För första natten på flera så kunde jag somna i hyfsad tid och sova ordentligt.
Idag när jag vaknade och slog upp ögonen så var min första tanke hur mycket bättre jag känner mig.
Nu står jag i valet och kvalet om jag ska jobba imorgon eller på fredag, det känns inte sunt att rusa tillbaka så fort jag har minsta friskhetstecken. Jag vet, jag låter som världens lataste person när jag skriver såhär, men det är inte vad det handlar om. Det handlar om att träningsnarkomanen i mig vill bli frisk så fort som möjligt. Är man van vid att träna mycket som jag gör så känner man sig bara slapp när man får såna här uppehåll.

En dag som denna sitter jag och knarkar Nine inch nails som bara den. Nine inch nails är fortfarande det band som är "huvudmusik" för mig, huvudmusik kan man jämföra med en chef på en arbetsplats.

Ni ska få de två (för mig) regerande favoriterna sen över ett år tillbaka då jag fann Nine inch nails.

Ha tålamod med det långa introt på den första.

Something I can never have rymmer mig med känslor som jag inte kan sätta ord på.