Idag har jag varit med Elin och inhandlat tält, sovsäck, kudde, liggunderlag, lås, campingstol och mobil-nödladdare till Arvikafestivalen!! Hittade en kul campingstol faktiskt, fördelen med att vara så lite är att man får plats i barnstolar, ryggen på min stol är en apa, hahaha :-D Handlade också en raaaad med batterier, min kamera käkar batterier som om den aldrig fått batteri förut och så går nödladdaren på batterier.

Jorå, det känns helt okej! Allt verkar bara lösa sig nu och det känns så jävla bra, jag mår så grymt bra och är så glad!!! Jag var och fikade med Matte igår=skratt!! Han är sjukt rolig! Sen åkte jag i varje fall till Kärrtorp, kom dit, lgh visar sig för det första ligga rakt över vägen från t-banan (2 min gång). Rummet är mysigt! Nytapetserat och inte för stort, det vill jag inte ha, det är lagom och mysigt, ett stort fönster på ena väggen som lyser upp, ett fönster med två glas, älskar fönster man öppnar upp inåt på det viset! Hela lgh är nytapetserad och hela badrummet är nytt! Dessutom, som om det inte vore nog, så får jag en hel klädkammare för mig själv, haha :-D 

... och det flyter på ganska bra just nu. Har jobbat 12-21, gick bara bra, vi var ute i parken och gassade i solen, riktigt nice! Skulle gått på visning i Årsta på ett rum idag också, men det blev inget med det, tiden bokades om till Lördag. Jag tror dock inte att det gör något, imorgon ska jag på en visning i Kärrtorp som jag fått så himla bra intryck av. Ett rum i en nyrenoverad lägenhet mitt i Kärrtorps centrum! Killen som bor där verkar också väldigt bra och vi kom himla bra överens i telefonen, och det är ju en förutsättning för att man ska kunna dela lgh. Jag vill mest ha ett rum där jag kan krypa in och stänga in mig när jag vill och att det respekteras, men att jag också kan föra en rolig och intressant dialog med min roomie när jag känner för det, så det bygger till stor del för mig på att vi kan komma överens. 

Äntligen är snart sista natten slut, för den här vändan. När jag jobbar med den här gubben känns det riktigt skönt att komma upp till Sthlm och träffa sina goa arbetskamrater igen. Japp, på tisdag bär det av till Sthlm och det må jag säga, är det faktiskt väldigt blandade känslor inför. Jag trodde att jag skulle längta som bara den, men jag vet inte. Trivs med att bo själv, det är nog det det hela hänger på. Har dammsugit hela den administrativa avdelningen inatt, fy fan!! Städade isoleringen också, inte alls klaustrofobiskt!!

Pratade med Mr.H igår. Om Asien. Han ska dra iväg i December till Januari. Jag är sjukt sugen på att åka med, och jag får om jag vill. Skulle vara grymt och komma iväg och äntligen göra den sedan länge planerade resan. Min chef ska ringa mig imorgon, ska prata med henne om jobb i höst. Får jobba hela hösten och spara en massa pengar till resan i sådant fall. Men alla tjänster ska tillsättas i höst, och nog är det så att jag har en god chans, jobbat där i 2 år och är redan inne i verksamheten, samt att jag förut gick på en schemalagd rad. Jösses, vad jag har hunnit med mycket på den arbetsplatsen på bara två år när jag tänker närmre på det. Har varit inne på en schemalagd rad, som sagt, haft chefens jobb en sommar, varit kontaktperson till en boende... Jodå, jag kan nog ha en god chans på en tjänst! Snackade med min roomie tidigare, han lät dock mindre glad över att jag kanske ska ut och resa, undrar varför.. Han verkade så negavtivt inställd till hela grejen! Konstigt!!! But I don´t give a damn, jag ska! Och är det meningen att jag ska, så kommer det ske! That´s it!

Hade förväntat mig denna natten som väldigt seg kan jag säga, eftersom det är sista och man bara vill att den ska ta slut, men den har gått relativt fort faktiskt och jag är inte alls så trött som jag trodde att jag skulle vara. Å andra sidan kanske jag är inne i sjunde andetaget vid det här laget! Om drygt en timme ska jag väcka en av tjejerna också som ska iväg på en grej idag. Har lovat att hjälpa henne och välja kläder och käka en mysig frukost också, bara hon och jag. De blir så glada och uppskattar det så mycket när de kan få tid helt ensamma med en personal. De är inte bortskämda med det och det gör dem gott! Det blir nog en del pepptalk också, hon är ganska nervös inför det hon ska åka iväg på. Sen ska hon få göra ett hembesök som hon är så glad för.. Förstår jag det!!

