Okej, here goes. Efter tidigare omnämnda mördarvecka på jobbet så såg jag fram emot ett miljöombyte och hade dyrt och heligt lovat mig själv att inte stressa för att undvika ännu en svimning. Den här veckan jobbar jag på S:t Eriksplan hela veckan. Jag såg fram emot miljöombytet, andra arbetskamrater och en lugnare vecka. Detta uppförde jag också på en statusuppdatering på facebook där en av mina arbetskollegor med ganska ens trampade ner mig under skolsulan med kommentaren:

- Om den blir lugnare vet jag inte det är full fart på st eriks ska du veta.

Tack då. Jag kan gladeligen meddela att jag dock haft en lugn och jävligt skön första dag på S:t Eriksplan. So far so good. Sen insåg jag att jag hade glömt åkkortet på jobbet och fick bekosta min SL-resa på egen hand. Jävla skit!

Vid 15-snåret var det dags för mig att infinna mig på mitt ordinarie jobb i Kärrtorp för att täcka upp där också, liksom. Dittills hade jag haft en riktigt skön dag utan några som helst "Anki!? Anki? ANKI!!!!" X20 efter mig i korridorerna. Jag hann komma in på mitt jobb och hänga av mig jacka....

- Anki!
Anki - Jag har bara hunnit hänga av mig jackan! Vad är det?
Adde - Jag kunde inte hitta en ny närvarolista för eleverna imorse.
Anki - Den finns i fritidspärmen...
Adde - Jag kollade i den.

Anki gick fram och plocka ut pärmen från hyllan, slog upp första fliken och drog ut en ny närvarolista.

Adde - Ah! Jag kollade nog för fort.
Anki - Mmm.

Vid det här laget hade jag hunnit vistas i huset mindre än fem minuter och hunnit analysera och konstatera var alla mina elever befann sig i dåläget, däribland att Gosgos var på gymnastik. Trodde jag. Plötsligt hör jag ett illvrål som kommer närmre och närmre hela tiden:

- Min gosgos! Min gosgos! MIN GOSGOS!

När jag vände mig om såg jag henne komma springades och skuttandes mot mig och kramen som följde på det hade kunnat ge anslag på att vi inte hade träffats på fem år. Jag fick fler kramar. Livet kan vara bra mysigt ibland.

Jag hade det ganska chillie willie där i lite mer än en timme innan det var dags för mig att skicka iväg Gosgos i taxin hem och sen själv knalla vidare till min träning. Let´s face it, de gånger taxin inte får vara sen så nog fan ska den vara det. Under tiden jag stod och väntade på taxin så matade jag in i mitt huvud att jag skulle komma ihåg att ta med SL-kortet också innan jag gick hem. Nog stressad konstaterade jag ihop med Lia att vi var så pass många arbetare där att jag kunde avvika. Väl vid t-banan så stämplade hon min remsa och jag började räkna mina stämplar, då insåg jag att.... SL-JÄVLA-KUK-KORTET var GLÖMT! Jag tänkte så det knakade och kunde inte lösa det på något vis så det var bara att glatt knalla tillbaka till jobbet. Men vad fan, jag skulle ju inte stressa!

Väl på träningen och avklarad styrketräning insåg jag med skräckblandad förtjusning att Marco var sjuk och att det inte var någon mindre än min gamla boxningstränare Pedro som skulle rycka in och hålla i passet. Jo, tack då. Jag insåg med ens att det här inte skulle bli lätt överkommet. Till min glädje gav han mig tillåtelsen att avancera till roundhouse-kickar när de andra körde frontkickar, min partner var dock inte lika förtjust i det efter att jag sparkat en gång och vi kunde snabbt konstatera att det gjorde henne rädd och fastslog att vi skulle hålla oss till frontkickar. Fan då. Jag älskar att göra roundhouse-kickar och jag gör ju det helt grymt också.
Jag har numer en ganska demolerad armbåge och ett blått knä, återigen, dårå(rårå). (Jävla Vincent).

-------------------------

Det kanske finns en eller två som undrar över vad jag och Rasmus tänker om julafton? Inte? Sluta läsa då.

Anki - Fan. De börjar tjata som fan på mig om att jag ska komma hem och fira jul.
Rasmus - Jag minns hur det var sist du firade jul i Blekinge.
Anki - Jaså? Jag minns inte ens sist jag firade jul i Blekinge!
Rasmus - Du pratade mer med mig i telefon än vad du pratade med din familj på julafton, och jag som har så mycket att göra på julafton.
Anki - Jaså? Vad ska du göra?
Rasmus - Tjaaa.. Jag har t.ex. tre whiskeyflaskor att knäcka!

--------------------------