Jag har ikväll träffat en av mina vänner, Andreas. I bilen på väg hem så började jag fundera vidare på någonting som jag och Andreas pratade om, just att knyta an till människor. Jag började fundera över mig själv och hur jag beter mig olika beroende på vilken vän jag är med. Nu menar jag inte att jag helt och hållet skiftar personlighet, men te.x. hur mycket jag öppnar mig beroende på vilken vän jag är med. Tankarna förde mig tillbaka till helgen då jag träffade en vän, och till en dialog vi förde, jag vet inte vad som föranledde dialogen men han sa något i stil med:

- Ja, men jag vet inte hur din uppväxt och omständigheterna kring den påverkar dig idag.

Egentligen har jag svaret på den frågan och kan lägga ut det rakt upp och ner, men jag gjorde inte det. Jag kom bara inte för mig att göra det. Om jag då tänker tillbaka på Andreas så jag har _inga_ som helst problem med att säga vad som helst till honom. Vi förde ikväll en diskussion om hur våra uppväxter påverkar oss idag.

Jag som tycker om att analysera saker, eller ja, tycker om och tycker om, min hjärna gör det vare sig jag _vill_ eller ej. Jag började direkt fundera över vad det är som gör att vi människor kan öppna oss mer för vissa av våra medmänniskor än för andra. Andreas nämnde te.x. att han har mycket lättare för att öppna sig för en skåning eller en norrlänning pga dialekten. Jag började fundera över vad skillnaden på mina två vänner kan vara. Jag kom dock fram till att jag känner mig bekväm med båda och har någon form av grundtillit till dem. Då började jag istället tänka tillbaka lite och fundera över vad människor tidigare sagt, att det är lättare att komma underfund med mig efter ett tag, när man har lärt känna mig och när jag har fått min tid att känna av en ny människa. Det är en annan grej jag har efter min uppväxt - jag är väldigt observant mot nya människor och kan utåt sett verka väldigt arrogant, men allting handlar om att jag måste läsa av människan först. Det kan ta en timme, en dag eller en vecka. Slusatsen jag drog var att jag har känt Andreas längre och att det är däri det ligger. Eller så får jag tro det tills nästa analys sätter igång.

Behöver jag nämna att jag finner människors funktion enormt intressant?