Ikväll gick jag in på en indisk restaurang där jag aldrig har ätit förut.
Jag tål och älskar _stark_ mat, vi snackar hela wasabi-klicken i soyan vid sushi, liksom.
Jag brukar dessutom, på restaurangen där jag brukar äta indisk mat, välja typ det starkaste.

Jag trodde att jag skulle _DÖ_!
Det brann enormt i munnen, näsan öppnade sig likt en vattenkran och jag hade ingen kontroll what so ever över mina tårkanaler. Chilla Gunilla! Som jag brukar säga.

Andreas kommentar sist vi åt indiskt:

- Aww.. Du lämnar aldrig kvar någon mat, mina andra tjejkompisar brukar alltid lämna kvar mat så att jag får äta deras också, men du äter som ett monster. Det är tråkigt att äta indiskt med dig.

Idag kan jag säga att det var mat kvar på faten när jag gav upp. Det var fucking outhärdligt.