Idag var jag på väg till gymet när jag kom på att; Nej! Efter gymet måste jag ändå sätta mig i bilen och köra till Jakobsberg, varför då inte gå och träna på mitt gamla gym i Jakobsberg? Sagt och gjort! Jag trallar in på SATS i Jakobsberg och kvinnan som jobbade idag är en av de jag kände bäst när jag tränade där. Hon står inne i ett helt annat samtal när jag går fram och lägger upp mitt kort på disken, hon håller precis på att avsluta en mening när hon vänder ansiktet mot mig och får stamma fram resten av meningen, följt av;

- Men HEJ DU!
- Haha! Blev du förvånad nu?
- Jaaa! Det var ju hur längesen som helst! Vad roligt att se dig här!

Sen följde en lång uppdaterings-dialog. Det var riktigt roligt att vara tillbaka där! Jag träffade på flera stycken som blev så glada när de såg mig. Jag är en något känd person där efter att under en längre period vistats där nästan varje dag i veckorna. Fast det var nästan lite sorgligt att inte Nicko jobbade idag, DET hade varit roligt! Han blir alltid så himla glad när jag kommer dit.

Väl i gymet....

Idag var det ben och rumpa som stod på schemat och man kan nog påstå att jag tappade fokus där en stund. I första repetitionen tappade jag balansen! Jag fick 110 kg på nacken och jag hörde i huvudet hur det knakade i nacken, inte bara en gång, utan TVÅ! Det enda jag hann tänka var; nu svartnar det! Som tur var så gjorde det inte det, och det gjorde inte vidare ont heller. Senare efter en stund kände jag dock hur trött jag var i nacken och det var plötsligt väldigt jobbigt att hålla upp huvudet. Nåja, det blir en ny röntgen på nacken nu. Tjoho!

Jag hade glömt mitt proteinpulver hemma och fick trycka i mig en maxim vanilj, FY FAN, att den var äcklig! :/ Det var det sötaste och sliskigaste jag varit med om. SATS Jakobsberg får dock plus i kanten för deras nybyggda, väldigt mysiga duschar!

Efter gymet skulle jag hem till Patrik för att hämta en hel hög med post. Såhär vid lönetider så kan det vara en fördel att ha sina räkningar till hands också. Så dit kom jag och kaffet var som alltid klart när jag kom. Det är skönt att hälsa på Patrik ibland, dels för att jag trivs enormt i den lägenheten, (kan ha och göra med att det är jag som målat om och inrett den), dels för att jag kan prata med honom. Han förstår så väl när jag pratar, och det var riktigt skönt att få spy ut lite. Eller en del. Hans nyinskaffade kattunge är väldigt söt också! Till slut var dock klockan så pass slagen att det var dags för mig att köra hem. Jag gick ut i hallen och började ta på mig skorna när han säger;

- Du förresten, du saknar inte den här?

När jag tittade upp så såg jag att han stod med en av mina handväskor i handen.

- Nej, du... Det har jag faktiskt inte gjort, sa jag.

Jag böjer mig ner och koncentrerade mig på mina skor igen. Varpå Patrik säger;

- Okej. Men har du saknat den här då?

Jag tittar upp igen. Det var som om en änglakör hade trillat ner från klarblå himmel. Där står han, och vad har han i handen? Min FAVORITSJAL!!! Som jag har letat, och det har verkligen gått över mitt förstånd hur man kan förlägga en sjal. Jösses, vad lycklig jag blev! Det visade sig att den legat hemma hos Patrik länge.

Sen åkte jag hem och fixade käk. Nu har jag suttit och plinkat på gitarren och sjungit en hel del också. En ny låt började gro häromkvällen. Den handlar om att vara i ett pressat stadie med många människor och många krav som ställs på en, och känslor det medför. Den är skön, hittills :-)

Så.... Dagen slutade riktigt fint trots allt :-)