En person som jag, som har en otroligt stark och envis vilja kan ibland ta på sig saker utan att inse att jag tar mig vatten över huvudet, och jag vill lyckas till ett stort pris. Idag upptäckte jag att jag har vuxit lite. Jag och Rawa var menade att hålla en musikgrupp med barnen på tisdagar och torsdagar under fritidstid. Efter att ha pratat med Rawa om hur jag känner inför det här, att det är ett väldigt svårt uppdrag att försöka skilja sig från musiken barnen får i skolan så blev jag lättad över att få höra att Rawa tänker i samma banor. Idag hade jag och Rawa ett litet möte för att föda nya idéer till vad vi kan göra med grupperna, så vi ringde till chefen och sa; "Hej och hå din glada norrlänning! Vi vill köra ADL-träning". Hon bad oss att föra detta vidare till våra arbetskamrater för att se vad dom tycker. Nu vet jag inte vad Rawa fick för gensvar på sitt fritidsmöte men mina kollegor visade sig än en gång vara himla bra, med svaret; "JA!! Det finns inget minus i det här. Vad bra av er att ta det här beslutet". Så nu hoppas vi att också chefen hakar på det lika mycket som vi andra gör. I samma stund som jag gick från det mötet så kände jag att jag hade vuxit ännu mer, genom att med stolthet kunna berätta att jag inte kan genomföra uppdraget vi har fått, och dessutom bli berömd för att jag erkänner det. Vilka arbetskamrater jag har!