Jag hade glömt hur det var att gråta.

   Dat: 2010-06-04 | Tid: 18:12:21  Kategori: Smällkarameller
Knivskarpa ord.
En sten till kropp.
Isande känslor.
Magont.

Mina kanaler för en viss salt vätska tycks aldrig torka ut.
Jag känner hur svullna mina ögon är.
De tycks inte vilja gå ner.
Jag känner mig helt tjock i huvudet.
Jag känner mig tyst.
Jag får en stirr och känner återigen att jag inte fattar någonting.

Livet är så jävla orättvist ibland.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback