Det har varit kaos, kaos, KAOS!
Kort om folk på jobbet, vilket har resulterat i mindre folk ute på raster och nödlösningar.
Alla går runt och är smått frustrerade över detta.
Ni kan gissa vad det gör med arbetslaget.

Det värsta hände dock på kvällens APT.
Vi fick veta att en kvinna har blivit omplacerad till hösten.
Mot hennes vilja.
Detta är en kvinna som har varit en förebild för mig och som jag tycker gör ett utomordentligt jobb.
Det är en förlust på vår arbetsplats.
Jag kan faktiskt inte för mitt liv begripa varför man flyttar på henne.

Det är inte alltid så kul att vara en väldigt emotionell människa när sånt här händer.
Jag gick hem med en viss hjärtesorg idag.
Det känns tomt på något vis och ganska ofattbart att hon inte kommer vara där efter sommaren.

För övrigt så funderar jag lite på hur jag framstår för tillfället.
Vad sänder jag ut för signaler?
Idag gick jag fram till en manlig arbetskamrat och han förstod vad jag ville och gav mig en kram.
Sen frågar han:

- Är du sur på mig?
- Va? Jag? Nej?
- Vad bra!
- Jag har väl ingen anledning att vara sur på dig?
- Nej.

Det gav mig en tankeställare.
Nåja.

Tack för att den här jävla dagen är över!