Två ordinarie i min klass och tre vikarier under dagen, gissa hur MYCKET mina elever reagerade på det? Klockan tre, vid mellanmålet, innan all barn skulle åka hem för att vi skulle ha ett 4 timmar långt APT så var jag inte bara lite trött på att höra mig själv. Jag hade fan behövt öronproppar för att slippa höra mig själv.

----------------------------------------------------------------------------------------
I ena stunden stod Anki med armarna ut i luften och utbrast:

"Men HERREGUD!"

I allt kaos. I andra stunden stod Mats ute vid taxibilarna och sa:

"Men ge fan i mössorna!"

I tredje stunden brast Anki ut i ett psykskratt. Men tack gode någon för det som fick mig att släppa på all stress som bara några minuter tidigare fick mig att känna mig fysiskt illamående och som om jag skulle spy på plats. Anki skrattade så hon grät och en elev var snabbt framme och skulle trösta henne för att han trodde att hon var ledsen, då hörde hon Mats säga:

"Kan någon beställa en taxi åt henne?"

Och pekade på Anki.
--------------------------------------------------------------------------------------------

Alltså, hade ni varit i mina skor idag så hade ni insett allvaret men också ironin i _allt_ som hänt idag, för det har hänt enormt mycket och det har varit helt sjukligt rörigt. Humorn är som känt en stark försvarsmekanism.
Väl på vårt APT så trodde jag allt var över när min chef sa:

"Vi ska prata Lucia också..."

Ironin var slående och jag skrattade till. Ingen förutom jag, av förklarliga skäl, kunde se ironin i det hela. Efter ett slag av dividerande hit och dit om traditioner så sa min chef:

"Behöver vi prata mer Lucia?"

Utan att tänka och som en automatisk reaktion som jag inte vet var den kom ifrån sa jag högt, tydligt och bestämt:

"NEJ!"

Ikväll kom också chockbeskedet att vi är _två_ ordinarie i träningssärskolan imorgon, en i vardera klass. Jag ser med skräck fram emot morgondagen. Jag har också kunnat konstatera att jag inte ska sitta med på APT efter såna här dagar, det enda jag kan göra är att skratta.

Susanne slog huvudet på spiken ikväll när hon klappade mig på ryggen och sa:

"Nä, men en vecka på Maldiverna för din del.... Det skulle vara något!"