Kan man ha en mer märklig söndag?

Mitt på dagen idag så var min tv igång, inget konstigt med det, eller hur? När städningen av lägenhet hade kommit till dammsugningen så stängde jag av tvn för att jag behövde uttaget. Jag dammsög och skurade mina golv i godan ro i tron om att allting var precis som det ska vara. Senare efter en hel del gitarrklinkande och matlagning så tänkte jag avnjuta min laxwok i sällskap av tvn. Vad har då hänt? Jag har inga kanaler. Jaha?! Det enda som dyker upp på monitorn är en blå ruta som heter guide, och jag kan inte göra någonting! Det händer inte ett smack när jag trycker på vare sig exit eller return. Sök efter kanaler, ja! Det låter som en bra idé. Resultatet av det blev dock en liten ruta där det stod; ange pinkod. Men för helvete! Jag vill inte ha någon fucking jävla guidning, och jag har ingen pinkod. Nåja, Rickard ska ta tag i det imorgon och kontakta dem. Det värsta jag vet är när teknik inte fungerar, såsom datorer, telefoner och tv-apparater - jag har tålamod med utåtagerande barn hela dagarna, men fan inte med teknik som inte fungerar.

Så... när ens tv-kanaler plötsligt försvinner utan vidare så antar jag att det är då man får gå och köpa godis (?). Får eller inte får, jag gjorde det i alla fall. På väg till affären fick jag se en minst sagt underlig syn. Polisstationen ligger precis brevid affären och jag fick se en polisman med byxslits upp till knäväcket. Va?

Trots det gick jag in på ICA och samlade ihop de små favoriterna i en påse. På vägen hem från affären hade jag Adde i telefonen när jag var en halv dm från att trampa på en död råtta. Där ligger den, mitt på trottoaren, platt som en pannkaka! Euuw!

Jag har skapat en ny låt idag. Jag är i ett galet skapar-esse just nu! Det tog 40 min, texten är klar och ackorden är klara, jag ska bara plocka ut dem också. Men det är bra att spela ackord till en början för att få ett sound på den, om man inte finner pickingen på en gång. Den handlar om mina föräldrar, vad de borde varit och vad de borde gjort för mig.

Vidare... Idag slog något emot mig likt en hård knytnäve i ansiktet. Jag fick veta något, som jag fortfarande inte riktigt vet hur jag ska handskas med. Det blev min sagt en chock. Dock inte så oväntat om man ska tro på att det finns en förbannelse som vilar över mig. Äh, just nu kan jag inte tänka klart vad gäller den saken och jag märker hur jag försöker låtsas som att det inte hänt. Den största risken med det här är att jag inte kommer orka med de känslor det här kan medföra, att jag skyddar mig själv i god tid och kanske därmed gör något rent idiotiskt? Oh, we do know how to do that. VM-guld i bäst på att skydda sig själv goes to - ANKI!!! Grattis, för fan! Men jag tackar och bugar för alla tankar som kommer ge mig insomningsproblem inatt. Men allting vara ju inte för evigt, sägs det. Det kanske är något man i fortsättningen borde tralla runt och vara beredd på?

Orka vara ni.