Hur ska jag få ner kvällen i ett inlägg? Det är frågan jag ställer mig såhär på morgonkvisten. (12.14? Morgon?) Jaja, jag har i alla fall precis ätit min frukost. I alla fall, det var gårdagen det hela skulle handla om.

Strax innan arbetsdagens slut drog jag fram artilleriet och svirade om till skjorta och slips, synthlooken ftw! Hallelujah! En elev hjälpte mig inne på toaletten när jag skulle sminka mig också, han höll reda på vad som skulle vara var i ansiktet. Jag blev mäkta förvånad över kollen han hade. Nå, många komplimanger senare för min look så traskade jag upp till personalrummet för att värma upp lite på kvällens after work. Där träffade jag Susanne som sa:

Susanne - Uuuuh! Vad stilig du är. Det är typ strippvarning på dig ikväll, Anki!

Shululu! Jag högg in på öl och smörgås med brieost och något jobbigt smörgåskött som mest bara gick sönder när man rörde vid det och slog mig ner hos Susanne. Hon tittade på min tallrik som bestod av vitt bröd, trasigt kött och brieost och sa:

Susanne - Det här är inte likt dig!
Danne - Inte ett uns av grönt!

Konstigt att jag är ett hälsofreak sen då, man blir ju bara petad på när man gör tvärtom. Jag hängde i alla fall med underbara Susanne en stund och vi var lika dryga som vanligt. Vi har ett sätt att komplettera varandra i humorn som bara gör allt ännu drygare. Hon är cool som fan och hon är en tjej som jag känner sakta men säkert börjar krypa in under skinnet på mig.

Efter att flera stycken filosoferat om vad de gjorde när de var 25 och talat om för mig att livet precis har börjat (vilket jag trodde att det gjorde dagen jag föddes) så åkte jag och Evelina in till Gamla stan och The Liffey. Jag visste att i stort sett alla skulle vara sena men om någon skulle vara i tid så kändes det rätt av mig att vara på plats. Vi hann nog bara vara på plats i fem minuter innan Camilla dök upp, och det gjorde mig så in i helvetes glad. Kära vänner, jag är enormt glad över att ni alla kom, men att Camilla kom var riktigt coolt. Jag fick en myspåse av henne och Andrej i present. En påse med godispastiller, lakrits, ljus, duschcreme, bakformar och smått och gott. Fyndig och aprolig present! Vi hann dricka lite öl innan nästa person trillade in - ingen mindre än Crippa, som också hade bjudit in två av hans vänner.

(Viktig sideinfo: när vi kom till The Liffey fanns det ingen plats på första planet så vi fick slå oss ner på nedervåningen. Detta gjorde jag en statusuppdatering om på facebook.)

Jag bestämde mig för att gå ut och röka och väl uppe och ute genom dörren så möttes jag av ingen mindre än Henrik och Johannes. Samma Henrik som ett par timmar tidigare skrivit i ett sms att han inte skulle komma.

Anki - Men! Vad gör du här?
Henrik - Alltså. Vi satt på ovanvåningen här och drack öl för bara en liten stund sen, men jag hittade inte dig så vi gick vidare. När vi satt på det andra stället så gick jag in på facebook och såg din statusuppdatering.
Anki - Haha! Okej. Men vad gör du här? Du skulle ju inte ens komma!

Jag skulle ju kunna vara glad och tacksam över att han kom, men nej. Tydligen inte. Trevlig överraskning. Efter hand trillade fler personer in, Mustafa och en vän till honom och sen också Pernilla och Jossan. När Pilla och Jossan hade slagit sig ner så räckte Jossan över ett vitt kuvert till mig som det stod Anki på. (Det är svårt att ens skriva om det här.) Jag öppnade det, såg vad som låg i kortet och blev ombedd att läsa. När jag läst klart stirrade jag framför mig i något autismliknande tillstånd tills jag till slut kunde samla mig och sa:

Anki - Ni är ju rent dumma i huvudet!

Jag hörde flera omkring mig undra vad det stod på kortet, framförallt efter min reaktion, och jag kände hur munnen började tala och att jag fick ur mig något mer vettigt som lät som:

Anki - Jag har fått en resa till London.

