Känns som att jag vänder ut och in på mig själv emellanåt. Har för mycket känslor inom mig nu, diverse. Men det var skönt att det rann över idag, stenen känns lite lättare att ha och göra med nu. Så jag kan ju också vara tacksam över att jag fick träffa denna jobbiga människa idag som utlöste det hela till slut. Det är absolut inte den här personens fel, mycket ligger runt omkring, men personen i fråga fick bägaren att rinna över. Jag måste få ta allt i min takt nu, bry mig om mig själv mer. En kär vän sa till mig idag att mitt problem är att jag bryr mig mer om andra än mig själv. Allt samlas där på hög. Tyvärr går det inte att fly. Telefonen ringde när jag väntade på mitt kaffe senare i eftermiddag. När jag fick höra vem det var på andra änden blev jag skitskraj. Jag trodde det planerade mötet skulle utebli. Nej, nej, neeeeeeeeeeeeej! Som tur var så var det bara ändring av tiden. Om jag någon gång behövt det den senaste tiden så är det nu. Kan jag inte bara få ta det här helt förutsättnings- och kravlöst och bara se vad som händer? Jag tror jag vill stå vid sidan av lite nu och bara titta på.
Frågan är besvarad.

Jag vill åka till en öde ö, med en back öl och en gitarr, där lär jag mig spela. När ölen är slut fyller jag burkarna med olika mängder vatten och blåser i dem. Trummar på de tomma. Sen hittar jag några apor som hjälper mig. Sen har vi bildat vår orkester!