Jag kan idag ha råkat ut för den största kommunikationsstolpen jag någonsin mött. Jag trallar in på Pressbyrån för att köpa EN åkbiljett, för att jag har redan en, så jag behöver bara en, och det kostar bara två till mitt jobb. Bilen går bra, men jag skulle hämta min cykel idag och cykla hem.

Jag trallar in på Pressbyrån morgonmysig som jag alltid är, (älskar att vara vaken på morgonen). För det första hamnar jag bakom en man i kön som när han har fri väg framför sig ska stå och klia sig i armhålan en bra stund innan hans över huvudtaget tar sats att gå fram till kassan. Väl framme;

Mannen - Jag vill ha ett paket cigg!
Kassörskan - Ja, vilka vill du ha?

Mannen backar några steg för att sedan gå framåt igen och säger;

- West!

En liten stund senare....

Åh är det min tur, really? Kassörskan kommer i denna konversation benämnas med K, endast pga lathet! Jag går fram till kassan och säger;

A - En åkbiljett tack!
K - Ja, 180:-
A - VAD SA DU, sa du?

I samma stund ser jag att kassörskan har tagit fram en hel åkremsa. Men hallå, om jag vill ha en åkremsa, ja, då säger jag väl; en åkremsa, tack! (?)

A - Nej! Jag vill ha en åkbiljett!
K - Aha, sån där kupong alltså?
A - Ja, just precis.

Jag försökte skratta till det och slänga in en liten humoristisk kommentar för att lätta upp stämningen men kvinnan var likstel.

K - 60:- då...
A - Va?

Låt se... Enkel matematik, en kupong kostar 15:-, hur fan får hon det till 60? Då ser jag att hon lagt fram 2 stycken. Hur hon nu kan få 15X2 till 60 är fortfarande en gåta för mig. Men om jag hade velat ha två så hade jag väl bett om två? Men vid det här laget har hon också väckt Ankis fruktansvärda morghumör till liv...

A - Nej, jag vill bara ha EN! Jag har redan en.
K - Jaha. 15:-

Men tack gode gud!

Vad blev konsekvensen av detta? Anki missar givetvis sin tunnelbana och kommer försent till jobbet. Och helt utan anledning hade också en för mig, okänd kvinna, fått veta att jag redan hade en åkkupong av någon anledning. Egentligen fattades det bara att hon skulle ifrågasätta varför jag bara hade en också.

Olles kommentar efter berättelsen kan ha varit den bästa;

- Och hon är populär idag?
Jag - Jätte!

Jösses amalia!