Jag har drömt betydligt trevligare saker än att jag är ett litet barn igen och dessutom befinner mig i ett koncentrationsläger. Det var en groteskt verklig dröm, jag kände verkligen min ångest när jag funderade över hur mitt liv kunde förändras så drastiskt. Enligt min drömbok så tyder faktorn att jag var ett barn igen och att jag var i ett fängelse på snarlika saker, de hänger verkligen ihop.

Jag var hos en läkare idag för att få veta vad det är min axel fittar över. Jag har tydligen töjt en sena, how nice. Jag är satt på en smärtstillande kur som tydligen inte ska påverka mig så mycket i vardagen. Jag får inte styrketräna på en vecka, men jag får boxas och kampsporta mig, det hänger på beslastningen.

Ikväll var jag hur som helst och boxades, det var sista gången Marco tränade oss och han utmanade mig genom att para ihop mig med den nya tränaren. Det är ju något man skulle kunna tro minimerar skador, men icke. Hon slarvade med knäna (när man knäar så är det ytterst viktigt att tårna pekar ner i golvet, annars kan man sparka sin motståndare i skrevet eller magen vilket ugör att man blir diskad) och både min mage och mitt kön höll på att ryka minst en gång vardera. Tack gode någon för min reaktionsförmåga. Hon hade en krok som inte var ur den här världen, det fick jag erfara när hon träffade helt galet och slog två av mina naglar åt fel håll. Man ba "Va? Jag har ju knappt några naglar!". Jag knäade till min blodådra i första kombinationen också, härlig smärta genom resten av passet. Inte alls. Men det var riktigt härligt med en människa som hängde med på noterna med mittsarna, så det blev ett ganska hårt pass.

Den 20:e december 2010 var dagen då mitt liv förändrades ganska mycket på tre olika sätt.
Dock tre jävligt positiva sätt.