Idag hade jag lite planer. Märk väl, HADE. Jag skulle träffa den och den, och den och den. Känns det som. Alla träffar verkar dock ha blivit inställda. Jaha, vad gör lillsmurfen dårå? Man skulle ju kunna tro att hon slänger sig på sängen med kudden över huvudet och snyftar lite. Men nej. Hon ser sin chans till att göra saker på egen hand såklart!

Funderar lite på gymet. Det vet vi ju vid det här laget, smurfen ser ju sin chans till träning så fort det vankas ledig tid. Sen funderade jag på en sak till, Avatar i 3D. Så, jag slog upp sf.se för att kolla upp om den gick ikväll, och johodå! Den gör ju det! Vid en perfekt tid och allt. Men vad tänker smurfen i nästa tanke?

"Mjaaa... Pallar jag det? Jag ska gå och träna... Göra mig i ordning... Kommer jag hinna det?"

Är jag lat? Är jag hem-kär? Är jag snål med min tid? Nej, nej, nej. Varken eller. Det finns en röst inom mig som skriker att det var alldeles för längesen jag var ensam en hel kväll och bara hängde med mig själv. Jag brukar se till att få till en sån kväll minst en gång/helg. Men sen jag gick hem för ledighet i torsdags så har det ena avlöst det andra. Ni som inte har en sån här kväll för er själva, se till att börja ta det! Det kan kännas ovant och jobbigt i början, men det är ack så nödvändigt. Och jag kan lova er att; innan ni vet ordet av det, och också ganska så fort, så har ni börjat uppskatta den kvällen!

Kvällen är väldigt viktigt för dig själv och ditt välmående. Det krävs heller inte större ansträngning. Du bara ÄR med dig själv, insidan gör sitt jobb på egen hand under den tiden. Du tar inte in intryck från andra håll utan du bara är  med dig själv. Det ger din insida en chans att repa sig. Ju jobbigare det är att börja med egentid, desto mer behöver du det, it all makes sense, right? För att ju jobbigare det är med egen tid, desto mer tankar och känslor har du som du måste brottas med, och det är dessa tankar och känslor som du drar dig för. Du gör det utan att du själv märker det! Det är en försvarsinstinkt vi har haft med oss sen barnsben. Men om du börjar, så kommer du märka hur frigörande det är. Helt plötsligt har du inte all den svarta sörjan som tynger ner dina axlar, för att du ger dig själv tid att ta itu med det.

Men vet du vad det bästa av allt är? Det är aldrig försent att börja!