När jag var på intervju på socialförvaltningen för att bli kontaktman för en ungdom så bad hon om kontaktinformation till en chef som referens. Så hon fick min nuvarande chefs telefonnummer. Idag ringde min chef mig:

G - Hej Anki! Kan du prata?
A - Ja?
G - Jag ville meddela dig att kvinnan från socialtjänsten ringde mig idag och det var två frågor som jag inte riktigt visste hur jag skulle besvara.
A - Okej?
G - Ja, den första var, "Finns det något som du tycker att jag borde veta om Ann-Kristin?". Det jag tänkte på var dina ungdomsår och din uppväxt, men jag antog att du har berättat om det.
A - Ja, jag berättade alltihop!
G - Ja, och jag kände att om hon ska höra det från någon så är det från dig, så jag sa att jag inte hade något att berätta som inte du själv berättat.
A - Okej.
G - Ja, och sen var andra frågan, "Kan du säga något negativt om Ann-Kristin?". Det jag tänkte på då var....som kanske, men bara kanske, och eventuellt kan vara en nackdel, men bara eventuellt, är din unga ålder. Du har inte 100 år på nacken och 50 lager skinn på näsan, men de sökte en ung kontaktman så jag sa att jag inte kunde komma på något negativt på rak arm.
A - Nämen! Vad glad jag blir av att höra det!
G - Ja! Sen så sa jag att du är ett utmärkt val, att du är engagerad, lyhörd, seriös, empatisk och ansvarstagande!
A - Men.... Vad rörd jag blir!
G - Ja, jag ville bara ringa och tala om för dig vad jag sa till henne så att du vet.
A - I just love you!
G - I love you!

Senare träffade jag min chef på kvällens tema-avslutning och jag gick fram till henne och sa:

A - Gud, jag blev så rörd av vårt samtal så jag kunde knappt prata.
G - Ja, jag hörde det. Det tyckte jag var kul! :-)
A - Det var kul att höra!
G - Ja, och vartenda ord är sant.

Tala om för mig, vem hade inte blivit glad över att få ett sådant samtal?