I två dagar har jag vaknat en halvtimme innan jag ska åka hemifrån. Jag sover tillräckligt men hör inte min mobilklocka när den ringer. Jag får slå till på att ställa en hemsk elektronisk klocka imorgon och se vad som händer. Jag tycker inte om att stressa i vanliga fall, men att stressa på morgonen? Ännu värre! Det kanske är dags för ett nytt blodprov för att kolla läget igen.

Jag kan bli bekymrad över människors låga tankar om sig själva. Idag när jag kom till jobbet blev jag återigen glad över att se en av mina arbetskamrater, så jag gick fram till henne och gav henne en ordentlig kram varpå hon säger:

A - Jaha! Men? Varför då?
Anki - För att jag ville.
A - Vad du verkar vara glad! Har du sovit någon annanstans inatt eller? :D
Anki - Nej. Jag ville bara krama dig, får jag inte det?
A - Jo....

Jag vill att hennes första tanke ska vara att jag kramar henne för att jag tycker om henne och för att jag är glad över att se henne och inte att det beror på något annat.

Jag har aldrig varit blå vad kommer till politik, men seriöst... Idag läste jag en gammal tidning (från förra veckan) om den blåa regeringens "tidiga julklappar" (ja, jag morrade när de använde ordet julklappar i oktober) och läste att de höjer lånedelen med 500:- för studerande/månad. Samt att de ska arbeta för att ungdomar inte ska behöva gå arbetslösa längre än tre månader utan att staten då ska erbjuda ett jobb.

Min första spontana tanke är: "Fan vad bra!"

Att de sen också ska bekosta en renovering av operahuset.... Ja... Vi kan ju inte få allt.