Nu känns det som att jag vaknat till tillräckligt ur en citodonkoma så att jag kan formulera ett blogginlägg.

Idag när jag kom hem till Farsta igen efter diverse läkarbesök så tog jag en sväng i centrum. Jag var tvungen att införskaffa antiinflammatoriska tabletter till ryggen. När jag trallade runt i centrum så kom en tjej fram till mig, från Amnesty och började ställa en massa frågor, om jag vet vilka de är och vad de gör, och hej och hå! Hon stod så läskigt nära mig till en början, och jag kände hur jag intog en försvarsposition utan att tänka på det genom att lägga armarna i kors och ta ett steg bakåt. Det värsta av allt var att hon följde efter och hon böjde sig gärna framåt också när hon pratade med mig. Hon var skitläskig!!! Till slut sa jag;

- Okej, men det här är något jag vill fundera på, ni har väl en hemsida om jag skulle vilja bli medlem?
Hon - Jo, det har vi men det funkar inte riktigt så... Man blir medlem på det här viset.
Jag - Jaha, men låt säga att jag inte stöter på er ute och vill bli medlem, då måste det ju finnas ett annat sätt?
Hon - Nja, de flesta medlemmar vi får in är ju på det här viset.
Jag - Okej, men det måste ju finnas ett annat sätt?
Hon - Ja, du kan ju beställa blanketter på vår hemsida. Men då blir du tillfällig medlem hela tiden.
Jag - Okej.
Hon - Ja, och det är ju inte så många, nu säger jag inte att du är sån, men det är ju inte så många som faktiskt gör så sen.

Öhm, stopp och belägg, det var faktiskt precis det du sa nu!

Jag - Okej, men jag tar inte beslutet här och nu.
Hon - Fast det är ju inte så att du binder dig till något.
Jag - Nej, må så vara, men jag tar inte beslutet här och nu. Men tack ändå.
Hon - Okej, då får jag tacka för att du tog dig tid.

Tog och tog, seriöst, du stod nästan på mig.

Väl hemma och liggandes på soffan, hög på citodon så ringde en vän, vi kan kalla honom för M;

M - Grattis!
A - Öhm... va? Nu hänger jag inte riktigt med?
M - Ja, vad heter han?

Jag höll på att sätta andan i halsen.

A - VEM?
M - Ja, du har väl träffat någon?
A - Öhh, isåfall är han jävligt smidig för jag har då inte märkt av honom.
M - Men, jag såg ju att du inte finns kvar på ****** längre!
A - Jaha?
M - Ja, då antog jag att du hade träffat någon....

Jaha... Så i dagens läge kan man inte avsluta ett medlemskap på en community för då betyder det att man har träffat någon? Eller så är det bara så att jag inte har hur mycket utrymme som helst för folks idioti! Om det är fler som undrar så kan jag underrätta er om att jag inte har träffat någon. Jag kände bara en dag att det fick vara nog, precis som förra gången då jag avslutade mitt medlemskap där. Det gav mig ingenting och jag fick bara en massa skamlösa förslag som jag ville kräkas på. Give me a brake, liksom! Då säger M;

M - Så du ger inte människor en chans, en dag kanske det dyker upp ett guldkorn!
A - Men vad fan! Just nu vill jag inte ha en ny person som spelar en sådan roll i mitt liv. De som redan finns där har mitt telefonnummer om det nu skulle vara så.

Jag blir ibland så trött på människors förutfattade meningar.

Jag pratade precis med knäppa Andreas på telefonen. Jag berättade för honom att den stora födelsedagsfesten med nördtema börjar närma sig, och jag säger;

Jag - Det är ju skitjobbigt för mig! Jag vet inte vilken nörd jag ska gå som liksom!
Andreas - Men för dig räcker det ju med att du tar på dig glasögonen och går dit!

Aaaw, du är alltid så gullig!!!!

Jag funderar fortfarande på vad jag ska göra av det. Det är ju inte så kul att gå som träningsnörd, gå och festa i träningskläder... liksom :/ Fast då slog mig min fetisch för vampyrer. Mjaa, jag kanske gör något av det! :-)

Nu ska jag lägga mig och kolla på något lamt program, jag har suttit för länge och det känns i ryggen. Men jag är en pigg 24-åring! =)

Min syster sa idag;

- Ska du ligga hemma hela veckan? Och du som är så aktiv, fy fan!

Eh, jo... Jag har också redan hunnit uppmärksamma att detta är väldigt jobbigt för mig!