Det har varit en underlig måndag. Den har generellt sett känts helt okej, men när jag idag gick hem från jobbet så hade jag en molande irritationskänsla inombords. Jag vet att det dock inte är mitt utan att människor idag smittade av sig på mig.

Sitter med Ebba Forsberg i högtalarna. Musik som inte är kopplad till någon människa. Än. Jag måste sluta koppla ihop musik till människor. Det kan gå lång tid utan att jag tänker på dem, men playar jag musiken så är det kört. Oftast så sköljer det också en våg av känslor över mig då som även det hör ihop med personen och tiden.

Jag hade en sjukt jobbig natt. Det var längesen hjärnspöken kom till mig på det viset. Du... du var i mina tankar. Saker du sagt, saker du gjort, som inget annan gjort. Mycket var speciellt med dig. Många småsaker du förmodligen inte själv är medveten om att du gjort eller sett som speciellt märkvärdiga och som berört mig enormt. Känslan.

Jag hoppas på denna veckan. Jag hoppas på att beskedet kommer den här veckan. Snälla, jag orkar inte vänta mer. Det tär på mig något så enormt psykiskt. Medvetenheten om att ifall besket kommer vara negativt så kommer det inte bara vara lite tungt att ta utan snarare jävligt. Det gör inte saken enklare att det beskedet drar ut på tiden, det gör verkligen att det börjar spritta i kroppen... på ett mindre behagligt sätt.