Ännu en jobbig arbetsdag är till ända. Idag har vi varit och badat i poolen som idag gick upp 35 grader. Vid ett svagt ögonblick tittade jag upp från bassängen och såg någon som jag kände igen. Jo, men visst! Det var Marika, min gamla chef på mitt förra jobb med en boende i släptåget. Det blev kramkalas och en massa skvaller så det stod härliga till. Det var lite hjärtesorg över att träffa dom, jag saknar dom!

Jag har skadat mitt smalben, det är det största rivmärket jag skådat på länge och det börjar bli blått också. Vad jag har gjort har jag dock inte en aning om.
Det har varit en härlig dag på många sätt och vis.

Tillbaka på fritids så tittar Lia på mig och min mugg och säger;

- Finns det bryggt kaffe? Eller finns det i termosen?
Anki - Jag vet inte om det finns något kvar i termosen, men annars är det ju bara att brygga nytt, det finns säkert fler som vill ha.
Lia - Äsch, jag slutar snart!

Men Anki ville ha mer kaffe, så hon gick och bryggde. I väntan på att kaffet skulle bli klart satt jag ute på trappen och åt knäckebröd. Då kommer Lia ut med en kaffemugg.

Anki - Jaså? När någon annan brygger, då är du där fort som fan och knycker!
Lia - Jaaaa...?

Hon tittar retfullt på mig. Synd var det för Lia att jag hade en vattenflaska i handen!
Jag lyckades få in en fullträff i ansiktet också, hah!

Ikväll gäller det. Ikväll är det en stor kväll. Går Tyskland vidare till final eller inte?
Nerverna spritter i mig redan nu.