Vi satt hela förmiddagen och reviderade vår arbetsplan och pustade ut när vi var klara. Eller trodde att vi var klara. Några timmar senare skickade chefen tillbaka den med lite förslag på ändringar, men till slut fick vi det rätt och då tyckte hon det såg "skitbra" ut.

Jag var dock inte sysslolös under eftermiddagen för det. Vi insåg att en del papper hade kommit bort och att vi inte hade en aning om vilka barn som skulle komma på sista sommarlovsdagen imorgon. Så jag fick ringa ungefär 20 samtal. Till slut fanns det koll på morgondagen också.

Under eftermiddagen började jag känna ångest inför att gå på semester. Det är inte fullt lätt för en arbetsnarkoman att göra det. Nu känns det dock mycket bättre.

Så vad ska jag göra under min semester? Absolut ingenting. Jag har knappt några planer alls. Men om man känner mig rätt så vet man också att jag kommer spendera en del tid på gymmet. På fredag ska jag åka och titta på Joakims filmvisning. Alla som vill kan komma till Norrlandsgatan 18 klockan 17.30 på fredag. Han är grym på det han gör. Nästa vecka ska jag ha kräftskiva. Och imorgon, första dagen på min semester måste jag åka till jobbet. Jag glömde lämna över fritidstelefonen innan jag gick hem idag, och låt mig erkänna, det känns jobbigt att få en massa samtal på den under min semester. Jo, det är mina planer för stunden. Jag borde putsa mina fönster också, vilket är mycket troligt att det sker i ett rastlöst ögonblick. Och let´s face it, min lägenhet behöver städas! Vilket jag skulle gjort igår men verkligen inte orkade. Jag kommer förmodligen ligga en del i gräset och läsa böcker. Jag ska försöka skriva lite på min egen bok. Min kreativa sida tryter lite för tillfället. Jag hör en ny sång i huvudet, men den vill inte riktigt komma ut.

Jag ska inte flytta längre. Åtminstone inte som det var tänkt. Killen jag hyr av bestämde sig för att inte ta den lägenheten utan inväntar något bättre istället.

Vid dagens slut hade jag tappat räkningen på hur många som frågat vad sjutton min högra överarm råkat ut för. Det ser ut som om den varit med om en misslyckad vampyrattack. Ett ordentligt blåmärke i formen av ett bett som är föga vackert är vad man kan åskåda. När jag sa att jag hade blivit biten var det ingen som ville höra mer om saken. Det roligaste var nog när en arbetskamrat trodde att det var någon elev som bitit mig och den skyldige höll på att komma undan med det. Men när jag sa att det inte var en elev så ville inte heller hon höra mer om saken.

Imorgon kommer fotograferingen av personalen att äga rum, med andra ord får jag inte vara med i år. Jag har ikväll kickat igång semestern med ett ordentligt gympass och nu väntar film.