Jag hade tänkt åka och träna efter jobbet idag. Fetglöm, säger jag bara! En timmes sömn på 36 timmar får mig att glömma det. Så, det var första dagen idag efter semestern. Och jag var uppenbarligen inte den enda som hade kommit tillbaka med tanke på hur tjockt det var med bilar ute. Av förklarliga skäl trillade jag då in fem minuter sen också. Jag blev ganska snabbt varse om att jag är den personal som ska följa mina elever till hemkunskapen på måndagar, vilket gjorde att jag fick byta hus under förmiddagen och fick chansen att träffa alla elever.

Eleverna verkade glada över att se mig igen, även om det fanns några utmärkande. Under rasten tittade jag av någon anledning in i huset jag numera hör hemma i och möttes av en pojke som utbrast:

- AKI!!!

Varpå jag fick en bamsekram. Några minuter senare var jag tvungen att bege mig in i huset som jag spenderade förmiddagen i för att hämta en sak i min väska, på vägen ut kom en pojke ut ur fritidsrummet och när han såg mig spärrades hans ögon upp, han drog ett djupt andetag, höll andan, stelnade till helt och visste inte riktigt vad han skulle göra.

Anki - Om inte du tänker närma dig så närmar jag mig...

.. och tog några steg mot honom. Kramen jag fick var utan dess like! Under rasten hörde jag eleverna en efter en ropa mitt namn varpå de sen sprang in i min famn. Det var bara så älskvärt. Tyvärr var gos-gos sjuk, men jag hoppas att jag får återse henne snart.

Det har varit en riktigt skön dag och det har verkligen inte varit påtagligt att jag jobbat i elva timmar. De sista två timmarna hade personalen i min nya klass möte. Det var ett riktigt bra möte där vi alla möttes av en fin dialog och en stor portion empati för varandras önskemål.

Men seriöst, när fan blev det så kallt på morgonen?