Nee nu ska jag stoppa något litet i magen, orkar inte vänta till 6! Döhungrig. Aptiten är också något som blir helt fuckat då man jobbar natt. Jag har inte ätit något ordentligt sen frukost igår vid 16, och först nu är jag hungrig, liksom...

Puss & kram på er alla!

Jaa, då sitter jag här igen, och har gjort hela natten. Jösses, så mycket harpan jag lagt nu tror jag inte att jag har gjort på evigheter, men men.. Man tar det man har. Jobbar med den roliga gubben igen, han går dock hem om en timme och då kommer det mer roligt folk. En annan går av först kl 9. Har suttit och kollat på en massa vänners bilder på facebook, har fått mig några goda skratt, jösses vad många bilder man missat när man inte gått igenom deras fotoalbum ordentligt, kul!!

Kom till jobbet igår och allt började med en efterlysning. En kille hade haft dagpermission och kom inte med det avtalade tåget tillbaka. Han dök dock upp senare under kvällen igen. Sen spenderade jag kvällen inne hos våra tjejer. Två riktigt goa tjejer faktiskt. Vi pratade en hel del om musik och killar, och arvika! De är så nyfikna! "Anki, har du kille?", "vilken typ av killar gillar du?", "Tycker du Jocke är snygg?", (en behandlingsassistent som många flickor som kommer hit tycker är snygg), haha! Sen skulle de hitta en kille åt mig med, hahaha! Jaa, jag säger då det, "hmm, jag ska komma med ett riktigt bra tips på vem du kan stöta på!". Träffade Pelle igår när jag kom till jobbet, en riktigt skön behandlingsassistent som jobbar här. Vi hade så jävla roligt under min praktik, och jaa, han är fortfarande samma gamla Pelle, plötsligt får man två händer som klämmer till i sidan eller dylikt, en annan hoppar ju en meter då. Det var kul och se honom igen, vilket han också tyckte med linen "aa det är så kul och se dig igen Anki, du är alltid så trevlig!", kul och höra! :-)
Det var kul när man gick av i Onsdags och det var konferensdag, man träffade många behandlingsassistenter igen. Hahaha, det kommer ta tid innan jag glömmer Jockes reaktion när han såg mig i onsdags morse, Jocke var också en snubbe jag hade skitroligt med under min praktik, mycket skämt och många goda skratt. Han kom i varje fall in i Onsdags morse och säger hej till alla, och så ser han mig och säger "Är du här?! Vad har hänt?", med den mest undrande och chockade blicken jag sett på länge. "Aaa kul och se dig också", sa jag... "Aaa detsamma", smått ängslig. Sen sätter han sig på en stol med en kopp kaffe och ser riktigt fundersam ut, efter en stund säger han: "Ska du jobba dag nu?!", hahaha han verkade verkligen inte kunna få in att jag var här... "Nää, nu ska jag hem och sova!" :-)

Åh, gubben tog precis ett samtal med mig om hur jag ska ringa de utflugna ungdomarna 8.45.... SUCK!!! Jag har gått mitt intro...

Nej, nu är det dags och kontrollera larmen och stoppa något i magen... Untill I´ll write again!

Åkte till Sölvesborg idag och plockade upp min syster Gina och hennes sambo Martin, sen åkte vi ut till landet för midsommarlunch hos Martins pappa, där fler folk också var på plats. Vi fick jättegod mat, hon som hade lagat maten är så duktig! Sen fikade vi också, på kladdkaka, jorgubbar och grädde, oh jösses! Det roliga med att vara nykter var att se alla andra fyllna till. Jag fick i varje fall skratta jättemycket och Martins pappa är hur rolig som helst! Dessutom har han en tjejklocka (likadan som min). Riktigt mätt och belåten beger jag mig senare iväg till jobbet, och nu kommer vi till varför jag är en aning frusterad!!

Här på UH samarbetar all personal så mycket, det är det som gör det till en sån bra arbetsplats. Personalen är överlag jättebra. Men. Inatt jobbar jag med en man... Jaa.. Roligare personal har jag ju jobbat med. På fredagar och lördagar vistas nattpersonalen på den låsta avdelningen fram till 24, tillsammans med en av kvällspersonalen, egentligen är det dock bara jag som är anställd på den låsta och gubben är anställd på den öppna avdelningen. Därmed är det också jag som gör arbetet med ungdomarna som sitter på den låsta. Men nej nej. Till en början anländer denna gubben till natten tidigare än vi börjar och han har redan gått ner på avdelningen (nattpersonalen ska alltid traska in tillsammans annars, för både vår och ungdomarnasd skull), nog om det.. Men när jag kommer in där vill han knappt hälsa på mig, trots att jag sträcker fram handen och ska presentera mig. Sen är vi där nere till 24. Efter att kvällpersonalen sen har gått hem är vi ensamma och gubben säger varken bu eller bä. Jag försöker ställa frågor och haka på något, men nej, han svarar på mina frågor, och inget mer. Men!! När det kommer till att berätta för mig hur det funkar här och dumförklara mig en aning, DÅ kan vi prata!! Åja! Då är det inget fel på talförmågan längre. Jösses, jag har gjort en praktik här, och mitt nattintro, men ändå måste han tala om för mig hur det funkar här. Dessutom, vill han ändra på allt nattpersonalen lärde mig under mitt intro... Asså... AHHHHH!!!! Men men.. Problemet ligger hos honom om han måste visa att han varit här längre än jag. Jag önskar bara att han hade kunnat hålla sitt problem för sig själv också!
Fick ett sms av syrran: "Jobbigt att gå sådär en hel natt"

