Den ****** kommentaren jag läst i min blogg.
Dat: 2010-05-18 | Tid: 20:32:36
Kategori: Åsikter & Diskussioner
Ikväll när jag loggade in på min blogg så hade jag fått en kommentar som kan vara något av det dummaste jag läst på länge. Det framgår ganska tydligt i kommentaren att den här personen vet vem jag är. Det jag däremot tycker är enormt fegt, det är att inte berätta vem man är om man nu ska rikta kritik mot någon, framförallt då kritiken är helt fel. Det är dock en kommentar som jag gärna vill svara på och därför lägger jag ut den och svarar eftersom personen i fråga uppenbarligen läser min blogg.
Den här kommentaren skrevs på inlägget: Att vara en vän trots att man inte vill.
Kära "M".
Jag skulle aldrig få för mig att uttala mig om något som jag inte vet tillräckligt mycket om. Det finns gott om omständigheter i den här relationen som är så självklara så att jag behöver inte anta, dessa omständigheter vet uppenbarligen du dock ingenting om. Vad vet du om att jag inte har konfronterat personen i fråga? Vad vet du om att jag inte har tagit beslutet att avsluta relationen på eget bevåg? Jag har inte facit till hur vänskapliga relationer skall fungera generellt, däremot har jag facit till hur jag vill att mina vänskapsrelationer skall fungera. Märk att jag i inlägget skrev om hur jag vill att det ska vara. Jag tror heller inte att jag vet allt om personen i fråga, då skulle inlägget blivit väldigt långt, så välj dina ord väl. Jag tror heller inte att jag anser mig vara en bättre vän än vad jag är, det är mer så att jag är den jag är och vissa människor har nappat på den kroken - tycker om mig för den jag är och är min vän. Hur skulle du förklara att jag inte har problem med någon av mina andra vänner om det nu skulle vara mitt sätt att vara vän på som är fel? Och hur kom vi ens in på mig som vän, liksom? Jag känner personen i fråga tillräckligt för att kunna avgöra att den här personen egentligen inte bryr som om personen i fråga är min vän eller inte. Det är knappast som så att jag drar denna slutsatsen på få händelser. Vad i allsin dar vet du om hur väl jag känner personen i fråga? Jag lyfter heller inte mig själv till skyarna, jag anser mig däremot vara exemplarisk på mitt eget vis. Hade jag inte varit en exemplarisk vän så skulle jag inte haft några vänner alls. De vänner jag har, har dessutom inga problem med att verbalt uttrycka att de tycker att jag är bra, så jag antar att min egen självkännedom och mina vänners åsikter då gör mig till en mer eller mindre exemplarisk vän.
Vidare... att du däremot inte verkar tycka att jag är en exemplarisk vän får stå för dig. Om du har något bekymmer som involverar mig så önskar jag att du pratar med mig om saken. För tillfället har jag inga vidare orosmoln i mina relationer så jag kan heller inte få någon ledtråd om vem du är, å andra sidan har jag ingen nära vän som har med bokstaven "M" att göra, så du kanske helt enkelt inte är min vän? Eller så är du "fel" person som har tagit åt dig av inlägget. Ifrågasätt mig istället i sådant fall. Det du gör i din kommentar det är att anta att jag inte vet ett smack om saken egentligen utan att det jag tänker är antaganden och DET är det DU som inte vet ett smack om! För mig låter det som att du borde sopa rent framför din egen dörr innan du säger åt mig att sluta anta en massa saker och istället konfrontera personen.
Nr. 1 - du vet inte om jag nu har konfronterat personen.
Nr. 2 - anta och utelämna konfrontation är precis vad du själv gör i din kommentar.
En sak till M, helt uppriktigt - jag hoppas inte att du är min vän. Jag förväntar mig nämligen mer av mina vänner än sånt här trams.
Den här kommentaren skrevs på inlägget: Att vara en vän trots att man inte vill.
