Morgonstund i gymmet har guld i mun! <3

När eftermiddagen väl var kommen var det dags att bege mig hem till Mustafa, jag gjorde som jag blev tillsagd, nämligen: "Bring ur great attitude!" och satte mig på t-banan. Jösses, han bor på andra sidan stan eller något, sådär vid Tekniska högskolan. Väl framme möttes jag av den glada överraskningen att Andreas också var där, och den där killen som jag alltid har ett hum om vad han heter, men som jag aldrig minns namnet på. Francis?

Det vaknades lussebulle-bak, men jag lyckades uppfatta att vi väntade in några andra också. När de väl dök upp med alla grejer och skit så kunde jag snabbt konstatera att köket var alldeles för litet för alla människor. De två andra tjejerna stod och bakade och jag satt med killarna i tv-rummet och tittade på Family guy. I´m such a guy.

--------------------------------------------------------------------------------

• Jag läser serierna i Metro och sen lägger jag tillbaka den.
• Jag har mycket hår på armarna.
• Jag har en förkärlek till bögar.
• Jag äter som ett monster.
• Jag har så lätt för att bygga muskler att jag anar ett överflöd av testosteron.
• Jag synkar allt som oftast inte med tjejer.
• Om jag skulle lägga på mig fett så skulle det hamna på buken på en gång.
• Ultraljudet visade att jag var en pojke.

---------------------------------------------------------------------------------

Anyways. I väntan på att degen skulle jäsa och allt så spelade vi lite kort, ett kortspel som var sjukt roligt, men jag är verkligen orsäker på hur det stavas. Sen skulle Andreas överge oss för annat göra. När vi hade kramats, tagit adjö av varandra och jag hade landat i soffan igen så vände sig en av de andra tjejerna mot mig och sa:

S - Jag trodde att ni var tillsammans.
A - Va?
S - Ja, jag trodde det.
A - Nej, vi är bara bra vänner.

Vad som fick henne att tro att jag och Andreas är tillsammans är fortfarande ett frågetecken för mig, men folk tycks ju tro det så fort man kommer överens med en kille, ungefär.

---------------------------------------------------------------------------------

Jag minns när PG tränade mig i en vecka. En av dagarna var jag sen och han satt redan vid uppvärmningen när jag kom.

PG - Så det är dags att komma nu?
A - Jag vet att jag är sen, okej?

Senare berättade PG vad tanten bredvid honom hade sagt när jag gått vidare...

- Så säger man väl inte. Man säger: Hej älskling, vad härligt att se dig!

Öhm.
Jag är så trött på sociala regler.

-------------------------------------------------------------------------------

Det blev iaf fika till slut, Mustafa hade också gjort en kaka och till allt det här dracks det glögg.