Tjo, flöjt! Det här är EN av TRE nätter med honom!!!

Ledig hela dagen... Kom upp vid 12-13 snåret (fy fan vad man förstör dygnsrytmen av att jobba natt)! Haha då möts jag av två jävligt sega bananer i soffan, Calle och Fredrik. Det var fest igår... Åja! Det hörde vi inatt. Vid 3-tiden vaknar jag av att två killar ramlar in, för ett himla liv i köket, fast jag somnade ganska fort igen. De hade i varje fall varit ute och haft det bra. Käkade frukost och sen hängde jag lite med grabbarna innan de skulle dra och käka äcklig pizza. Gick och duschade och gjorde mig i ordning för att bege mig ut på äventyr och försöka hitta Åhlens i Kristianstad, detta var dock inte alls svårt kan jag tillägga, sååå stor är inte staden, men den är otroligt mysig att gå i! När jag sen kom tillbaka hängde jag ännu mer med Calle och Fredrik tills Fredrik skulle åka hem till Österlen. Resten av kvällen har jag hängt med Calle i allrummet framför tvn, och har fått skratta jättemycket. Det har varit mycket prat om alltifrån one night stands till pinsamma föräldrar... Haha, oh jösses vad jag har skrattat! Riktigt nice! 

Ska strax bege mig iväg till Hässleholm och göra min första natt, känns bra, och det ska bli kul och träffa behandlingsassistenterna där igen! Man är lite bortskämd med kollektivtrafiken i Sthlm bara, märker jag nu. Kommer vara på stationen i kristianstad en halvtimme innan mitt tåg går, känns inte fullt så bra att ställa bilen där hela natten och jag vill inte köra bil till k-stad imorrnbitti när man har varit vaken en hel natt!

Jag är ganska mycket emot att i min blogg skriva om vad jag gör från dag till dag, dock kommer ni få stå ut med det nu då det finns personer i Sthlm som vill veta. 

Det är jobb för det mesta som gäller för tillfället. Hela tiden känns det som att livet håller på att sakta ner i takt, men det går inte en dag utan att jag har någonting inplanerat. Ge mig en blank dag i almenackan!!! Jaa, jag vet, det är bara jag själv som kan göra det, men man ska hinna med så mycket hela tiden! Jobb, möten, träffa människor... Och så går det runt hela tiden, som en cirkel.

Ska på en grej på Lördag, som jag tror kommer bli riktigt bra. Jag chansade och slängde iväg ett mejl och sa som det var, dagen efter fick jag svar från en Anna som skrev:
"Tack för ditt modiga och ärliga mejl, du är cool! Jag har själv varit där du är nu och till slut fick jag också nog, jag föreslår att vi ses redan på lördag innan jag går på semester?"
Jätteroligt! Och jag tror att det kan bli skitbra så länge det inte visar sig att detta kommer kosta skjortan!!

På Söndag bär det av till Skåne första vändan.. Får sällskap i bilen, av enligt honom själv - "en dryg syd-skåning".. Men jag tror inte det blir så jobbigt.. Jag menar vad kan hända? Att han pratar mycket? Haha det priset har ju redan någon tagit.. Fy fan vad mina öron blödde den gången! Och jag vet att Mr.H inte pratar sådär i varje fall!! Faaaast, jag kanske inte ska säga för mkt!

Ska bli skönt och komma hem en sväng och komma tillbaka till LVU-hemmet. Ser fram emot att träffa alla goa behandlingsassistenter igen. Dock är de mina arbetskamrater nu.. Skum känsla. Sist jag var där så var jag bara en praktikant. Dessutom ska jag jobba natt.

Sen... Är det inte långt kvar till arvika.. Bara 3 veckor nu, fy fan vad jag längtar! Det kommer bli sjukt bra! Jag kommer få kårar längs ryggraden av NiN och gråta när jag ser och hör Ternheim!
Elin och jag... Plus hennes polare från Götet...
Hey ho, let´s go!

Just nu leker verkligen livet.. Det gick bra idag, fick en riktig insikt om mig själv och trippade därifrån på mina egna rosa moln!!

