Två dagar i rad har det hänt såna där konstiga-Anki-saker som bara händer mig.

Igår morse ringde klockan som i vanlig ordning för att jag skulle traska iväg till plikten.
Jag skulle gå upp 07.
Jag utförde den vanliga proceduren med att snooza i en halvtimme.
Till slut vaknade medvetandet till liv och jag insåg att jag var tvungen att gå upp.
Det var bara det att jag kastade ett öga på min andra väckarklocka och såg att klockan var 06.
Jag tittade på mobilen igen och den klockan var mycket riktigt 07.
Jag slängde ett öga på min klockradio och såg att den var 06.
Det här får det att låta som att jag har hundra klockor men riktigt så är inte fallet.
Jag gick upp från sängen och letade upp mitt armbandsur som var 06.
Jag fattade ingenting men tänkte till slut att datorn är den enda säkra källan.
Så jag startade den och insåg att klockan var 06.
Hmm.
Då mindes jag att jag i torsdagskväll hade tagit ut mitt simkort för att av någon anledning stoppa in det i min gamla telefon, när jag sen bytte tillbaka hade jag glömt att ställa klockan på mobilen, så den klockan hade tickat på efter eget tycke.
Tur var det att den inte ringde långt senare än när den skulle.
Vad gjorde Anki?
Kraschade i sängen en timme till!

Idag fick jag ett glädjande sms där det stod att en av mina käraste vänner som jag varken träffat eller knappt pratat med på månader ville ses.
Det fick mig att hoppa jämnfota av glädje.
När jag skulle dra mig mot t-banan var det som om något i mig sa åt mig att gå lite tidigare.
När jag kommer ner till Pressbyrån för att köpa åkbiljetter så var det stängt.
Detta betydde i sin tur att jag var tvungen att leta upp en bankomat för att kunna betala min biljett i spärren.
När jag kom till bankomaten så gick det givetvis bara att ta ut 500:- sedlar vilket jag tyckte var lite overkill för ett par åkbiljetter.
Mot nästa bankomat.
Där fick jag i alla fall ut en hundralapp.
Mot spärren, som hade problem med sitt kassasystem och inte kunde ta emot kontanter.
Nähä? Vad gör jag då?
På alla stationer finns det tydligen numera små automater där man kan köpa sin biljett och ladda åkkort.
Jag har dock gått runt och trott att mitt kort inte fungerar där, vilket jag idag blev varse om att det gjorde.
Oh jösses vad tid jag hade kunnat spara vid andra tillfällen om jag hade vetat det!
Jag fick ut min biljett och kunde gå tillbaka till spärren och visa upp den.
Vet ni vad?
Jag kom med tåget!

Min intution är grym.

Det var underbart att träffa min vän.
Föreställ dig att du har en väldigt nära vän som mår väldigt psykiskt dåligt och att du inte hör av denne.
Det är till och med så du att ibland har funderat på om din vän lever.
Den känslan är hemsk kan jag tala om.
Idag fick jag plötsligt återse henne.
Vi har ätit god mat och tagit underbara promenader på söder.
Vi har pratat en massa om vad som har hänt sen vi sågs i höstas.
Vad mycket det händer!
När jag åkte hem så fick jag en stark känsla om att saker kommer till en när man som mest behöver dom.
De senaste dagarna har jag verkligen behövt en vän att prata med, jag har gråtit så mycket, vilket ni förstått efter mitt senaste blogginlägg.
Igår kände jag en ren förtvivlan över att jag inte hade en vän som jag kände att jag riktigt kunde prata med om vad som hänt.
Idag kom plötsligt en sån vän till min undsättning.

Det här är helt klart den bästa kvällen den här sidan nyår!