Någonstans mitt emellan bitter och tillfredställd.
Dat: 2010-11-01 | Tid: 20:53:19 Kategori: SmällkaramellerDet är höstlov och det märks på mitt jobb. Få barn och jag dunkar huvudet i väggen. Större delen av eftermiddagen imorgon ska jag också ägna åt möten.
Jag tycker verkligen inte om när jag blir ett objekt istället för en människa för karlar. Idag stod jag och prata med en man på mitt jobb, eller ja, jag pratade med honom och han stirrade mer på min kropp och konstaterade sen att jag har en platt och vältränad mage. Nå, vältränad var väl att ta i och en definitionsfråga i sig men hyfsat tränad antar jag att den är. När vi stått och diskuterat min mage en kort stund så tog han upp sin telefon och sa:
- Jag får fota den!
Anki - Eh, nej!
Sen vände jag mig om och gick därifrån. Seriöst, jag hatar att prata med karlar som under tiden jag pratar med dom står och synar min kropp, som om det jag säger inte spelar någon som helst roll.
Under eftermiddagen var vi och badade och det stramade i hela kroppen efter att de förmodligen tömt 500 liter klor i vattnet.
En bra stund efter badet fick jag ett samtal som gjorde mig smått upprörd. Nå, jag är så jävla stolt över mig själv och mitt civilkurage.
Efter jobbet var jag och tränade med min PT, det var dags att förändra mitt schema för rygg och biceps. Han körde totalt slut på mina lats. Sen berättade jag för honom om "knivhuggningarna" jag känt av från ländryggen till svanskotan på senaste tiden och det han sa fick mig att haja till och bli smått rädd:
- Det låter som att du är på väg att få ett ryggskott.
Nej, nej, NEJ! Det hinns inte med!
Efter ett hårt styrkepass var jag och boxades som alltid på måndagar. En blå knoge, en blå armbåge, ett blått knä och nerver som gör det svårt att skriva talar för vilket grymt pass jag gjorde.
Äh, vi slänger in en liten dagens också....
Jag tycker verkligen inte om när jag blir ett objekt istället för en människa för karlar. Idag stod jag och prata med en man på mitt jobb, eller ja, jag pratade med honom och han stirrade mer på min kropp och konstaterade sen att jag har en platt och vältränad mage. Nå, vältränad var väl att ta i och en definitionsfråga i sig men hyfsat tränad antar jag att den är. När vi stått och diskuterat min mage en kort stund så tog han upp sin telefon och sa:
- Jag får fota den!
Anki - Eh, nej!
Sen vände jag mig om och gick därifrån. Seriöst, jag hatar att prata med karlar som under tiden jag pratar med dom står och synar min kropp, som om det jag säger inte spelar någon som helst roll.
Under eftermiddagen var vi och badade och det stramade i hela kroppen efter att de förmodligen tömt 500 liter klor i vattnet.
En bra stund efter badet fick jag ett samtal som gjorde mig smått upprörd. Nå, jag är så jävla stolt över mig själv och mitt civilkurage.
Efter jobbet var jag och tränade med min PT, det var dags att förändra mitt schema för rygg och biceps. Han körde totalt slut på mina lats. Sen berättade jag för honom om "knivhuggningarna" jag känt av från ländryggen till svanskotan på senaste tiden och det han sa fick mig att haja till och bli smått rädd:
- Det låter som att du är på väg att få ett ryggskott.
Nej, nej, NEJ! Det hinns inte med!
Efter ett hårt styrkepass var jag och boxades som alltid på måndagar. En blå knoge, en blå armbåge, ett blått knä och nerver som gör det svårt att skriva talar för vilket grymt pass jag gjorde.
Äh, vi slänger in en liten dagens också....
Dagens humör: Fundersamt.
Dagens klädsel: Mossgröna byxor, ett vitt linne och en svart kofta.
Dagens hår: Utsläppt.
Dagens bästa: Kvällens träning.
Dagens sämsta: Avbokningar.
Dagens jobbigaste: Människor som inte verkar tror att jag har ett liv.
Dagens saknad: Gosgos!
Dagens tack: För upptäckten av Rebekka Karijords album.
Dagens kommentar till mig: "Gå inte så långt upp! Du är så rörlig i ryggen så det är läskigt." (Från min PT till mig vid rygglyft, inget annat.)
Kommentarer
Trackback