Jag och min syster har pratat om att åka, och i kortet låg pengarna till min flygbiljett. Vissa kanske tycker att jag gör en stor grej av det här, men nej. Jag är van vid att vara osjälvisk, inte att andra är så osjälviska gentemot mig. Allt blev så svårt att greppa i ett aspbergerliknande tillstånd.

Till slut kom också Andreas när han hade jobbat klart. Jag gick fram till honom och tog ett tag om hans nacke, varpå han sa:

Andreas - Hej! Åh, nu är Anki full. Nu är hon sådär fysisk igen.
Anki - Va? Jag är inte full. Vadå fysisk när jag är full?
Andreas - Ja, men du vill alltid ha mycket kontakt när du är full!

(Alla vet ju att det är första tecknet på fylla, att man nekar till det.) Då var jag inte full, men berusad. Konstig då, det kom öl efter öl till mig. Alla skulle ge mig öl i present. Flera gånger hände det att jag satt med ett halvfullt glas när nästa öl kom in. Efter en stund när Andreas slagit sig ner så gick jag fram och satte mig brevid honom:

Anki - Andreas, jag är fan besviken på dig!
Andreas - Va? Varför då?
Anki - Komma här och komma med att jag bara är fysisk när jag är full!?

(Det var något som etsade sig fast i mig därför att jag inte har den uppfattningen om mig själv och jag som analyserar alla människor i småbitar och allra minst mig själv började fundera över mitt beteende.)

Andreas - Jag bråkar bara med dig! Det vet du ju, det är sån jag är och det är ju det jag alltid gör med dig, bråkar!
Anki - Mmm. Jag vet.

Jag är glad över att alla "nya" tycks uppskatta min umgängeskrets.
(Utanför med Julia över en cigarett):

Julia - Anki, vilka vänner du har! De är så trevliga allihop!
Anki - Tack! Jag har valt dom med omsorg.
Julia - Det märks! Men dom är så avslappnade och sitter och hänger och pratar, liksom.
Anki - Ja. (?)
Julia - Mina vänner är alltid så stimmiga och ska alltid hålla på med att utgöra den coolaste personen genom att dricka shots. Men det här, det är riktigt trevligt.
Anki - Jaha! Vad tråkigt att du har det så. Men då får du väl börja hänga med oss oftare.
Julia - Vet du vad jag trodde? Jag trodde att alla skulle fästa sin uppmärksamhet på dig under kvällen för att du fyller år, och att jag skulle sitta i ett hörn ensam för att jag inte känner någon.
Anki - Haha! Nä du! Så funkar det inte bland oss!

Det är inte första gången någon talar om att de gillar mina vänner.
(Senare nere vid bordet när jag skickar ett sms):

Julia - Anki, kolla! Dina vänner hånglar!

Jag tittade upp från telefonen för att fastställa vilka det var, gjorde en viftning med handen och sa:

Anki - Ja! De har hållt på förut!

Fuck också, det blev donken inatt igen. Nåja, inget att göra åt nu. Många oroar sig för vad de gjorde kvällen innan när dagen efter är här, jag oroar mig mer för vad jag åt under natten. Jag får ett sjukt begär efter fet mat när jag dricker. På vägen till donken höll Henrik på att bli påkörd också. Ja, så går det när man sträcker ut armarna, traskar rakt över vägen och förutsätter att alla bilar stannar för lillguden.

Titta och njut (det hade kommit upp fler bilder om det inte vore för att det är jobbigt att ladda upp bilder på bloggen).

Den här trevliga bilden möttes av jag på vårt after work:



Mat, mat, mat!



Synthlooken, ftw!



Han till höger är äckligt lik Mackan i Erik och Mackan.



Henrik och Johannes



Puss på Julia.





Posers!



Jossan-banan och Pilla!



Jävla mongon! Jag kan inte sluta skratta åt den här!



Crippa! Kindpuss på dig!



Mustafa och Pilla är stenhårda, bara så ni vet!



Kan Andreas och jag vara normala på _en_ bild? Jag tror inte det!








Kärlek mellan Henrik och Johannes!



Anki - Julia, jag behöver peppar!
Julia - Japp!



Men jag behövde inte det för 50 personer!!!
När jag pratade med Julia i telefon idag så sa hon:

Julia - Anki, jag har väldigt mycket peppar i min väska!