När jag idag satt och åt lunch med de som idag, ett år efter oss tog examen så sa jag till en tjej:

"Jag hade en fruktansvärd ångest inför examen, det kändes som om jag inte hade lärt mig något och som att jag inte skulle klara mig ute i arbetslivet!"

Då sa hon:

"Va? Du som hade så bra betyg?"

Ja, men vad spelade det för roll när det satt inom mig?
Det var som när vi gick vår tredje termin och jag uttryckte min ångest inför första tentan som skulle handla om socialpolitikens historia och utveckling, då sa en klasskamrat till mig:

"Inte för att vara elak Anki, men det är så skönt att höra att _du_ har ångest inför en tenta!"

Det jag vill få fram genom det här inlägget är att lyssna på människor och vad det är dom säger.
Många människor ger sken av något medans de tror att de är uppenbara.
Varför skulle inte jag, som älskade att skriva, inte hade problem med skoluppgifterna och hade en komplettering under hela utbildniningen, kunna ha ångest?