Jag vet inte om jag kan skriva något vettigt om något alls just nu. Jag har nästan precis vaknat efter 13 timmars sömn, jag antar att både min kropp och själ var ganska trötta. Igår när jag halvlåg i min soffa och kunde fastslå att klockan var sisådär runt 18-snåret så höll mina ögonlock på att falla. När klockan var sisådär 21-22 så lät jag kroppen bestämma att jag skulle sova. Under tiden jag bestämde mig för det så somnade jag till, under tiden jag klickade på startmenyn för att stänga av datorn så somnade jag till, helt sinnes. Jag har inte varit med om det på år men jag vet åtminstone vad det beror på:

En mördarmånad på mitt jobb som har gjort det möjligt att slippa eller inte kunna tänka på allt annat. Jag började slappna av i torsdags för att jag visste att jag hade en lugn fredag framför mig innan vi är fler ordinarie på plats igen på måndag, med det höll jag på att få en migränattack också, vilket verkligen inte händer ofta längre, men jag hann med att stoppa den. Tack gode någon för det med tanke på att mina migränattacker innebär att jag får ligga i ett oändligt mörkt rum och inte kunna sova för att det är en hemskt tryckande smärta och så spyr jag någon gång då och då också. Spy är jag lagom på väg att göra at the moment btw, grannen lagar återigen någon maträtt som luktar i hela huset. Anyways, mördarmånaden har gjort att jag har sluppit handskas med allt annat. Igår när jag totalt slappnade av då jag satt på ett cafe och arbetade inne på söder så rann allt över mig likt en kalldusch. På vägen hem så ville jag jag bara försvinna och krypa ur mitt eget skinn. Jag känner ett starkt behov av att komma bort men vet att det inte är lösningen på någonting, för allting finns kvar när jag kommer tillbaka. Under eftermiddagen igår fick jag alltså tänka en hel del vare sig jag ville eller ej för att se möjligheter men hur jag än vrider och vänder på saker så finns det beslut jag måste ta som jag inte vill ta.

Såhär är det nu. Jag är också medveten om att all den här nedryckta känslan kan ha och göra med att 5:e december ligger så nära.

För övrigt håller jag på att få in tekniken för att kunna spela med axelband på fredag. Jag är van vid att få ha gitarren i knät. Men det går bra. Jag har bytt ut mitt låtval helt och hållet. Jag har dock inte kommit underfund med ett namn på den än, så det blir väl lite till att fila på det under nästkommande vecka. På fredag gäller det och om jag efter nästa fredag plötsligt slutar blogga så vet ni att jag dog den 10:e december.

Andreas har i månader (jag tror att vi snackar ett år eller så) tjatat och envisats om att införa anime i mitt liv. Jag såg att jag inatt fick ner en film som han tipsat mig om. Det blir väl kanske till att glutta på den sen efter kampsporten och allt. Om det inte finns andra filmer jag borde se och om jag inte borde tvätta eller om jag inte borde ägna mig åt att läsa studentlitteratur för att kunna fullfölja mitt åtagande nästa vecka. Bah! Det finns så mycket jag borde göra.