Sitter med Alexandre Desplat i högtalarna, behöver hans okomplicerade, vackra pianospel för en stund.

Idag har jag lärt mig hur man sår frön! :) Slutsats; DET, i jämförelse med kodmallar, är LOGISKT!

Jag har fött en ny metafor för att röka - att tälja en pinne.

Har precis suttit med en bunt papper och formulerat mig en massa. Imorgon väntar löneförhandling, spännande värre, och ja, jag tänker lägga in ett specifikt löneanspråk. Jag har insett att arbetet jag har kräver mycket mer än jag hade kunnat ana av mig och därmed anser jag att jag ligger för lågt i lön. Men vem anser inte det? Jag känner att jag har fått med mycket viktigt i papprena, och jag har en bra känsla i magen inför mötet.

På tal om möten så hade vi ett mycket bra sådant på jobbet idag. Jag gillar min huvudchefs pondus och handlingskraft.

Jag har suttit med ett viktigt beslut som jag har varit tvungen att ta de senaste dagarna och nu tror jag att jag har tagit det. Att studera och fortbilda mig i höst eller att bagpacka i Asien. Jag vill båda väldigt mycket, men det gäller att välja. Om jag börjar studera kan jag inte ut och resa en hel månad mitt i allt. Båda alternativen finns kvar till nästa års höst vilket inte har gjort beslutet enklare, men jag har tagit det, tror jag. De fem senaste åren har jag kämpat enormt för mitt liv. Jag har skaffat mig grundläggande kompetens, utbildning, fast jobb, körkort och ett bo på 5 år. Jag känner nu att jag är värd att ta ett års paus från att kämpa ännu mer och har därmed bestämt mig för att unna mig att bagpacka i vinter. Kurserna är sökta till universitet och högskola, och jag väntar på besked. Trots att jag har bestämt mig för att bege mig ut i världen så har jag också den senaste tiden hunnit uppfatta att ALLTING kan hastigt och lustigt förändras. Slutsats; Anki är våg, och vågar är kända för sin beslutsångest! Jag har sökt fyra kurser och vet att jag kommer in på en av dem därför att jag redan har platsgaranti på den. Ungdomar, identiteter och drogkulturer heter den. En fortbildning för mitt framtida yrkesliv, när jag som planerat kommer gå tillbaka till behandlingsbranschen. Men så finns det en kurs som jag verkligen skulle vilja läsa - Barn och ungdomspsykiatri, på distans, via Umeås universitet.

Det skulle innebära att jag för första gången i mitt liv skulle besöka norra Sverige vid sammankomsterna, och om inget annat - kunna mobba fler norrlänningar för; jag vät int´! Slutsats; Anki kan inte prata norrländska.

Det för mina tankar till en replik som ägde rum sommaren 08;

"Göteborgska är som norrländska, fast baklänges!".