyster..
Och jaa, vi är helsystrar...
Samma sak, allting går till en viss gräns och sen har hon inga som helst problem med att klippa allt som binder ihop er två...
Bara för att jag inte skriker på dig och säger vad jag tycker och tänker så betyder inte det att allt är frid och fröjd...
Du kanske bara har lyckats helt enkelt!
Utåt sett kan jag dock ha en väldigt ironisk sida..
Oftast för att jag är glad och skämtar mycket...
Men det är också ett problem då människor kanske inte alla gånger tror att det finns en "mjukare" Anki...
Men de som känner mig vet att jag har väldigt väldigt lätt för att bry mig om människor..
Till och med för lätt för mitt eget bästa ibland..
MEN!
Du kan som människa också få mig likgiltig jävligt fort!
Allting går till en viss gräns hos mig också...
Om du gång på gång gör något jag inte uppskattar eller dylikt (och nu talar vi om mänskligt vett och inga orealistiska krav som finns bara hos mig), så kan jag tröttna väldigt lätt...
När du har lyckats få mig dit så får du inte ut mycket av mig längre..
Jag har förmågan att stänga av känslorna helt och bli iskall..
Detta är något som även skrämmer mig ibland..
Grejen är också den att när du nått den punkten, så anser jag dig heller inte vara värd att ens få veta det...
Men tro mig, gillar jag dig inte så är det något du märker... (okej, kanske inte alla gånger dock)
Det är klart att alla kan tröttna på människor...
Men tro mig, kommer du dit hos mig så är du helt bränd...
Det finns inga som helst band längre och det är knappt att du existerar!
Jag tänker inte på dig eller något...
Du raderas, som om du inte finns...
Jag har endast träffat en enda människa till som kan göra såhär..
Och det är min lillasyster..
Och jaa, vi är helsystrar...
Samma sak, allting går till en viss gräns och sen har hon inga som helst problem med att klippa allt som binder ihop er två...
Bara för att jag inte skriker på dig och säger vad jag tycker och tänker så betyder inte det att allt är frid och fröjd...
Du kanske bara har lyckats helt enkelt!
Kommentarer
Trackback