När jag idag anlände till jobbet så upptäckte jag till min förtjusning att Rawa var tillbaka från sin sjukperiod, *kram*, härligt att ha honom tillbaka. Jag passade även på att sno en kram från underbara Pia när jag stötte på henne i köket. Dagen började med möte, planering, planering, planering. Sugen på  kaffe som jag var så såg jag till en att brygga en kanna när vi satte igång. Efter en liten stund, när kaffet var klart så hämtade jag termoskannan, muggar och mjölk och tog med in till vårt lilla rum, eftersom det i köket pågår hemkunskapslektioner, så vill jag inte springa in och störa. Det kan ju också ha och göra med att vår hemkunskapslärare gång på gång påpekat att hon inte vill att vi ska springa in och ut hela tiden, så, av ren omtanke tar jag med mig alltihop på en gång.

Aj, aj, aj.

När vår klassplanering var slut en timme senare så gick jag ut i hallen för att ta hand om våra barn som skulle ut på rast. Då möts jag av henne, hon pekar med hela handen mot mig och säger;

K - Kaffepannan! 
Anki - Ja, den står inne hos oss.
K - Ja!
Anki - Ja, vi har haft klassplanering, det var därför jag tog in den där.
K - Ja!
Anki - (Som förstår undermeningen), men jag kan hämta den nu på en gång?
K - Ja! Det är ju trevligare om alla kan komma åt kaffet.

Vad i helvete?! Du har ju inte ens saknat kaffekannan på en timme eftersom du har haft våra barn i musik.

Snäll som jag är så gick jag in och hämtade kannan åt henne men kände att jag inte bara kunde ta det här, det vred sig i hela mig. Varav jag säger;

Anki - Man kan knacka på vår dörr om man vill ha kaffe.

K - Men det gör man ju inte!

Anki - Nej. Då blir man ju utan kaffe också. Jag ville inte springa in och störa i lektionen som pågick i köket, därför tog jag in den till oss.

K - Men du kunde ju hämtat kaffe innan planeringen.

Anki - Nej. Kaffet var inte klart innan planeringen började, det smet jag ut och satte igång en liten stund efter att vi börjat.

Och så viskas det någonting om mig i köket mellan K och vår kära hemkunskapslärare som jag inte ens orkar lyssna på. Tack gode gud att jag har dålig hörsel.

Seriöst. Vad fan är en jävla kaffekanna att bråka om? Eller har det här rent av att göra med att det var jag som gjorde gärningen, eftersom K är lite bästis med kvinnan som skällde ut mig förra veckan för att jag tog fel mugg när jag skulle dricka kaffe på morgonen. Eller har det att göra med att jag jobbar ihop med Pia, som inte K tycker om? Om det är så, så kan jag tycka att det är dags för K att skaffa sig lite pondus och proffessionalitet. Låt se, du är 29 år äldre än mig, men jag kan hantera en kaffesituation bättre än dig, det får mig att känna mig mogen. Nej tack till människor som vänder kappan efter vinden.