Det känns som att min dag har varit full av skratt, från det att jag kom till jobbet tills jag nu är hemkommen från ett pass med min PT. Idag har jag haft det extremt jobbigt på jobbet, jag har jobbat från parken och mina ansvarsbarn var två barn som håller reda på sig själva i det stora hela.
Vi åkte iväg till Aspuddsparken där det också finns en massa djur att spana på. Så vad har Anki gjort? Jo, sprungit runt med kameran och fotat våra barn.

Dagens första barn-punchdialog kom när jag och en arbetskamrat konstaterade att en av våra flickor ritade ner sig händer ganska mycket med en svart tuschpenna.

Kicki - Nu är du helt svart!
Flickan - Ja, Kicki. Det är jag. Men det går att tvätta bort!

I parken stod jag och bytte ett par ord med Kicki. Vi pratade om hur härligt det är att allting inte är så allvarligt alla gånger, att vi faktiskt kan skratta på vårt jobb. Kicki sa lite skämtsamt;

- Jo, jag är allvarlig _hela_ tiden.
Anki - Neeeej, Kicki! Jag gillar dig!
Kicki - Hrfm.
Anki - Hrfm?
Kicki - Du är rolig att snacka med!
Anki - Var det ditt sätt att säga att du gillar mig också?

Blicken som följde efter det talade för att jag hade träffat rätt. Det är roligt att få höra sådant från arbetskamrater som man minst förväntar sig att höra det ifrån. Senare när jag insåg att vi var på väg till bussen igen så passade jag på att springa på toaletten med min välkända miniblåsa. Jag satt utanför toaletten och väntade på min tur när min telefon ringde. Det var ett nummer som jag inte hade inlagt.

- Hej, det är Anki?!
- Är du på toaletten eller?

Det var Kicki, och när jag hörde hur mycket det ekade så insåg jag att hon stod ett par meter ifrån toaletten.

Anki - Måste du ringa mig när du står alldeles i närheten av mig?

Alla andra arbetskamrater som uppfattat situationen började skratta högt.

Kicki - Haha! Ja, men jag tänkte att vi inte skulle gå ifrån dig igen som sist.

Kicki har fortfarande inte fattat någonting.

Anki - Måste du fortsätta prata med mig i telefonen trots att jag sitter två meter bakom dig?

När jag var klar på toaletten och kom ut så bad jag Kicki vänligt med bestämt att ta med sig förståndet till jobbet imorgon. Dagens barncitat kom när vi befann oss i fritidsrummet igen och flickan från ovan utbrister:

- Anki! Jag kan läsa mina tankar!

Underbara knattar.
Väl hemma så var det bara att ladda med mat för att träffa min nya PT för första gången. Jag blev ombedd av den träningsansvarige på gymmet att äta ordentligt innan jag tränar med honom. Vi körde ben och mage idag, och jag kan väl konstatera så mycket som att jag inte kommer klara av att springa efter benträningen i fortsättningen. Han petade på min teknik och det bokstavligt talat _BRANN_ i mina ben! Nå, det här var bara en genomgång av övningarna och tekniken, jag är känd för att vara en enstörning i gymmet och vill inte _träna_ tillsammans med någon. Men han har tänker helt annorlunda;

- Det vore intressant att köra dessa övningar med dig under ett riktigt pass.
Anki - Så att du kan köra ut mig totalt menar du?
Han - Ja, precis!
Han - Kör fem till på vaderna!
Anki - Inga problem!
Han - Hah! Okej. Då kan du köra fem snabba efter det!

Det var sista gången Anki var kaxig.