Överallt och ingenstans!

   Dat: 2010-05-15 | Tid: 14:07:19  Kategori: Smällkarameller
Känns det som att jag var igår och inatt. Jag tog mig in till Thaibåten vid Skanstull för att möta upp Henrik och övriga gänget vid 18.00. Jag utmanande mig själv ordentligt igår och gick till en tillställning där jag bara kände Henrik, och dessutom - de andra kände varandra, nåja, åtminstone de som var där när jag anlände. Väl på Thaibåten så hittade jag inte sällskapet vilket givetvis resulterade i att jag ringde Henrik. Det visade sig att de hade fastnat på STRIX för att hans arbetskamrater hade köpt dit en massa öl, så jag tog mig dit istället. Mycket trevligt! Och jag blev helt kär i hans arbetsplats, jag vill också jobba med media!

Resten av gänget visade sig allt mer och mer vara ett riktigt glatt och öppet gäng och vi tog oss till Thaibåten till slut. Under tiden anlände det lite mer folk och det blev en riktigt trivsam stund där. En röd tråd föddes genom kvällen, man klappar sig på knäna under tiden man sjunger;

"Henrik är här, Carola är här, åh vad roligt att Anki är är"

Eller något sånt, för att ta ett exempel. Har ni hört den Spotify-reklamen? Inte? Nej, men det har Henrik och den återkom, tro mig. Nåja, Thaibåten hade inte öppet i all evighet så vi traskade i all världens tid genom regn och rusk, vi tappade en del människor på vägen, och vi höll på att tappa bort Henrik. Jag har aldrig sett en människa försvinna så fort när han hörde någon prata om att gå till Patricia. Plötsligt var han borta och genom spärrarna på Slussens t-banestation. Men Carola ringde och han fick gladeligen komma tillbaka, till slut hamnade vi i gamla stan. Jag har inte en aning om vad stället hette men det var något av det mysigaste! Jag blev mest glad över att de hade Visby färsköl och den tog mig tillbaka till Maj 2009 och den underbara vistelsen i Visby. Där satt vi och hängde en stund tills de också stängde sådär vid 03, då drog födelsedagsbarnet hem. Men vi var 3 som var hungriga och 4 som gick till Mc Donalds. Seriöst, jag måste sluta fylleäta! Vissa människor får ångest över saker de gör på fyllan. Jag får ångest över det jag äter. Och nej, få inte för dig att lägga in en predikan om att jag har någon form av ätstörning, det är inte på det viset, utan jag vet vad maten gör med kroppen. När vi satt där och åt kom plötsligt Sara tillbaka som hade tagit en taxi hem en stund tidigare, det visade sig att hon hade tappat bort sina nycklar, eller ja, det var i alla fall vad Lena sa.

Anki - Upptäckte du det när du stod vid dörren?
Sara - Ja!
Anki - Oh, fy fan.
Sara - Betalt taxin och allting vettu!
Anki - Oh, fy fan. Var bor du?
Sara - Hornstull.
Anki - Oh, fy fan!

Efter en stund redde vi dock ut ett litet missförstånd och fallet var ju snarare sådant att Sara visste precis var hennes nycklar var, nämligen på jobbet. Tur i oturen att hon ska jobba idag, stackarn! Det kan inte vara lätt att stå och jobba halvt bakis med lite sömn i kroppen i den här värmen på Djurgården idag! Nåja.

Fråga mig inte vart tiden tog vägen inatt, men jag antar att jag hade trevligt i och med det. Det var längesen jag var hemma 05.


Det blev inte så många bilder tagna igår.

Den här soluppgången fick jag beskåda imorse:

Jag hatar att min kamera förstör mina bilder.

Nåja, det kan vara något av det vackraste jag sett på länge.

Den följde mig hela vägen hem på t-banan.

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback