... men jag har förmodligen druckit världens godaste chai-te, två gånger om. Det var riktigt fint att hänga med Mustafa och co och jag uppskattade riktigt mycket att bli inbjuden, även om vi fikade på Sthlms varmaste café.

Jag minns första gången jag träffade Mustafa, när vi firade Andreas födelsedag i gamla stan i Juni. Jag och Mustafa satt och pratade och jag berättade lite om mig, plötsligt ville han göra ett test på mig.

Han sa att jag hade ett fyrkantigt färglöst rum, och att det stod en box i rummet, han frågade var och vad den hade för färger, jag svarade att den var i mitten och att den var grön och röd. Han frågade om den var genomskinlig eller inte och jag sa att den inte var det. Han sa att att jag hade ett fönster och han frågade var, och jag svarade att det var på väggen mitt emot. Han sa att jag hade en stege i rummet och frågade var, jag svarade att den stod i det högra hörnet. Han sa att det var en storm utanför och han frågade hur stormen artade sig och om den påverkade rummet, jag svarade att det var en tromb som inte påverkade rummet. Han sa att jag hade en häst i rummet, han frågade var den var placerad och om den var fastbunden, jag sa att den stod precis intill boxen och att den inte var fastbunden.

Sen sa han något i stil med...

Boxen är jag och jag är glad, öppen, varmhjärtad och social, men att jag inte släpper in människor inpå mig i första taget. Att stegen stod i hörnet visade på att jag är öppensinnad, att jag oftast ser två sidor av allting. Tromben talade för att det är stökigt och rörigt runt omkring mig men att det inte påverkar mig utan att jag fortfarande är stabil i mig själv. Hästen är min partner som jag vill ha nära mig men ändå låta honom ha sin frihet och sitt eget liv.

Vet ni vad? Han kunde inte haft mer rätt i allting han sa.