Är också riktigt glad över att min själsfrände Rasmus har tagit sitt förnuft till fånga och flyttat från Karlstad närmre mig, nu har jag bara 1.5 timmes tågresa till Gävle för att få se skymten av honom!

Damn I feel good...

Sitter på tåget till Hässleholm nu, ska ner på sommarpersonalsträff. Ska få veta vilka ungdomar vi har där inne nu och gå igenom greppteknik och grejer. Är framme vid 15, då ska jag gå och äta en förhoppningsvis god lunch i stan (det har svallrats´om fint väder i H-holm.) Vilket var lite jobbigt med klädval idag då det var regn och rusk i Sthlm! Men men, jag utstår hellre lite kyla i Sthlm än värmebölja med jeans i Skåne, sommarnvärmen i Sthlm kan ju liksom bara slänga sig i väggen! En av de mest posititva saker med att tillbringa lite av sommaren där nere, att brun blir man i varje fall! Haha kommer aldrig glömma den sommaren i Sölvesborg då jag brände sönder min ena axel, sedan fick jag tips om att kleta filmjölk på den, och mina vänner, det hjälper faktiskt, så nu vet ni det om ni bränner er, det är en dunderkur!

Åker tåg med en massa Sweden Rock-besökare, blir ju inte alls avundsjuk.. Nejdå! Ser fram emot Arvika!
Dricker kaffe och har käkat godis, (jaa, tro det eller ej, men jag har det.) Sitter ett gäng med bandare uppe och bra musik! HIM surrar i ipoden just nu... Har små speciella inslag i alla hans låtar som jag bara älskar att lyssna på.. Men det blir lite jobbigt ibland, då man vill spola tillbaka lite för och höra det igen, låten tar aldrig slut... Haha!
Samma sak gör man med electronican också ibland...

Jobbigast med att åka tåg är att man börjar vardagsfilosofera så mycket, man börjar tänka och analysera, man har tid till det. Men det är bra, man kommer fram till en del, men samtidigt jobbigt. Ibland hatar jag att vara en så stor analyserare, trots att det alltid ger mig något, men det är som sagt jobbigt också.

Va tror ni jag gjorde då?! Glömde mitt CSN-kort hemma!!! Och jag hade bokat studentbiljett, råkade dock ut för en snäll konduktör! Men håll tummarna för hemresan!

Japp, det bär av till Sthlm ikväll igen såklart! Åker från Hässleholm vid åtta och är uppe närmare 12 inatt, soft! Man har ju iaf internet hela resan! ;P

Puss på er

Har av någon anledning varit hemma i flera timmar utan att snegla på köksbordet, vilket jag dock gjorde nu. Fann ett brev i mitt namn och sa "hmm, det här ser skumt ut...", öppnade det, och vad fann jag?

Min biljett till Arvikafestivalen!
Grym känsla, och fy fan vad jag längtar nu!!! :-D

Jag kommer gråta när jag ser och hör Ternheim

Hade tänkt att gå och träna ikväll, men något annat tog min tid. Det tog andan ur mig och jag är mållös. Nostalgikänslor kommer tillbaka, riktigt jobbiga sådana också. Gamla känslor väcks till liv. Vad fan, trodde jag hade mer kontroll än så, uppenbarligen inte. Tankarna vandrar tillbaka till hur underbart det kändes då, hur lätt allting kändes då. Hur enkelt och oproblematiskt du kunde få allting och kännas, bara genom att finnas i mitt liv, på ett sätt jag verkligen uppskattade. Jag är rädd för att det också var jag som lät allting rinna ur sanden, och arg på mig själv för att jag aldrig lär mig att inte låta saker göra det. Men jag vågar inte ge för mycket av mig själv innan jag vet vart jag har andra. Vågar inte släppa inpå. Friskt vågat, hälften vunnet, men jag orkar inte utstå smärtan det kan medföra. Så förmodligen framstod jag istället som iskall och totalt ointresserad, vilket var det sista jag var.

Blir så frustrerad varje gång jag får höra "Fattar du hur kär jag var i dig?"

Jag skulle vilja skrika och kunna dra mig ur mitt eget skinn just nu. Vill lämna kroppen, tankarna och känslorna bara för en liten stund. Jag vill ha mina tårar tillbaka och kunna lätta på trycket, men kanske har det läkt för mycket för att kunna gråtas över? Och bra är väl det i sådant fall. Men just nu, känns det inte ett dugg bra. Varför skulle jag låta det här ta min kväll?!

Electronican är iaf ren förståelse just nu! Är superglad över att den har introducerats i mitt liv, tack vare en pärla!

"I got little games I play when it goes really hard. I just start dreaming and all becomes music.”

Jag tror jag börjar förstå varför jag är så kräsen.