Jaha. Vadå. Eller. Va.

   Dat: 2010-03-06 | Tid: 23:17:31  Kategori: 
Ungefär sådär känns det nu. Jag vet inte ens vad jag ska säga. Det händer galet mycket i livet just nu och jag finner knappt mig själv i allt det här. Det händer mycket på jobbet med barn - och vuxenmobbing, lagom rörigt, men det tar inte slut där. Det händer mycket privat också nu. Jag har fått fyra ganska tunga besked på kort tid. Ett av dem är riktigt tungt. Av respekt till andra och till mig själv så går jag inte in vidare på det. Fast jag kan säga som så, att i alla fallen är jag maktlös och kan bara vänta och se. Alla besked påverkar inte mig direkt, men indirekt. Två av dem påverkar mig direkt, och de är väl de värsta av alla fyra. Väntan är verkligen något som kan tära på en psykiskt. Jag försöker se ljust på alltihop men det är inte enkelt att låta att bygga upp scenarion. Just nu sover jag mer än innan allt det här drog in i mitt liv men vaknar och är tröttare än någonsin!

Jag försöker få livet att fortgå under tiden och koncentrera mig på det mest väsentliga i mitt liv för att få det att fungera. Samtidigt försöker jag jobba på att känna min inre lycka, det är väl det främsta nu. Om inte jag kan känna lycka i allt det här så kommer det bli än mer hopplöst. Än så länge känns det dock okej. Men all vaken tid, utöver jobbet där jag måste samspela med människor, vill jag just nu bara vara hemma i min ensamhet och vara med mig själv. Jag förstår också att jag inte kan fortsätta såhär, det drar mig ifrån min omgivning, men jag orkar bara inte! Idag skulle jag gått och fikat och gått på bio, men var inte alls upplagd för det, så det blev ingenting med. Vad hjälper det mig att låta bli? Ingenting. Jag vet att det förmodligen är precis vad jag behöver, ta mig ut och träffa människor, men samtidigt vill jag bara vara med mig själv.

Nära och kära... Jag försöker, tro mig när jag säger det.

Igår hade jag ett glädjande telefonsamtal dock. Ibland händer det saker i ens liv som man inte kan förutse eller hade vågat hoppas på, men som kan visa sig bli bättre än man trodde.

Mitt i allt det här är jag otroligt tacksam för Melissa Horns och Anna Ternheims musik, som går riktigt varmt i högtalarna nu.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback