Jag har gjort något pinsamt. Oh, gud så pinsamt! Men okej, vi tar nya tag, förtränger och hoppas på att ingen kommer på mig! =D *lalalala bingo-lingo*
Vill verkligen, VERKLIGEN låtsas som att det inte hände.

Dagen började med att jag hämtade snygghuvudet Adde, (som var sen), så vi var redan sena när vi svängde in på den lilla smala vägen bredvid jobbet för att parkera, där vi ALLTID parkerar. Men idag var det visst två dårar ute som hade ställt sig så nära varandra på varsin sida så att vi inte kunde komma igenom.

Anki - Vad fan gör vi? Vi kommer ju ingenstans!
Adde - Kommer vi inte emellan?
Anki - NEJ!!!
Adde - Aaa, du får backa hela vägen ut.

(SKÄMTAR DU MED MIG? Är du helt jävla galen?)

Anki - (Lägger växeln i friläge, drar åt handbromsen, för bak sätet), Varsågod!!!

Adde utförde det hela galant kan jag säga.

Vilken jobbdag! Fy fan! Jag har spenderat 1 timme med mina knattar idag, EN TIMME! Hur gick det till? Jag hade först musik med mina gamla knattar, lektionen efter det hade jag IUP-inläsningstid, sen var det lunch, och efter lunchen gick jag som i vanlig ordning in på expeditionen för och se om vi hade fått någon post. Där står två småkillar jag jobbar med och säger; "Anki, vi har pärmar till dig!", varpå jag svarar; "Va? Nej, jag ska inte ha några pärmar, varför skulle jag ha det?". Sen gick jag in på expen där jag mötte min chef och arbetskamrater och säger; "De där två pratar om att jag ska ha pärmar!", och skakar oförstående på huvudet. Då säger min chef; "Ja! Du ska ha dem, du har fått ett uppdrag av mig, läser du inte din mejl människa?". Hmmmm.... Jodå, jag skulle ha pärmarna. Jag skulle ta tag i och organisera upp två nya pärmar till våra två hus som skulle innehålla alla 23 barns IUP!

Jahapp! Tack för förtroendet...(?)

Med chefens kommentar i ryggen;
"Jag gav dig uppgiften därför att du har en fot i varje hus och en relation till alla, OCH jag VET att du får det gjort!"

Jahapp!

Så det var bara att hugga in och be alla lärare om alla barns IUP tillgängliga kl 14 för att jag då skulle sätta igång! Jag må säga att mitt provisoriskt byggda kontor var vackert! De två nya pärmarna uppslagna på spisen, kopiorna brevid, hålslagare på golvet och häftapparat på diskbänken. Tro mig när jag säger att jag fick in en riktigt fin rutin på det där! Ta ut kopian, pilla loss häftklämman, lägg i kopiatorn - 2 kopior, häfta ihop originalet och stoppa in igen, ner på huk och slå hål i en kopia, upp på fötter och häfta ihop - in i den nya pärmen! Jag gjorde 18 st på 25 minuter, DET NI! Sen kom jag till de sista 7.... jag vänder mig om för att fatta tag i originalen som finns i en pärm i ett skåp, i rummet jag befinner mig i, (den hade ju stått där senast 12.00 idag), PUTS VÄCK, och ingen av oss har en aning om vart den är! SKUMT?! Lite. Och inte alls bra att sådana papper är på vift! Nåja, det är till att hoppas på att den dyker upp igen. Jag har de 7 eleverna kvar dock, men jag ska få andra kopior av berörd lärare imorgon, så imorgon - är IUP-pärmarna klara! Min chef är imponerad kan jag säga! ;)

Så när jag skulle hem kom jag att minnas de två dårarna som parkerat och insåg att jag helt enkelt skulle behöva backa ut sista biten själv. Ut på trottoaren och sen köra iväg. Ja, men goddag, då har en ny idiot fötts som parkerat rakt över trottoaren! Jag blev GLAD när jag såg att en av de två första dårarna kört iväg. När jag satt i bilen på väg hem så hade jag en molande inre stress som fick mig att må fysiskt dåligt och ville kräkas. Det botade vi med gymmet och Boards of canada i öronen! OBESKRIVLIGT!

På väg till matsalen idag så fick jag ett mycket glädjande telefonsamtal. Jag vill inte ropa hej innan jag kommit över bäcken och därför får ni inte veta vad det är just nu heller. Men det här kan innebära att en dröm jag har haft i 4 år kommer bli uppfylld under 2010! Men som sagt, vi får se. Jag har blivit kallad till ett första möte i maj, vi får se vart det bär hän! :-)

Nu är det bara en liten stund sen jag tryckte på den röda luren på telefonen. Jag har suttit i ett långt samtal med min upline och sponsor och pratat en del. Det har gjorts lite omprioriteringar och nya tankar har fötts. Min upline fick mig idag att inse något som gav mig tårar i halsen, tårar av lycka! Ni kan ana att det känns bra efter det samtalet. Jag har en lång att-göra-lista också! Jobb, jobb, jobb! I helgen blir det ett fik och jobb! =D

Jag läste precis något på nätet, jag fick rysningar, av obehag. Som känt brukar min intution vara väldigt stark och trovärdig. Men jag vet inte varför det obehaget kom, med lite otur för en vän så väntar något ruggigt :|

Fingrarna går på automatik just nu. Ane Brun sjunger; "So go to sleep, with closed eyes", i mina högtalare just nu. Hon är en klok flicka, Ane Brun! :-)

Puss och nyp i stjärten!