...är låten som strömmar ur högtalarna just nu. Underbara Ane Brun. Hmm. Det finns minnen kopplade till henne. Hmm. Fina minnen :) Det tänker jag inte skämmas över att erkänna. Speciellt låten Changing of the season får hjärnan att spela upp bilder likt en filmrulle. Jag är medvetet luddig i det jag skriver. Jag tycker om att ha saker för mig själv som bara jag och involverade förstår helt och hållet. Bilderna är dock förvarade i det fina rummet inom mig. Ångra aldrig något som fått er att le, det gör inte jag!

Visst, man kan ångra människor. Men tänk situationen ni var i då personen i fråga fick dig att le, vad var det som fick dig att le? Var det något personen sa eller var det själva händelsen? Stämningen? Känslan? Om du skiljer detta från personen i fråga så märker du att du inte längre behöver ångra. Och om du ångrar människan, så betvivlar jag faktiskt det. Jag misstror dig helt och hållet. Om du tänker efter, är det människan du inte tycker om eller är det dennes negativa handlingar?

Vi ägnar alldeles för stor del av våra liv åt att klandra människan för dess handlingar. Vi måste lära oss att skilja på dem. Och du kan, hur ofta du vill, få säga att du lämnat människan bakom dig, men faktum är att du inte har det innan du har förlåtit människan för dess handlingar. Så länge du inte kan förlåta dem så går du fortfarande och hoppas på att de ska göra rätt för sig eller att du ska få upprättelse. Tänk vad mycket annat du kan lägga din energi på om du slipper gå och reta dig på någon?