Jag öppnade bildmappen i datorn och började bläddra en hel del. Det är skönt att göra, man hamnar i en helt annan tid och det är mycket känslor. Sköna känslor.

Men så kom jag mot slutet och en bild öppnades på en person. Det är så blandade känslor i att titta på dig. Jag minns de riktigt fina stunderna vi haft. Det skratten vi delat, de killar vi diskuterat, ratat och imponerats av. Du var en av de få som förstod mig i mitt tänk, du var en av de få som kunde ha en helt fristående men oftast väldigt klok åsikt när vi diskuterade. Du var en person jag pratade med innan jag tog ett beslut. Samtidigt som jag blir glad av att titta på dig så blir jag så jävla ledsen. Det är riktig smärta och sorg i att titta på dig. Saknaden efter dig är så stor att ögonen tåras. Om jag bara kunde få återse dig, om jag bara fick träffa dig. Jag skulle krama dig så hårt, så länge och fälla glädjetårar.

Till alla; se till att idag, och imorgon, och för alltid, uppskatta de personer ni har i er närhet som betyder mycket. Innan ni vet ordet av det kan de vara borta.

Jag saknar dig något så kopiöst, älskade vän!



Tillägnad dig;

Jag får nog hålla allt tillbaks,
det finns ingenting som räcker.
Hjärtat kom aldrig till tals,
i ett block som bara läcker.

Men ändå,
du, min vän i livet,
se hur kvällen brinner opp.
En enda sak är givet,
vi är två hjärtan,
i samma kropp.

Om jag tappar allt igen,
det är möjligt att det händer.
Det kan vara svårt att hitta hem,
från alla hav och alla länder.

Men ändå
du, min vän i livet,
se hur sommaren blir höst.
En enda sak är givet,
du bär min luft,
i ditt bröst.