"Ja men Anki, det du tänker och analyserar fram kanske inte alls stämmer överens med vad den andra personen tänker. Alla följer inte osynliga regler utan handlar efter förmåga. Clueless om dina antaganden helt enkelt. Tråkigt att någon sitter och tror sig har facit till hur vänskapliga relationer bör hanteras då det är så olika från person till person. Du som propagerar för din ärlighet kanske borde komma till skott med en konfrontation av personen i fråga? Jag kan garantera att dina tankar om det hela inte kommer ha någon som helst logik i din "väns" huvud. Det är skillnad på bekanta och vänner. Kanske tror du dig vara bättre vän än du egentligen är. Att vara vänner handlar om att lyssna på varandra. Ransaka dig själv innan du utalar dig om brister hos människor du tror dig veta allt om när det i själva verket är så att du inte ens känner personen tillräckligt för en utvärdering. För att sammanfatta: Sluta lyfta dig själv till skyarna som den exeplariska vännen när du i själva verket vet att så inte är fallet."
Kära "M".
Jag skulle aldrig få för mig att uttala mig om något som jag inte vet tillräckligt mycket om. Det finns gott om omständigheter i den här relationen som är så självklara så att jag behöver inte anta, dessa omständigheter vet uppenbarligen du dock ingenting om. Vad vet du om att jag inte har konfronterat personen i fråga? Vad vet du om att jag inte har tagit beslutet att avsluta relationen på eget bevåg? Jag har inte facit till hur vänskapliga relationer skall fungera generellt, däremot har jag facit till hur jag vill att mina vänskapsrelationer skall fungera. Märk att jag i inlägget skrev om hur jag vill att det ska vara. Jag tror heller inte att jag vet allt om personen i fråga, då skulle inlägget blivit väldigt långt, så välj dina ord väl. Jag tror heller inte att jag anser mig vara en bättre vän än vad jag är, det är mer så att jag är den jag är och vissa människor har nappat på den kroken - tycker om mig för den jag är och är min vän. Hur skulle du förklara att jag inte har problem med någon av mina andra vänner om det nu skulle vara mitt sätt att vara vän på som är fel? Och hur kom vi ens in på mig som vän, liksom? Jag känner personen i fråga tillräckligt för att kunna avgöra att den här personen egentligen inte bryr som om personen i fråga är min vän eller inte. Det är knappast som så att jag drar denna slutsatsen på få händelser. Vad i allsin dar vet du om hur väl jag känner personen i fråga? Jag lyfter heller inte mig själv till skyarna, jag anser mig däremot vara exemplarisk på mitt eget vis. Hade jag inte varit en exemplarisk vän så skulle jag inte haft några vänner alls. De vänner jag har, har dessutom inga problem med att verbalt uttrycka att de tycker att jag är bra, så jag antar att min egen självkännedom och mina vänners åsikter då gör mig till en mer eller mindre exemplarisk vän.
Vidare... att du däremot inte verkar tycka att jag är en exemplarisk vän får stå för dig. Om du har något bekymmer som involverar mig så önskar jag att du pratar med mig om saken. För tillfället har jag inga vidare orosmoln i mina relationer så jag kan heller inte få någon ledtråd om vem du är, å andra sidan har jag ingen nära vän som har med bokstaven "M" att göra, så du kanske helt enkelt inte är min vän? Eller så är du "fel" person som har tagit åt dig av inlägget. Ifrågasätt mig istället i sådant fall. Det du gör i din kommentar det är att anta att jag inte vet ett smack om saken egentligen utan att det jag tänker är antaganden och DET är det DU som inte vet ett smack om! För mig låter det som att du borde sopa rent framför din egen dörr innan du säger åt mig att sluta anta en massa saker och istället konfrontera personen.
Nr. 1 - du vet inte om jag nu har konfronterat personen.
Nr. 2 - anta och utelämna konfrontation är precis vad du själv gör i din kommentar.
En sak till M, helt uppriktigt - jag hoppas inte att du är min vän. Jag förväntar mig nämligen mer av mina vänner än sånt här trams.
Kommentarer
Trackback
